Läsarnas brev

För 8 år sedan så dog min pappa. Jag är ett barn till en alkoholist, jag hatade honom, jag önskade honom död.

Mina föräldrar skildes för 9 år sedan. Jag flyttade med min mamma utan att tveka. Två av mina bröder följde med, men den ena gjorde det inte. Han tyckte det kändes hemskt att lämna pappa själv. Jag träffade min pappa 2 ggr under det året.

1 år ganska precis efter att de skiljt sig.
Kl var runt 4 på natten. Jag låg och sov på mitt rum på övervåningen. Vaknar till av att det ringer på dörren. Kravlar mig upp ur sängen och gnuggar ögonen. Smyger ut och ner för trappen, där möter jag mamma vid ytterdörren. Vi tittar oförstående på varandra för en stund. Mamma tittar ut genom fönstret och jag ser på hennes blick att något är fel.

Mamma öppnar dörren och jag ser en polis och en präst. Jag börjar genast smyga upp för trappen igen och in på mitt rum. Jag glider ner längs väggen och har dörren på glänt för att höra vad de säger.

Jag hör polisen säga att det har skett en olycka. Jag minns inte deras exakta ord men han sa att min pappa hade omkommit i en bilolycka. Jag hör hur mamma välkomnar dem in och de sätter sig i köket.

Jag minns inte hur länge jag satt där men jag "vaknade" till igen av mamma som kom upp för trappen. Jag stängde igen dörren och satte mig för den. Tårarna rann ner för kinderna, jag fick ingen luft. Mamma knackade på dörren och jag hörde hur även hon grät. Jag minns att jag bara upprepade - Nej nej nej! Hon gav upp och gick in och väckte min bror som låg och sov i det andra rummet istället.

Min pappa hade varit och kollat på tv och druckit sprit med sin kusin 2 km från sitt hem. Vet inte vad min pappas kusin tänkte med men han lät min pappa sätta sig i bilen för att köra hem.

Min pappa kom aldrig hem. 100 m från infarten krockade han med en annan bil. 2 pensionärer som kört hela dagen och nästan hela natten utan att sovit. Föraren somnade vid ratten och körde in i min pappa. Men på grund av att min pappa hade över 2 promille i sig så fick han skulden.. Poliser, ambulansförare, och alla andra som var på plats sa att det absolut inte var min pappas fel. Det andra paret klarade sig med endast ett brutet revben och lite blåmärken. Min pappa dog på en gång.

Vad ska man tro? Vissa gånger funderar man nästan på om han tog sitt liv. Men mamma säger att det skulle han aldrig göra.

Jag var 13 år och kände inte min pappa. Om jag tänker tillbaka på honom så ser jag han sitta i soffan sovandes med ett glas i handen.

Jag önskade honom död, nu önskar jag att få träffa honom en sista gång för att få veta vad som hände och för att få lära känna en liten del av honom.

På luciadagens morgon för 6 år sedan dog min mamma och tillika allra bästa vän, knappt 49 år gammal. Hemma i hennes hus ute på landet var det julpyntat till max och en del julklappar hade hon redan köpt och gömt undan för att senare slå in åt släkt och vänner. Minuterna innan smällen pratade jag och hon om hur bra allt kändes just nu, inför jul och allt. Jag körde på den blöta men isfria vägen och skulle skjutsa hem henne eftersom hennes bil krånglat.

Alldeles för sent upptäckte jag att den mötande bilen kommit över på vår sida i en svag kurva och det sista jag minns är strålkastarna som kommer emot oss i mörkret och mammas skrik: "Herregud, den är på vår sida!!!"
Mamma dog omedelbart och jag hade sk "tur i oturen" och klarade mig undan med bruten fotled, handled, blåmärken och enstaka sår. Förstår än idag inte hur skillnaderna i skador kunde bli så markanta...

Den rattfulla föraren i mötande bilen hade ca 2,68 promille i blodet vid krocken och överlevde medan hans passagerare, även han berusad, dog. Föraren var tidigare straffad för diverse brott, bl a flera rattfyllor. Denna gång dömdes han till slut till ynka 2 års fängelse...

En del av mig dog med mamma den dagen men jag försöker fortsätta mitt liv på bästa möjliga vis ändå, liksom min lillasyster. Jag kör mycket bil utan större eftertanke men ibland blir jag alldeles kall av tanken på hur snabbt livet kan ta slut och framförallt vad illa det kan gå när vi inte visar varandra hänsyn och är rädda om varandra i trafiken...

Modigast är den som vågar vara feg och säga nej!

Kör inte påverkad, kör inte för fort och ha respekt för dina medmänniskor.

Jag blev påkörd på ett övergångsställe då jag var barn och har fått kraftiga men för livet till följd utav detta. Nu sju år senare så är fortfarande "livet som är kvar" något jag får kämpa för varje dag. Tacksam att jag lever men sörjer mina förluster.

