Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Cyklister och fotgängare i stadsmiljö.

Lokalisering – principer och markanvändning

Samhällsplaneringen behöver inriktas på att minska bilberoendet. Det krävs för att vi ska kunna nå målen om ett tillgängligt transportsystem, minskad klimatpåverkan och minskad energianvändning samt verka enligt med EU:s transportpolitik.

Detta innebär ökade marknadsandelar för alternativa färdsätt till bil, det vill säga gång–, cykel– och kollektivtrafik samt överflyttning av gods från väg till mer energieffektiva transporter på järnväg och med sjöfart. Det får stora konsekvenser för energieffektivitet, miljö, hälsa och tillgänglighet om vi kan ersätta en stor del av de korta bilresorna med kollektivtrafik eller gång- och cykeltrafik.

Det är inom översiktsplaneringen som kommunerna har möjlighet att lägga grunden för en planering som bidrar till en utveckling i enlighet med dessa mål. Hur kommunen väljer att styra lokaliseringen av bostäder och verksamheter får stora konsekvenser för det framtida trafikarbetet på såväl det kommunala som det statliga vägnätet.

Dagens bebyggelsestruktur förutsätter och gynnar användande av bil i stor utsträckning. Andra färdmedel som gynnas av korta avstånd och hög befolkningstäthet missgynnas ofta, som gång–, cykel– och kollektivtrafik. Utvecklingen är i viss mån en självförstärkande process med en fördröjd och komplex växelverkan mellan trafiklösningar och bebyggelsestruktur. Efterfrågan på bättre och snabbare resmöjligheter har ofta mötts av nya investeringar och förbättringar i väginfrastruktur. Detta har i sin tur ytterligare ökat möjligheten att bosätta sig på längre avstånd från sitt arbete. Verksamheter och bostäder behöver lokaliseras så att goda förutsättningar skapas dels för minskat res- och transportbehov, dels för överflyttning av bilresor till kollektiv–, gång– och cykelresor. Både bostäder och arbetsplatser bör lokaliseras så att det är gång– och cykelavstånd antingen till målpunkterna eller till en attraktiv och välförsörjd knutpunkt för kollektivtrafik. I större städer bör lokalisering ske i centrum eller stadsdelscentrum med god tillgänglighet till service och kommunikationer. På mindre orter bör lokalisering präglas av en effektiv markanvändning i centrala eller stationsnära lägen. Detta är en nödvändighet om det ska vara möjligt att föra över transporter från bil till kollektivtrafik, vilket i sin tur är en nödvändighet om man vill förverkliga en långsiktigt hållbar regionförstoring med bas i kollektiva färdmedel.

I stadsdelscentrum kan en högre koncentration av olika typer av service, handel, mötes- lokaler och kontor skapa bättre förutsättningar för en levande stadsdel. Det blir en mötesplats med ökad samhörighet, vilket främjar intresset av att göra fler ärenden inom sin egen stadsdel. Studier visar att antalet resta kilometer med bil minskar med minskat avstånd till centrum. Möjligheterna till förtätning är naturligtvis helt beroende av vilken typ av verksamhet eller bostad som planeras och vilka effekter det skulle ge på omgivningen med hänsyn till bland annat buller, luftföroreningar, transporter och parkeringsbehov.

En inventering kan göras av vilka ytor som är möjliga att förtäta utifrån nuvarande för- hållanden och med förslag på vilken typ av bebyggelse som är lämplig. Detta skulle vara ett värdefullt underlag när platser för mindre verksamheter och service efterfrågas. En förtätning bör dock inte innebära att man använder gröna ytor som har betydelse för stadsdelens karaktär, barnens lek och rekreationsbehovet.