Specifik reglering innebär att beställaren svarar för prisökningar som beror på kostnadsutvecklingen för de produktionsresurser som entreprenören rimligtvis inte kan påverka. Den tillämpas bara på vissa utvalda resurser vars pris beror på världsmarknadspriset och där priset dessutom är en väsentlig del av kontraktssumman.
Den återstående delen av kontraktssumman regleras med en generell reglering som motsvarar den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället.
Specifik reglering
Specifik reglering görs med ett känt index för respektive resurs, där definitioner och mätmetoder är fastställda och väl etablerade. Indexregleringen börjar vid kontraktsstarten och har anbudsmånaden som basmånad.
Specifik reglering används för:
Bitumen
Drivmedel (diesel)
Elkraft (förbrukning)
Armeringsstål
Handelsstål
Järnvägsspecifikt material
Övriga projektunika resurser
Indexregleringen görs antingen mot en fastställd mängd eller kostnad eller mot en bedömd andel (i procent) av en begränsad del av kontraktssumman eller à-priset.
Generell reglering
Generell reglering görs av den del av kontraktssumman som inte regleras specifikt.
Den omfattar de arbeten som utförs 24 månader efter anbudsmånaden. Undantaget är entreprenadkontrakt för drift och underhåll av järnväg, där generell reglering börjar tillämpas efter det första kontraktsåret. Indexregleringen har anbudsmånaden som basmånad. För den generella regleringen används NPI (nettoprisindex).
