Har en enskild vägs ägare rätt att begränsa trafiken på sin enskilda väg med statsbidrag?
Ja, den enskilde vägens ägare beslutar om begränsningar (10 kap 10§ trafikförordningen 1998:1276), men beslutet kan påverka statsbidraget. Beträffande permanenta avstängningar se exempel 11 i handboken (länk hittar du i puffen till höger på sidan). Kortvariga begränsningar till exempel under tjällossningsperioden, påverkar inte bidraget under förutsättning att begränsningen rapporteras till Trafikverket region. Avstängningen ska rapporteras till Trafikverkets region.

Vad är slitageersättning?

En fastighet som inte har någon andel i vägorganisationen kan få använda vägen mot en slitageersättning. Bestämmelser om slitageersättning finns bl a i 50§ anläggningslagen (1973:1149) (AL). Fastighetsägaren ska betala slitageersättning med hänsyn till det slitage som uppstår på vägen genom trafik till och från fastigheten. Ersättningen täcker bara slitage. Om trafiken till fastigheten orsakar skador på vägen, ska fastighetens ägare betala ersättning för skadan.

Från den 1 januari 1998 finns en bestämmelse i 48a § AL som innebär att en fastighet som har andelstal i en gemensamhetsanläggning som avser väg, även ska betala slitageersättning för uppkomna merkostnader om han använder vägen i väsentligt större omfattning än som motsvarar hans andelstal för driftkostnaderna.

Kan man få statsbidrag till en enskild väg som går till en; sportfiskeanläggning, golfbana, badplats. skidanläggning, kulturminne, reservat, nationalpark etc?

Se se sidan 13 i handboken. (länk hittar du i puffen till höger på sidan)

Vem beslutar om hastighetsbegränsningar?

Inom tättbebyggt område är det kommunen som beslutar.

Utanför tättbebyggt område är det länsstyrelsen som beslutar.

Vilka lagar gäller för enskilda vägar?

Det finns flera lagar som gäller för enskilda vägar. De vanligaste är:

•  anläggningslagen (1973:1149 (AL), som berör bildandet av en gemensamhetsanläggning, rättigheter för väghållaren,  vägområde med mera
• lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) (1973:1150)
• miljöbalken (1998:808), som berör tillstånds- och samrådsförfarande vid fysiska åtgärder på vägnätet.
• Trafikförordningen (1998:1276)

Väghållare för enskilda vägar kan vara samfällighetsföreningar bildade enligt anläggningslagen, vägsamfälligheter och vägföreningar bildade enligt äldre lagstiftning samt ideella föreningar genom s k frivilliga överenskommelser.

Vad omfattar vägområdet?

Vad som ingår i vägområdet kan framgå i ett så kallat anläggningsbeslut eller utlåtande, om det har skett någon lantmäteriförrättning för vägen. Normalt omfattar vägområdet vägen och tillhörande utrymmen för diken och slänter. Motsvarande gäller normalt vid en så kallad frivillig överenskommelse såvida inte annat framgår av överenskommelsen.

Väghållaren bör först förhandla och argumentera för åtgärden och eventuellt erbjuda markägaren skälig ersättning för marklösen. Når man inte en lösning bör man vända sig till lantmäteriet för att komma åt marken via en lantmäteriförrättning.

I första hand berörd markägare. Kan eller vill inte markägaren ta bort överhängande grenar måste vägens ägare göra det. Vägens ägare står också för kostnaderna. För att statsbidrag ska beviljas ska den fria höjden vara minst 4,6 meter. För övriga enskilda vägar bör skyltning ske med begränsad fordonshöjd. 

Kan man förbjuda parkering på enskilda vägar?
Ja kommunen eller länsstyrelsen kan besluta om detta, genom en lokal trafikföreskrift, kommunen inom tättbebyggt område, och länsstyrelsen utanför tättbebyggt område.

Beskattas vägsammanslutningar?

