För 8 år sedan så dog min pappa. Jag är ett barn till en alkoholist, jag hatade honom, jag önskade honom död.
Mina föräldrar skildes för 9 år sedan. Jag flyttade med min mamma utan att tveka. Två av mina bröder följde med, men den ena gjorde det inte. Han tyckte det kändes hemskt att lämna pappa själv. Jag träffade min pappa 2 ggr under det året.
1 år ganska precis efter att de skiljt sig.
Kl var runt 4 på natten. Jag låg och sov på mitt rum på övervåningen. Vaknar till av att det ringer på dörren. Kravlar mig upp ur sängen och gnuggar ögonen. Smyger ut och ner för trappen, där möter jag mamma vid ytterdörren. Vi tittar oförstående på varandra för en stund. Mamma tittar ut genom fönstret och jag ser på hennes blick att något är fel.
Mamma öppnar dörren och jag ser en polis och en präst. Jag börjar genast smyga upp för trappen igen och in på mitt rum. Jag glider ner längs väggen och har dörren på glänt för att höra vad de säger.
Jag hör polisen säga att det har skett en olycka. Jag minns inte deras exakta ord men han sa att min pappa hade omkommit i en bilolycka. Jag hör hur mamma välkomnar dem in och de sätter sig i köket.
Jag minns inte hur länge jag satt där men jag "vaknade" till igen av mamma som kom upp för trappen. Jag stängde igen dörren och satte mig för den. Tårarna rann ner för kinderna, jag fick ingen luft. Mamma knackade på dörren och jag hörde hur även hon grät. Jag minns att jag bara upprepade - Nej nej nej! Hon gav upp och gick in och väckte min bror som låg och sov i det andra rummet istället.
Min pappa hade varit och kollat på tv och druckit sprit med sin kusin 2 km från sitt hem. Vet inte vad min pappas kusin tänkte med men han lät min pappa sätta sig i bilen för att köra hem.
Min pappa kom aldrig hem. 100 m från infarten krockade han med en annan bil. 2 pensionärer som kört hela dagen och nästan hela natten utan att sovit. Föraren somnade vid ratten och körde in i min pappa. Men på grund av att min pappa hade över 2 promille i sig så fick han skulden.. Poliser, ambulansförare, och alla andra som var på plats sa att det absolut inte var min pappas fel. Det andra paret klarade sig med endast ett brutet revben och lite blåmärken. Min pappa dog på en gång.
Vad ska man tro? Vissa gånger funderar man nästan på om han tog sitt liv. Men mamma säger att det skulle han aldrig göra.
Jag var 13 år och kände inte min pappa. Om jag tänker tillbaka på honom så ser jag han sitta i soffan sovandes med ett glas i handen.
Jag önskade honom död, nu önskar jag att få träffa honom en sista gång för att få veta vad som hände och för att få lära känna en liten del av honom.