Syftet med projektet är att komplettera det lavinskydd som redan finns med ett nytt sorts lavinbekämpningssystem. Som genom ett nålsöga färdas här både väg- och tågbanetrafiken omgivna av branta bergväggar på ena sidan och Torneträsk på den andra. Om vägen skulle blockeras av an lavin innebär det att trafiken måste ta en omväg på 62 mil. Först tillbaka till Kiruna, genom Finland, upp till Norge och sedan ner till Abisko igen. 

Sårbar infrastruktur

Ungefär 33 % av Sveriges godstrafik går längs Malmbanan. Den gamla järnvägstunneln som går genom Nuoljafjället i Abisko är ett exempel på att det länge funnits behov av åtgärder att skydda järnvägsbanan i området. Tunneln byggdes redan på 1900-talets början för att skydda tågen mot lavinfaran.

Moderna lavinsystem kan förebygga faran

Problemen med laviner har funnits vid Nuolja i alla tider. De tekniska metoderna har utvecklats och kunskapen om laviner har successivt ökat. Laviner går i cykler. Förra vintern gick tjugotalet laviner på Nuolja i Abisko. Ingen av dem var tillräckligt stor för att skada vägen eller järnvägen. Men det har hänt att snömassorna från laviner tryckts flera hundra meter ut på Torneträsk.
När hotet från laviner bedöms som för stort, använder man sig i nuläget av en manuell lavinutlösningsmetod, som Länsstyrelsen har gett sitt tillstånd för.
Utbildad personal tar sig upp och skjuter loss lavinen genom att detonera en sprängladdning.

Projektet ska utreda om det finns ett bättre system som kan förebygga de risker för skador som en stor lavin kan åstadkomma för fordonstrafiken i denna del av fjällvärlden.

Nya lösningar på gamla problem

På andra orter i Sverige används exempelvis skyddsnät som binder snön för de laviner som går naturligt i terrängen. Den metod som Trafikverket tittar närmare på, används redan nu i länder som Schweiz och Norge.

Den går ut på att minska riskerna genom att regelbundet påverka snötäcket med kraftiga explosioner. Genom att montera ett lavinbekämpningssystem på sluttningarna ovanför vägen och järnvägen kan laviner fjärrutlösas med intervaller som styrs genom en bedömning av befintlig lavinrisk. Ett sådant system består av stålrör som genom slangar fylls med en explosiv blandning av propan och syre. Den explosiva blandningen fjärrutlöses sedan och på detta sätt hinner inte så stora snömassor byggas upp.

En stor lavin innebär stora risker

Det varningssystem som idag finns på Nuoljafjället, stod klart år 1982. Då var det unikt i sitt slag, och var avsett att varna vägtrafiken. Det består av käppar som är utplacerade på fjällsluttningarna för att känna av rörelser i snötäcket. När dessa vid en lavin viker sig mot marken går en varningssignal ut till trafikanterna på vägen. Det finns också lavinavledare som ska leda bort snön i önskade riktningar. För några av de högst frekventa lavinstråken är en speciell vägbro byggd för att snömassorna fritt ska kunna nå Torneträsk, genom att passera under E10.

Alla större lavinstråk är dessutom försedda med ljussignal och informationen ”Lavinfara: kör om möjligt lägst 60 km/h vid släckt signal”. 

Tyvärr fungerar en tredjedel av systemet inte optimalt, och lavinen har oftast hunnit gå när varningen väl ges.