Sorgen av det jag har förlorat i livet blir  förstärkt av att varje dag se hur mina medmänniskor saknar hänsyn och omtanke. Särskilt ont gör det då mina vänner eller min familj tycker att det är okej att man kör för fort eller försvarar sig med att det är okej att dricka - så länge det inte är nog mycket för att ge utslag.

Det drabbade mig, men det var inte där det tog slut. Medmänniskornas hänsyn gjorde sig påmind efteråt också. Polisen skrev av ärendet och ljög i handlingen av den anledning att han kände han som körde på mig. Han som körde på mig hörde aldrig av sig, tog aldrig på sig ansvaret eller skickade ett kort eller en blomma. Ingen vuxen hjälpte och de vittnen som sett olyckan fick inte ge sin bild eftersom dem inte stämde med förarens. Försäkringsbolagen kämpar fortfarande för att behöva betala så lite som möjligt. Livet går vidare för alla som varit skyldiga.

Du gör ditt val och du kan också påverka andras val.  Välj rätt. För din skull och för andras. Du kan vara den som drabbar eller dem som drabbas. Det ena kan du påverka och därigenom motverka det anda.

Vill du riskera att bli skyldig till att förstöra eller döda någon? Kör du påverkad eller för fort så är du medveten om riskerna! Orsakar du då en olycka så kommer du alltid att tänka att det var ett medvetet val från början! Gör det du kan för att minska skadorna i trafiken.

Jag gråter, det har inte hänt någon som jag känner men jag blir berörd och ledsen.

Jag vill bara gråta!!! Jag blir besviken, arg och ledsen, hur dum kan människan bli? Hur många ska behöva mista sina liv innan det blir ett slut på rattfyllorna? Varför förstår vi inte, varför, varför varför? Jag vill bara gråta!!!

Ibland tänker på att alkohol kan vara farligt för kroppen och att man får inte köra bil i trafiken. det bra polisen kan stoppa bilförare om han eller hon har alkohol i blodet och körkortet kan vara borta. Jag tittar filmer ibland om alkohol och bilkörning, där visar dom när Sanna, Gustav och Sverker omkommer i en trafikolycka och mamma fick veta att sanna fick inte rädda liv. Den visar i filmen P.S Nu vet jag att gud inte finns. I filmen Några pilsner och livstids baksmälla visar när lina fick vara med efter en trafikolycka och hade skadat på ögon.

I framtiden jag hoppas att polisen kan göra information om alkohol i trafiken och informera på skolor när det dags att ta efter körkort.

Alla mina vänner börjar dricka alkohol mer och mer..jag känner mig udda som inte gör de,jag är rädd för alkohol...2 av mina vänner har gått bort pga alkohol..jag är livrädd, men jag förstår inte varför det bara är jag som är rädd? o ingen av dem som dricker? eller är det bara för att jag vågar stå på mina fötter o stå för vem jag är o vågar säga nej, medans dom inte vågar o faller för trycket...jag vet inte...

Det känns så fruktansvärt att se all statistik och läsa om drabbades historier. Att jag kan vara med i en olycka eller någon nära till mig kan vara det. Tillsammans måste vi ta lärdom om vad som har hänt och informera alla ovetande. Att sprida kunskap är ett sätt att hindra. Tillsammans får vi jobba med att sätta alkolås i alla fordon. Informera på skolor och arbetsplatser. Mer reklam på busshållsplatser, tv, tidningar och på internetsidor där många människor håller till tex på facebook. Vi måste besegra detta NU

Fan vad jag saknar er alla, SammEE, Toffis, Dennis, Camilla, Coffe, Rille,  Billy min kära broder, Pontus mitt älskade hjärta, Vicky min bästa vän, och många fler.. Varför skulle inte nån av er få uppleva eran 20års dag som jag har fått göra ??!! Livet är så jävla orättvist och jag vill bara träffa er igen och få veta att allt detta bara var en lång hemsk marddröm !
Snälla, kom hem igen.. Vi behöver er här, jag behöver er här !
Ni är några av dom finaste änglarna i himlen, Vi ses snart, när det blir min tur!

Och till alla andra änglar som finns där uppe så hoppas jag att ni tar hand om varandra och kollar ner på oss som ni lämnat kvar här så vi är ok.
Alla vi saknar våra änglar, och det är en oerhörd smärta.
R.I.P

jag och min klass har en uppg i skolan att skriva om ungdommar och alkohol jag gick direkt in på dontdrinkanddrive.se direkt för att jag visste att man kan hitta bra information här. efter ett tag när jag hade läst om de drabbade och läst i minneslunden, kännde jag att jag vill förändra detta och jag vill jobba mot alkohol i trafiken. jag är bara 15 nu men jag har bestämt mig,jag ska förhindra att det sker så mkt olyckor med alkohol i trafiken. mest rörd blev jag när jag läste om erik som bara skulle iväg på sin träning och blir påkörd av en man som hade snott en bil och kört påverkad,den killen skulle ha varit lika gammal som mig nu om han levde.men jag har bestämt mig om jag inte kan förändr det så ska jag iallafall stöta de anhöriga och de som är drabbade! tack för mig.