Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Klargörande om tid och kostnader för Ostlänken

Det förekommer uppgifter om att Ostlänken skulle kunna byggas 20 miljarder billigare om Trafikverket skulle bygga sträckan för 250 km/h, med annan byggteknik och utan att  försena projektet. Tyvärr ger det en felaktig bild av läget.

På regeringens uppdrag arbetar Trafikverket sedan flera år med Ostlänken, en ny dubbelspårig höghastighetsjärnväg anpassad för 320 km/h mellan Järna och Linköping. I projektet görs omfattande tekniska utredningar; markförhållandena undersöks, liksom möjlig sträckning i landskapet, vilka fastighetsägare som påverkas inventeras och samråd genomförs med kommuner och andra myndigheter. Eftersom projektet har kommit så pass långt i denna process finns en kvalificerad kostnadsberäkning för en höghastighetsjärnväg anpassad för 320 km/h som maxhastighet. Någon motsvarande utredning för 250 km/h har inte gjorts, och därför finns ingen jämförbar beräkning för vad projektet skulle kunna kosta med en lägre standard.

I Trafikverkets järnvägsutredning från 2010 redovisas övergripande schablonkostnader för olika järnvägsstandarder. Den visar att det är betydligt billigare att bygga för 250 km/h än 320 km/h, bland annat eftersom det tillåter snävare kurvor, vilket i sin tur ger behov av färre tunnlar och broar. Men det går inte att göra en realistisk jämförelse mellan en järnvägssträcka som kommit långt i utredningsskedet med en hypotetisk schablonkostnad, eftersom schablonen inte tar hänsyn till de specifika förhållanden som gäller för Ostlänkens sträcka.

Omstart ger stora förseningar

Något som däremot är helt säkert är att ett byte av järnvägsstandard ger stor påverkan på projektets tidsplan. Eftersom en lägre hastighet medger andra kurvradier, skulle det innebära att sträckan skulle behöva projekteras om. Enligt lagen om byggande av järnväg får inte en ny järnväg innebära större olägenhet än vad som är nödvändigt för enskilda, exempelvis fastighetsägare. Därför har en järnväg som byggs för 320 km/h helt andra juridiska förutsättningar än motsvarande för 250 km/h, vilket betyder att mycket av den juridiska prövningen av Ostlänken skulle få startas om. Dessa faktorer försenar projektet med flera år.

Hur många år projektet skulle försenas beror på om en järnväg för 250 km/h skulle kunna byggas inom den utredda korridoren eller om en helt ny korridor skulle behöva utredas.

Den byggteknik som projektet valt är fixerade spår istället för ballasterade spår. Det betyder att spåret gjuts fast i betongplattor istället för att läggas med sliprar på makadam. Fixerade spår kostar visserligen mer att bygga men är betydligt billigare att underhålla. Så beslutet om byggteknik handlar om att hålla en lägre kostnad på sikt utifrån den tilltänkta funktionen och trafikeringen för höghastighetsbanorna, inte enbart för att tågen ska kunna köra 320 km/h. Enligt Trafikverkets nya systemstandard för höghastighetsbanor ska de delar av järnvägen där hastigheten är över 200 km/h byggas med fixerade spår. Detta blir billigare om man ser till höghastighetsjärnvägens hela livslängd, oavsett om den byggs för 250 eller 320 km/h.