Läsarnas brev

Det beslutet du tar när du sätter dig i en bil påverkad eller med en påverkad förare är avgörande även om det "gått bra tidigare". Kan du föreställa dig en livslång saknad och sorg? Kan du föreställa dig hur det känns när en tjänsteman / kvinna knackar på dörren mitt i natten men beskedet att det hänt en olycka och ditt förälder/syskon/barn avlidit.. Pågrund av någons idiotiska beslut! För att man inte tänkte steget längre. Du har inte rätten att riskera andra människors liv, vilket du gör den dagen du sätter dig och kör berusad. Ingen förklaring kan någonsin vara bra nog för den som står i sorg! Den 23 februari i år 2013 avled två unga killar i ålder 24 och 22. Den 24 åriga killen skulle bli 25 i år och såg fram emot att fira denna dag tillsammans med nära och kära men fick aldrig chansen då han mötte en rattfull person påväg hem kl 02.17 i torsebro.. Just då var det 3 bilar ute på vägen, dem två totalt frontade demolerade bilarna och bilen som körde bakom den person som kört rattfull. 22 åringen avled omedelbart, 24 åringen avled minuterna senare. Efter en svag kurva följde inte den 22 åringa mannen kurvan utan körde rakt då han kom front mot front på 24 åringens sida av vägen, dem möttes i hastighetena 110 och 80 på en 90 väg. 24 åringen hade inte en chans! Båda förarna klämdes fast i bilarna och fick klippas loss, men då var det redan försent! Så föreställ dig att träffa familjer och anhöriga till den 24 åringa mannen. Så innan du tar livsavgörande beslut TÄNK EN GÅNG TILL.

Det är inte alltid värt det, och det finns alltid andra alternativ!

jag ska tänka mig för när jag driker så jag inte ska köra efter eller not och när jag dra på fest ska jag alltid ha en som kan köra mig hem.

Jag kommer inte att kör full för jag vill leva med mitt barn.

Jag har en farfar, farbror och faster som omkommit i trafik olycka, Det var pgr av att föraren var alkohol påverkad och han sa inget.. och dom skulle resan från Fd Jugoslavien till Turkiet.. dom kom inte mer än 100 km sen krocka dom.. Dom dog men föraren klarade sig fast de var han som var påverkad. min farfar var 35, fabror var 15 o fastern var 17.. kännde dom inte de va då ja föddes 1987. ja va då ett spädbarn.. men det e hemsk hur folk kan göra något sånt..

Jag sörjer alla här som har förlorat någon som stod dom nära! Jag har själv inte varit med om det men min pappa var med om en olycka med alkohol inblandat för ett par år sen. Vila i frid alla som har omkommit.

Jag tycker det är hemskt att folk kör när dom inte är nyktra.

Jag förlorade den vän jag känt längst och som jag delade allt med för lite mer än 1 år sedan.. Det var söndagen, dagen innan jag skulle börja trean på gymnasiet. Jag var nere i mitt rum och höll på att borsta håret efter duschen då min pojkvän skickade ett sms och skrev att jag borde ringa min kompis eftersom det var massor som skrev på hennes facebook, typ vila i frid och sånt. Så jag ringde henne, men fick inget svar. Jag ringde upp min pojkvän, och han pratade med en annan gammal kompis som sa att min vän hade åkt med en rattfull på lördagsnatten och dött. Jag glömde nästan hur man gör när man pratar och sa hejdå till min kille lite snabbt och la på. Sedan satte jag mig på min säng och stirrade ut i luften en stund och sedan började tårarna rinna. Grät mer än jag någonsin gjort och fick gå upp till mamma och pappa och berätta vad som hänt.

Jag vet fortfarande inte om hon visste att killen var full eller inte, men det tror jag inte. Hon skulle aldrig ha gjort något sånt! Hon kände inte killen, men ändå förändrade han hennes liv och alla nära och käras till henne med.

Hon blev inte ens 18 år. Hon hade så mycket mer att ge.

Till alla er som blivit drabbade själva, eller haft någon som gått bort eller blivit skadad för livet: ni är väldigt starka! Livet blir aldrig mer detsamma för oss, men vi är skyldiga våra änglar att fortsätta kämpa. Jag vet att de som gått bort tittar ner på sin familj och sina vänner och vakar över oss och saknar oss lika mycket som vi saknar dom.

Jag har alltid med mig min vän genom ett delat hjärthalsband; den ena halvan hänger runt halsen på nallen jag satte på hennes grav, och den andra halvan har jag. Har också gjort en tatuering både hon och jag skulle gjort egentligen.

Men man har alltid kvar dom i minnet, utan materiella prylar. Vi glömmer dom aldrig, vi minns dom som dom var.

Stoppa rattfylla och rädda liv!

