Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Person i orange reflexväst mäter på en grävplats.

Foto: Mostphotos.com

Vetenskaplig utvärdering av metodiken

Som en del i projektet ”Landskap i långsiktig planering” har en vetenskaplig utvärdering av metodiken genomförts.

Utvärderingen har fördjupat kunskapen och förklarat styrkor och svagheter med metodiken. Arbetet började med att den norske landskapsarkitekten och professorn Morten Clemetsen gjorde en utvärdering av metodiken inför utgivandet av projektets huvudrapport 2012. Sedan dess har metodiken förfinats och vidareutvecklas och utvärderingen kompletterades under 2015 med en vetenskaplig artikel i ämnet. Artikeln finns publicerad i Trafikverkets publikationsserie med titeln "Landskapskaraktärisering i infrastrukturplanering – ett bidrag till hållbar utveckling?", TRV 2015:155.

En kortare version av artikeln har också getts ut som ett kapitel i en engelskspråkig antologi om Europeiska landskapskonventionen. Antologin heter "Mainstreaming landscape through the European Landscape Convention".

Artikelns empiriska grund bygger i huvudsak på deltagande forskning, intervju- och dokumentstudier i anslutning till Trafikverkets metodutvecklingsprojekt "Landskap i långsiktig planering". I artikeln dokumenteras och diskuteras på vilket sätt "Landskap i långsiktig planering" har bidragit med ny metodkunskap kring landskapskaraktärisering som underlag för en hållbar regional planering.

De viktigaste resultaten av studien är:

  • Kraven på metodisk konsistens och repeterbarhet är relevanta när det gäller arbetsmetodik, men inte nödvändigtvis när det gäller resultat i relation till indelning och avgränsning av landskapstyper och karaktärsområden (det är studiens ändamål som avgör indelning och klassificering).
  • Det är möjligt att integrera kunskap från olika discipliner och därigenom skapa en gemensam landskapsbaserad förståelse som i sin tur bidrar till att utveckla genuint ny kunskap. Men det tar tid att utveckla denna förståelse och den är därmed sårbar. Detta kan vara en begränsning i metodikens tillämpning i projektsammanhang.
  • Integreringen av kunskap och utvecklingen av gemensam förståelse mellan olika kunskapsområden är inbyggd i metodiken genom hela kartläggnings- och analysfasen. Detta kan vara problematiskt i förhållande till transparens och spårbarhet i relation till värderingar inom respektive kunskapsområde.
  • Metodiken ger en saklig grund för beslut om mål för landskapskvalitet (jämför Europarådet 2000, artikel 6D).
  • Metodiken har stor relevans och kan lätt överföras från infrastrukturplanering till regional planering. Den kunskap som landskapskaraktäriseringen ger kan också användas på ett antal andra samhällsområden, exempelvis som kunskapsunderlag och processverktyg för regional utveckling och som undervisningsmaterial i skolorna.