Tunnlar

E4 Förbifart Stockholm blir en av världens längsta tunnlar i stadsmiljö, mer än 18 av ledens 21 km går i tunnel. Tunnlarna kommer att utformas så att resan ska bli säker och upplevs som trygg.

Mer än bara en tunnel

Tunnlarna utformas med två separata tunnelrör med  vardera tre körfält i respektive riktning. Den längsta tunneln mellan Kungens kurva och Lunda blir 16,5 km lång. Norr om Hjulsta går en kortare tunnel på 1,8 km, Hästatunneln, under Järvafältet.

När tunnlarna har borrats och sprängts ut ska de inredas. Vägbanor och väggar ska byggas och tekniska system installeras och testas. En stor trafikled i tunnel är en komplicerad anläggning som behöver system för elförsörjning, ventilation, övervakning och trafikstyrning. Vissa anläggningar placeras helt under jord och andra har delar som syns ovan mark.

Grafik, tunnelprofil 
Förbifart Stockholm går delvis på nästan 60 meters djup. Där leden passerar sunden norr och söder om Kungshatt och mellan Lovö och Grimsta ligger den minst 15 meter under Mälarens bergbotten.
Klicka här för större bild (pdf-fil 1 MB, öppnas i nytt fönster)

 

Så bygger vi tunnlarna

Det kommer att ta 8-10 år att bygga E4 Förbifart Stockholm. För alla som bor och arbetar i ledens omgivning kan det kännas som en lång tid, men det byggs inte utmed hela sträckan hela tiden. Om tunneln skulle byggas enbart från sina mynningar skulle bygget ta mycket lång tid. Därför kommer arbetet med Förbifart Stockholms huvudtunnel att inledas på åtta olika ställen. Huvuddelen av arbetet utförs i tunnlar djupt nere i berget.

När Förbifart Stockholm byggs måste krossat berg från bergtunnlarna tas omhand på ett effektivt och miljövänligt sätt. För att inte belasta vägnätet med alltför många tunga transporter kommer tre tillfälliga hamnar att anläggas: en vid Sätra varv och två på Lovö. Därifrån kommer sten att transporteras med pråmar till tillfälliga mottagningsplatser.

Så här bygger vi Förbifart Stockholm

Klicka här för större bild (pdf-fil, 2 MB, öppnas i nytt fönster) 

Senast uppdaterad/granskad 2012-03-01 Skriv ut