Enligt räddningspersonalen ska ingen kunna överleva en sådan krasch
En av bärgningskillarna som kom till platsen natten i april har aldrig tidigare sett en sådan tillknycklad bil. Likadant sa polisen, hur kan någon överleva en sådan krasch?
-Min son har nog förbrukat sina skyddsänglar som vakade över honom den natten, säger pappa Kent.
Vi låter Martin berätta om den kväll då han, med 1,3 promille i blodet, körde av vägen, voltade och kraschade mot ett stort träd utanför Eriksmåla, någon mil norr om Emmaboda i Småland.
Festen och kraschen
Den här kvällen, 23 april 2010, skulle Martin och några kompisar ha fest, Martin var festvärd vilket innebar att han skulle bjudas på sprit. Festandet fortsatte under kvällen och som avslutning på kvällen bjöds han på Absint, den gröna demonen. En dryck som kan ge allvarliga biverkningar i stora mängder. Något som hände Martin Karlsson.
- Det sista jag kommer ihåg är att jag blev galen, jagad av mina egna hjärnspöken. Sen är det helt tomt. Jag har inget minne av att jag satte mig i bilen tillsammans med en kompis och körde i väg. Nästa minne från den kvällen är när jag har fruktansvärt ont i benen och försöker ringa efter hjälp.
Drygt sex mil hinner de köra innan färden tar slut. Efter en skarp högerkurva tappar Martin kontrollen över bilen, voltar fyra gånger och kraschar med full kraft in i ett par träd. Det är då han återfår minnet. Något är galet, helt galet. Hängande upp och ner i en fullständigt demolerad bil försöker han ringa någon men han kommer inte på någon att ringa. Hans kompis som också var med i bilen har på något sätt lyckats komma ur bilen, något som polisen än i dag undrar hur det var möjligt.
-Tidigt på lördagsmorgonen ringde telefonen berättar pappa Kent, jag hann inte svara men såg att det var ett dolt nummer och det kändes inte alls bra att se det i displayen. Kort därefter ringde Martins mamma och berättade vad som hänt.
-Under resan till sjukhuset hinner man tänka tusen tankar och man ser flera tusen bilder framför sig. Att förlora ett barn är det värsta som kan hända, de tankarna fanns där hela tiden, fortsätter Kent.
Läkarteamet som kom till olycksplatsen tillkallade genast en narkosbil eftersom man befarade att Martin behövde djupsövas direkt på platsen.
Skallbasfraktur, blödning i hjärnan och ett komplicerat benbrott tillsammans med inre blödningar var de skador som drabbade Martin. Hans kompis som var med i bilen klarade sig med lindigare skador. Tre dagar på intensiven och tre dagar på kirurgen tillbringade Martin innan han kunde lämna sjukhuset. Blödningen i hjärnan upptäcktes inte direkt utan någon dag senare när han skulle ryggmärgsbedövas inför en av flera undersökningar. Det finns inga garantier att han någonsin kommer att bli helt återställd.
Ett jobb och berätta för andra har hög prioritet
-Direkt efter olyckan som kunde kostat två människor livet kände jag en oerhörd skam över det jag ställt till med och en oro hur samhället skulle se på mig. Det känner jag fortfarande men nu vill jag gå vidare och varna andra för att hamna i min situation. Jag som inte i min vildaste fantasi kunde tänka att detta skulle hända mig. Jag har till och med tagit nycklar och klippt av batterikablar för en som tänkte köra rattfull en gång, säger Martin.
-Jag har hela tiden varit öppen och berättat om händelsen , i ett litet samhälle sprids rykten snabbt och jag vill att det är den rätta versionen som berättas. Nu känner jag mig mogen att åka till skolor och berätta om mina erfarenheter och varna andra att köra rattfulla. Ett beslut som vuxit fram de senaste månaderna. Jag vill göra något positivt av händelsen, menar Martin. Jag har nog lättare att få ungdomar i min egen ålder att lyssna och ta lärdom.
-Som förälder är jag jättestolt att min son vill göra något positivt av händelsen och berätta för andra, menar pappa Kent.
Jobbet gick förlorat i samband med olyckan och framtiden ser oviss ut. Det är skadan i benet som gjorde att han inte kunde jobba kvar på sitt gamla jobb.
Knappt ett år efter olyckan dömdes han för grovt rattfylleri och till samhällstjänst på miljöstationen Vågen i Bergkvara, där har han nu fått en praktikplats. Martin hoppas att få fast jobb men inget är säkert i dagsläget.
-Min förhoppning är att läkarna kan fixa till mitt ben så jag kan börja söka jobb på allvar igen. Eftersom jag blev av med jobbet känns det bra att kunna vara kvar på miljöstationen som praktikant. Det gör att jag inte hinner grubbla på vad jag ställt till med.
Under de månader som gick mellan olyckan och rättegången hann många tankar fara runt i huvudet.
-Jag var givetvis orolig vilket straff jag skulle få och hur jag skulle bli bemött under rättegången. Det är klart att jag var orolig för att hamna i fängelse men vilket straff jag än skulle få så förtjänade jag det, menar Martin. Nu vill jag hjälpa andra att avstå från bilen när man är onykter och be alla att ta nycklarna för de som ändå avser att köra med sprit i kroppen. Jag kommer aldrig att sätta mig bakom ratten onykter och jag kommer inte tveka att ta bilnycklar för den som försöker, slutar Martin.