En väghållningsorganisation är inte skatteskyldig. Däremot är de enskilda delägarna skyldiga att betala skatt på sin andel av inkomsterna, och de har också rätt att göra avdrag för utgifterna.
Fastighetsägarna ska ta upp sin andel av kapitalavkastningen, till exempel ränteinkomster, som inkomst av kapital. En intäkt som är mindre än 300 kr beskattas inte.
Om vägorganisationen har ränteutgifter på andra lån än fastighetslån fördelar man också utgifterna efter fastigheternas andelstal. Varje fastighetsägare får dra av sin andel av utgifterna under inkomst av kapital.

Hur hanterar man momsen för enskilda vägar?

En delägare som använder sin fastighet i skattepliktig verksamhet får dra av sin andel av den ingående moms som vägorganisationen betalar för varor och tjänster.

Nej; delägarna sköter all redovisning. Väghållaren, dvs vägorganisationen, ska lämna kontrolluppgifter till delägarna senast den 31 januari under taxeringsåret (RSV 2317). Kontrolluppgifterna ska visa intäkter, avdrag och eventuell förmögenhet. Väghållaren behöver inte lämna uppgifter om beloppet inte överstiger 300 kronor. På motsvarande sätt ska väghållaren lämna uppgifter om moms till dem som bedriver skattepliktig verksamhet. Däremot behöver man inte lämna denna uppgift till dem som inte är skattskyldiga för moms.

För närmare upplysningar, se Riksskatteverkets information om beskattning med mera av samfälligheter och gällande momsbroschyr

Kan man förbjuda ridning och travträning på en enskild väg?
Vägens ägare kan i princip inte förbjuda eller begränsa de aktuella aktiviteterna. Däremot kan en kommun eller länsstyrelse enligt 10 kap. 1§ trafikförordningen besluta om förbud mot trafik med hästfordon eller förbud mot ridning genom lokala trafikföreskrifter. Kommunen beslutar om dessa ska gälla inom tättbebyggt område och länsstyrelsen beslutar om de ska gälla utanför tättbebyggt område. 
 

Vem bestämmer om uppsättning av trafikhinder på enskilda vägar?

En vägförening som anser att det är motiverat att anlägga trafikhinder beslutar själv om detta, och styrelsen verkställer beslutet. När det gäller bidragsvägar måste samråd ske med Trafikverkets region så att hindren sätts upp på ett trafiksäkert sätt och att inte bidragsrätten påverkas av hindren.

Lämplig utformning kan till exempel vara "Watts modell" se Farthinder i bostadsområden (TSV rapport nr 4).
Hindren ska märkas ut enligt Handbok Vägmärken.

Vem ska stå för kostnaden för att leda vatten genom vägen från uppströms liggande åkermarker, täckdikningsledningar eller öppna diken?

Vägens ägare är normalt skyldig att leda bort vatten till 1,2 m djup under lägsta marknivå.

Vem har skyldighet att underhålla ett utloppsdike från en vägtrumma som leder vattten genom vägen och fångat uppströms rinnande vatten?

Om det finns en dikningssamfällighet regleras detta enligt förrättningen, annars är det de som har nytta av åtgärden, dvs berörda markägare som står för underhållet. Om tveksamhet råder kontakta länsstyrelsens lantbruksenhet.

Vem har skyldighet att underhålla sidotrummor genom utfarter och anslutningar till andra vägar?

Vägens ägare har underhållsansvaret om trumman ligger i vägdiket och inom vägområdet. 

Vem ska bekosta och underhålla sidotrumman när man anlägger en ny anslutning mot den enskilda vägen?

Ägaren av marken där trumman läggs bekostar trumman (samråd ska alltid ske med väghållaren om dimension m m), varefter väghållaren tar över underhållet. 

Behövs det miljösamråd med länsstyrelsen när man vill byta ut en vägtrumma i ett vattendrag?

Länsstyrelsen behöver normalt inte kontaktas vid byte av väg- och sidotrummor med dimensioner upp till 500 mm. Länsstyrelsen måste dock kontaktas om vattnet som rinner genom trumman kommer från ett vattendrag eller om åtgärden kan komma att påverka fisk eller andra vattenlevande djur och växter negativt.
Samråd bör alltid ske med länsstyrelsen vid anläggningar av trummor som är större än 500 mm eller av broar.

