Konsekvensbeskrivning, bland annat miljökonsekvensbeskrivning (MKB), innebär en arbetsprocess som integreras i planeringen på övergripande, strategisk nivå eller på projektnivå. Därigenom tillförs kunskap, och alla relevanta potentiella effekter och konsekvenser kan beaktas på ett kreativt sätt och bidra till att forma strategiska planer/program eller projektutformningen. Redovisningen växer fram successivt och ger information och förståelse till allmänhet och beslutsfattare om effekter och konsekvenser och om möjligheter till ytterligare anpassning eller skadeförebyggande åtgärder. Effekter avser förändringar till följd av plan eller projekt jämfört med nollalternativ. Effekternas betydelse bedöms (värderas) och anges som konsekvenser för olika grupper av människor eller intressen. Beskrivning av effekter och konsekvenser används även för att kunna bedöma måluppfyllelse och för beräkning av samhällsekonomisk lönsamhet och värderas då i ekonomiska termer.

Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) för planer, program och projekt är lagreglerad och grundad på EG-direktiv. Det finns även en generell internationell praxis för konsekvensbeskrivningar i allmänhet. Därför bör alla relevanta effekter och konsekvenser analyseras och bedömas på ett likartat sätt, även om vissa lagkrav gäller specifikt för MKB. Om inte alla effekter och konsekvenser behandlas likartat är det svårt att skapa bra helhetslösningar. Utöver miljökonsekvenser behöver konsekvenser för olika trafik- och användargrupper samt många slags socioekonomiska konsekvenser (lokalt, regionalt etc.) behandlas. Samråd krävs enligt flera lagar och behöver behandla alla planeringsfrågor och alla relevanta effekter och konsekvenser.

Grundläggande för konsekvensbeskrivning är att:

• bedöma behovet av konsekvensbeskrivning och vid behov gå vidare med avgränsning så att konsekvensbeskrivningen anpassas till det aktuella fallet (plan/program eller projekt)
• beskriva förhållandena utan plan/program eller projekt (vid nollalternativet) och hur det förväntas utvecklas i framtiden (Detta bidrar till att identifiera handlingsalternativ och bildar referens så att effekter [förändring] ska kunna beskrivas. Insamling av data kan behövas som bas för senare uppföljning av effekter. [Särskilda krav på data kan därför behöva övervägas.])
• analysera och beskriva alternativens effekter och konsekvenser samt möjligheterna att undvika och begränsa samt i vissa fall kompensera oönskade konsekvenser.
• jämföra alternativ för konsekvenser (Skillnader och likheter mellan alternativ lyfts fram, vilket bidrar till samlad utvärdering av alternativen och deras måluppfyllelse.)
• ge förslag på uppföljning av effekter och konsekvenser, vilket ger möjlighet till korrigering för att säkra viss kvalitetsnivå och till kunskapsåterföring.  

Konsekvensbeskrivningar på olika planeringsnivåer ska komplettera varandra och dubbleringar ska undvikas. På en strategisk nivå är det sådana effekter och konsekvenser som påverkar strategiska val och effekter som inte kan påverkas på projektnivå som i första hand ska behandlas. Konsekvensbeskrivningar ska endast behandla väsentliga effekter. Konsekvenser för särskilda grupper, såsom barn, analyseras när barn särskilt berörs. För dessa väsentliga effekter ska redovisningen tydliggöra orsak och verkan samt graden av konsekvens (ev. skada).

I processen ska alla frågor och effekter upp inledningsvis, men genom avgränsning och även senare sker en utgallring av de väsentliga konsekvenserna inför redovisning. Man har kommit långt i beslutsprocessen om olika parter är överens om vilka alternativ som ska studeras och övervägas och om hur konsekvensbilden ser ut.

Underlag för analys av landskapets innehåll, egenskaper och lämplighet kan ofta samordnas, vilket även främjar såväl samarbetet mellan kompetenser som beaktandet av olika slags effekter. Riskanalyser kan samordnas för flera typer av effekter. Förväntade konsekvenser för omgivningen av olyckshändelser behandlas i MKB. 

Hälsoaspekter kan vara mångfacetterade och de hör inte alltid naturligt hemma i MKB, som primärt hanterar konsekvenser för omgivningen till en anläggning. Trafiksäkerhet är ett viktigt hänsynsmål i transportpolitiken vid sidan av miljö. Att minimera olyckor (döda och skadade) för användare av transportsystemet är ofta ett viktigt syfte med en infrastrukturåtgärd. Bedömd förändring av risken för olyckor bör sammanfattas i MKB med angivande av hänvisning till annan del av en bred konsekvensbeskrivning – en del som behandlar konsekvenser för trafikanter. Inom transportsektorn finns mål om att öka andelen gående, cyklande och kollektivresande – ett mål som korresponderar mot hälsopolitiska mål om ökad fysisk aktivitet och kommunala mål om tillgänglighet till friluftsområden med mera. Fördelning av konsekvenser mellan befolkningsgrupper kan integreras eller analyseras separat, vilket i båda fallen ska säkra ett beaktande. Det kan gälla barn, äldre, funktionshindrade, jämställdhet, arbetspendlare med flera.

Konsekvenser för medelstora och större infrastrukturprojekt är ofta mångfacetterade. Därför behöver konsekvensbeskrivningar omfatta ett brett perspektiv. Avgränsning mellan olika delar bör göras i varje enskilt fall, eftersom det inte är klara gränser mellan miljökonsekvenser och andra konsekvenser. MKB handlar ofta till stor del om miljöeffekter som rör människor direkt eller indirekt. Barnfrågor och barriärverkan för människor tangerar både miljö, säkerhet och tillgänglighet. Jämställdhetsaspekter kan läggas på det mesta, men är ofta mest knutna till konsekvenser för användargrupper och sociala/samhälleliga konsekvenser.

Specialorienterade konsekvensbeskrivningar förekommer i sammanhang där konsekvenserna inte är mångfacetterade. Genom breda konsekvensbeskrivningar, inklusive MKB, blir det möjligt att bedöma konsekvensernas sammantagna bidrag till hållbar utveckling.