Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Medfinansiering

Med medfinansiering avses att en annan part helt eller delvis finansierar statlig infrastruktur. Medfinansiering innebär alltså tillkommande medel utöver statliga anslag för utveckling av transportsystemet.

Medfinansiering kan också avse brukarfinansiering eller trängselskatt, som trafikanterna betalar när de använder infrastrukturen. Staten kan också medfinansiera infrastruktur som ägs av någon annan än staten – så kallad statlig medfinansiering. Resecentrum är ett exempel på detta.

Medfinansiering från kommuner eller andra intressenter

När trafikverken tog fram förslaget till nationell plan för transportsystemet 2010–2021 hade de i uppdrag av regeringen att permanent pröva möjligheten till medfinansiering från olika intressenter. Avsikten var att staten och andra intressenter skulle dela på finansieringen utifrån den nytta som åtgärden ger för de olika finansiärerna.

Trafikverken har tillsammans med ett antal kommuner, landsting och regioner tagit fram avsiktsförklaringar och avtal om medfinansiering.

Trafikverket har bedrivit ett samarbetsprojekt tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Resultatet av samarbetet visas i rapporten nedan.
Medfinansiering av statliga infrastrukturinvesteringar (pdf-fil, 1,33 MB, öppnas i nytt fönster)

Brukaravgifter

Ny infrastruktur kan finansieras genom brukaravgifter. Det innebär att den som använder den nya infrastrukturen betalar en avgift, för att finansiera eller bidra till finansiering av investeringen.

Inom sjö- och luftfart finns sedan länge etablerade former för avgiftsuttag med ett finansierande syfte. Inom väg- och järnvägssystemet innebär gällande lagstiftning vissa begränsningar i möjligheten att ta ut finansierande avgifter. Inom vägtransportsystemet beslutar regeringen med stöd av väglagen (29§) om avgifter ska tas ut av trafikanterna.

Det finns en EU-rättslig reglering som i dag begränsar möjligheterna att ta ut avgifter för tunga vägfordon avsedda för godstransport. Det är inte tillåtet att vid sidan av den så kallade eurovinjetten ta ut ytterligare vägavgifter eller vägtullar av den tunga trafiken. Undantag görs dock för broar, tunnlar och bergspass. För sådana nybyggda vägavsnitt kan såväl vinjett som vägtull tas ut samtidigt. I dag tillämpas vägavgifter för Öresundsbron och Svinesundsförbindelsen. Under senare år har ett flertal möjliga fall med vägavgifter aktualiserats.

För järnvägen gäller som huvudprincip att banavgifterna ska täcka de kostnader som uppstår som en direkt följd av framförandet av järnvägsfordon. Därmed avses att de ska täcka de samhällsekonomiska marginalkostnaderna för järnvägstrafiken. Formerna för detta regleras i järnvägslagen (2004:519) och det är Trafikverket som beslutar om banavgifterna, såväl nivå som struktur. Järnvägslagen ger också möjlighet för infrastrukturförvaltaren att ta ut finansierande avgifter för att öka kostnadstäckningen. Det är vanligt att infrastrukturförvaltare i andra länder tar ut sådana avgifter för att täcka hela eller delar av sina självkostnader för förvaltningen av järnvägens infrastruktur. De banavgifter som Trafikverket tar ut täcker ännu inte marginalkostnaderna, men beräknas göra det under planperioden 2014-2025. De svenska banavgifterna är relativt låga i ett europeiskt perspektiv.

Trängselskatt

Trängselskatt är ett styrmedel som grundas på marginalkostnadsprincipen, med huvudsyfte att minska trängseln inom ett specifikt område. Trängselskatt kan även bidra till att finansiera investeringar som ytterligare medverkar till att nå minskad trängsel och därmed miljöförbättringar.

Trängselskatt kan tas ut på befintliga vägar efter beslut av Sveriges riksdag. Trängselskatt infördes permanent i Stockholm den 1 augusti 2007.

Information om infrastrukturobjekt som finansieras med trängselskatt

Bidrag från EU för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet TEN-T

De transeuropeiska transportnätverken (TEN-T) bidrar till att den inre marknaden fungerar väl, och till att den ekonomiska och sociala sammanhållningen stärks. Målen och prioriteringarna för TEN-T framgår av de riktlinjer som utarbetats av EU.

Det transeuropeiska transportnätverken omfattar infrastruktur (vägar, järnvägar, inre vattenvägar, hamnar, flygplatser, navigeringssystem, anordningar för överföring av gods mellan olika trafikslag, pipelines) och de tjänster som krävs för att denna infrastruktur ska fungera.

Fonden för ett sammanlänkat Europa, (CEF) utgör finansieringsdelen av TEN-T. CEF anordnar normalt årligen utlysningar. Bidragen kan sökas av juridiska personer enligt de regler som finns upprättade. Stödssystemet administreras av en särskild myndighet, INEA Innovation and Network Executive
Agency. Närmare upplysningar om regler och förutsättningar för ansökningar finns på INEA:s webbplats.
INEA:s webbplats (extern webbplats)

Ansökningar kan upprättas separat av myndigheter, företag och organisationer. Ansökningar kan också upprättas av flera olika parter men inte av privatpersoner. Alla ansökningar måste godkännas av respektive medlemsland i det land där projektpartnern är registrerad. För svenska partners är detta Näringsdepartementet. Hanteringen av CEF-ansökningar med svenska partners görs av ett särskilt sekretariarat.