Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Skyddsområde runt flygplatser

Flygplatser har tre olika typer av skyddsområden. Skyddsområdena garanterar att det inte finns några hinder för flygtrafiken.

  • Vid en flygplats finns tre olika typer av skyddsområden som har med flyghinder att göra: hinderbegränsande ytor närmast flygplatsen,
  • procedurområde som täcker ett betydligt större område kring flygplatsen samt
  • MSA-ytan som utgörs av en cirkel med radien 55 kilometer räknat från flygplatsens landningshjälpmedel.

Dessa områden och ytor garanterar hinderfrihet för flygtrafiken. Hinderbegränsande ytor finns vid alla flygplatser. Procedurområden och MSA-ytor finns endast vid så kallade instrumentflygplatser. För flygplatser som är utpekade som riksintresse utgör dessa ytor samt en yta på 1500 x 500 meter vid sidan om landningsbanan områden av riksintresse.

Därutöver behöver man ta hänsyn till flygbuller och elektromagnetisk störning vid planering av ny bebyggelse och nya anläggningar i närheten av flygplatser.

Flygplatsens markområde

Trafikverkets markanspråk vid riksintresseflygplatser. En rektangel med måtten 1500 meter. från respektive banände och 500 meter i bredd från banmitt räknat.

Karta
Hinderbegränsad yta för Norrköpings flygplats från LFV.

Hinderbegränsande ytor

I en flygplats närområde regleras högsta tillåtna höjd för byggnadsverk av hinder- begränsande ytor. Dessa ytors olika form, höjd och utbredning finns beskrivna i TSFS 2012:93 när det gäller instrumentflygplatser, godkända icke instrumentflygplatser samt de flygplatser som sorterar under TSFS 2012:91 men som utrustats med banbelysning för mörkerflygning. TSFS 2012:91 berör övriga flygplatser som inte ska godkännas av Transportstyrelsen.

Flygtrafiken rör sig med fastställda marginaler ovanför dessa ytor och garanteras på så sätt hinderfrihet. Inom respektive yta finns en högsta tillåtna höjd för byggnadsverk angiven. Tillkommande bebyggelse bör inte överskrida dessa höjder, eftersom det kan begränsa eller omöjliggöra flygtrafik. Såväl fasta hinder (byggnader, master, vindkraftverk) som tillfälliga hinder (byggnadskranar) berörs av dessa bestämmelser.

Kartor och profiler över höjdbegränsade ytor

Om hinderytor (Luftfartsverkets webbplats)

Procedurområde

När ett flygplan ska starta eller landa på en instrumentflygplats måste det följa på förhand fastställda procedurer. Dessa garanterar hinderfrihet. Procedurerna är unika för varje flygplats och utformas bland annat med hänsyn till terrängen och byggnadshöjder. Procedur- område är ett begrepp som kan användas för de komplexa hinderytor som tillsammans utgör en övergångszon mellan flygplatsen och luftledssystemet ovanför flygplatsen. Området är större än de hinderbegränsande ytorna. Det innebär att även byggnadsverk långt från flyg- platsen kan komma att påverka procedurerna. Regelverket utgår från ICAO-dokumentet Pans-Ops Doc 8168.

Om flyghinderanalys (Luftfartsverkets webbplats)

Karta
MSA-påverkande yta för Norrköpings flygplats från LFV.

MSA-påverkande yta

MSA (Minimum Sector Altitude) är den höjd som ett flygplan som är på väg ner för att landa säkert kan sjunka till innan den slutliga inflygningen tar vid. På denna höjd har flygplanet en marginal på 1000 fot/300 meter över den MSA-påverkande ytan, vars höjd är samma som högsta hinder inom ytan.

Nya hinder kan ha en negativ inverkan på flygtrafiken. Den MSA-påverkande ytan består av en cirkel med radien 55 km, som utgår från flygplatsens landningshjälpmedel. Cirkeln är delad i fyra sektorer och höjderna kan vara olika i varje sektor.

Byggnadsfrihöjd

Uppförande av byggnader eller andra föremål högre än 20 meter kan komma att påverka flygtrafiken. Därför ska en lokaliseringsbedömning (flyghinderanalys) göras vid varje enskild etablering. Den som planerar att uppföra master eller vindkraftverk ska ta kontakt med berörd aktör (LFV, aktuell flygplats, Försvarsmakten). När det gäller fristående luftfartsanläggningar ute i terrängen som inte tillhör en flygplats görs flyghinderanalysen av LFV i egenskap av sakägare. När det gäller luftfartsanläggningar som tillhör en flygplats (inflygningshjälpmedel) svarar respektive flygplats för utredningen.