Och vila i frid, min fina stjärna<3

Alkohol i sig är det som dödar,alla,även ickealkolister tappar ju allt normalt förstånd o gör saker som vi alldrig skulle göra i nyktert tillstånd,det finns nog ingen drog som orsakat oss människor så mycket sorg o lidande ,trafikolyckor,självmord ,våldtäckter mm, Ändå är det så omtyckt o glamoriserat ,mer destruktiva varelser än vi människor finns nog inte.

För 8 år sedan så dog min pappa. Jag är ett barn till en alkoholist, jag hatade honom, jag önskade honom död.

Mina föräldrar skildes för 9 år sedan. Jag flyttade med min mamma utan att tveka. Två av mina bröder följde med, men den ena gjorde det inte. Han tyckte det kändes hemskt att lämna pappa själv. Jag träffade min pappa 2 ggr under det året.

1 år ganska precis efter att de skiljt sig.
Kl var runt 4 på natten. Jag låg och sov på mitt rum på övervåningen. Vaknar till av att det ringer på dörren. Kravlar mig upp ur sängen och gnuggar ögonen. Smyger ut och ner för trappen, där möter jag mamma vid ytterdörren. Vi tittar oförstående på varandra för en stund. Mamma tittar ut genom fönstret och jag ser på hennes blick att något är fel.

Mamma öppnar dörren och jag ser en polis och en präst. Jag börjar genast smyga upp för trappen igen och in på mitt rum. Jag glider ner längs väggen och har dörren på glänt för att höra vad de säger.

Jag hör polisen säga att det har skett en olycka. Jag minns inte deras exakta ord men han sa att min pappa hade omkommit i en bilolycka. Jag hör hur mamma välkomnar dem in och de sätter sig i köket.

Jag minns inte hur länge jag satt där men jag "vaknade" till igen av mamma som kom upp för trappen. Jag stängde igen dörren och satte mig för den. Tårarna rann ner för kinderna, jag fick ingen luft. Mamma knackade på dörren och jag hörde hur även hon grät. Jag minns att jag bara upprepade - Nej nej nej! Hon gav upp och gick in och väckte min bror som låg och sov i det andra rummet istället.

Min pappa hade varit och kollat på tv och druckit sprit med sin kusin 2 km från sitt hem. Vet inte vad min pappas kusin tänkte med men han lät min pappa sätta sig i bilen för att köra hem.

Min pappa kom aldrig hem. 100 m från infarten krockade han med en annan bil. 2 pensionärer som kört hela dagen och nästan hela natten utan att sovit. Föraren somnade vid ratten och körde in i min pappa. Men på grund av att min pappa hade över 2 promille i sig så fick han skulden.. Poliser, ambulansförare, och alla andra som var på plats sa att det absolut inte var min pappas fel. Det andra paret klarade sig med endast ett brutet revben och lite blåmärken. Min pappa dog på en gång.

Vad ska man tro? Vissa gånger funderar man nästan på om han tog sitt liv. Men mamma säger att det skulle han aldrig göra.

Jag var 13 år och kände inte min pappa. Om jag tänker tillbaka på honom så ser jag han sitta i soffan sovandes med ett glas i handen.

Jag önskade honom död, nu önskar jag att få träffa honom en sista gång för att få veta vad som hände och för att få lära känna en liten del av honom.

På luciadagens morgon för 6 år sedan dog min mamma och tillika allra bästa vän, knappt 49 år gammal. Hemma i hennes hus ute på landet var det julpyntat till max och en del julklappar hade hon redan köpt och gömt undan för att senare slå in åt släkt och vänner. Minuterna innan smällen pratade jag och hon om hur bra allt kändes just nu, inför jul och allt. Jag körde på den blöta men isfria vägen och skulle skjutsa hem henne eftersom hennes bil krånglat.

Alldeles för sent upptäckte jag att den mötande bilen kommit över på vår sida i en svag kurva och det sista jag minns är strålkastarna som kommer emot oss i mörkret och mammas skrik: "Herregud, den är på vår sida!!!"
Mamma dog omedelbart och jag hade sk "tur i oturen" och klarade mig undan med bruten fotled, handled, blåmärken och enstaka sår. Förstår än idag inte hur skillnaderna i skador kunde bli så markanta...

Den rattfulla föraren i mötande bilen hade ca 2,68 promille i blodet vid krocken och överlevde medan hans passagerare, även han berusad, dog. Föraren var tidigare straffad för diverse brott, bl a flera rattfyllor. Denna gång dömdes han till slut till ynka 2 års fängelse...

En del av mig dog med mamma den dagen men jag försöker fortsätta mitt liv på bästa möjliga vis ändå, liksom min lillasyster. Jag kör mycket bil utan större eftertanke men ibland blir jag alldeles kall av tanken på hur snabbt livet kan ta slut och framförallt vad illa det kan gå när vi inte visar varandra hänsyn och är rädda om varandra i trafiken...