Behövs det miljösamråd vid underhåll och rensning av vägdiken?

För underhållsdikning och rensning av diken till ursprungligt djup krävs inget tillstånd om inte ett s k nytt naturtillstånd har inträtt. Detta kan ha inträffat om diket har varit utan regelbunden skötsel under lång tid. Däremot krävs det alltid tillstånd från länsstyrelsen vid nyanläggning av diken. Berörda fastighetsägare ska underrättas och anmälan till länsstyrelsen om fisket kan skadas.

Hur ska ett samråd/eller en tillståndsansökan gå till?

Normalt räcker det att du kontaktar länsstyrelsen sex veckor innan du ska påbörja arbetet. Handläggningen kan dock ta 2-8 månader om det gäller tillståndspliktiga verksamheter, som t ex vattenverksamheter och tillstånd för markavvattning.
Bifoga gärna foton till ansökan, det gör handläggningen snabbare.
Det kostar normalt inget att kontakta länsstyrelsen för ett enkelt samråd per telefon om tillämpningen av miljöbalkens bestämmelser. Länsstyrelsen kan också upplysa om vilka tillstånd som kan vara avgiftsbelagda. Samråd inom kulturminneslagen är normalt avgiftsfritt. 

Vatten från en sidoväg rinner in på vägen och vållar skador, till exempel urspolning och svallis. Vem ansvarar för åtgärder?

Ägaren till sidovägen är skyldig att se till att vägen avvattnas på ett riktigt sätt och inte vållar skada på angränsande mark. Väghållaren för den skadade vägen är skyldig att åtgärda skadan men kan kräva ersättning vid skadeståndskrav.

Går det att få statsbidrag till en väg som går till exempelvis ett sågverk?

Se se sidan 15 i handboken. (länk hittar du i puffen till höger på sidan)

Se  sidan 9 och sidan 15 i handboken (länkar hittar du i puffen till höger på sidan).

Går det att få statsbidrag till en vägslinga som är 1 700 m och utgår från en allmän väg?

Se sidan 10 i handboken. (länk hittar du i puffen till höger på sidan)

Hur skyltar man en genomfartsväg med övervägande "främmande trafik", det vill säga. trafik av andra än de som bor längs vägen?

Se exempel 12 i handboken (länk hittar du i puffen till höger på sidan)

Vem beslutar och bekostar vägvisning till en enskild väg?

Enskild väg med statsbidrag:
- Trafikverkets region bekostar, sätter upp och underhåller vägvisare till den enskilda vägen vid allmänna vägar där Trafikverket är väghållningsmyndighet.
- Vid övriga allmänna vägar där kommunen är väghållningsmyndighet beslutar respektive kommun.

Enskild väg utan statsbidrag:
- Den sökande bekostar all skyltning

Vägens ägare bekostar, sätter upp och underhåller vägvisare inne på det enskilda vägnätet.

Utmed det mindre vägnätet förekommer i många fall en rik ängs- och hagmarksvegetation.Vägkanterna är en tillflyktsplats för dessa växter eftersom allt fler ängs- och hagmarker försvinner i vårt landskap.

Artrika vägkanter har inget formellt skydd, men det är viktigt att arbeta för att öka den biologiska mångfalden i vägkanterna. Det kan man göra genom att ändra vägkantskötseln, så att den mera efterliknar skötseln av de gamla ängs- och hagmarkerna. Siktskymmande växtlighet tas bort vid behov.

Ängs- och hagmarkerna gynnas av dessa principer för skötseln:
- Slåttern av vägkanterna senareläggs till efter 15 juli.
- De avslagna växtresterna samlas upp.
- Slående verktyg används om det inte är möjligt att samla upp höet.

Vill du veta mer om artrika vägkanter finns en del skrifter om dessa att beställa i Trafikverkets webbutik.
Trafikverkets webbutik (öppnas i nytt fönster)