Vägens sidoområde behöver utformas så att risken för svåra personskador vid avkörningsolyckor förebyggs. Normalt ska det finnas en så kallad säkerhetszon längs vägen, en zon med jämnt underlag, flack lutning och fri från oeftergivliga hinder (högre än 0,1 m ovan marknivån), stup och djupt vatten (≥ 0,5 m).
Säkerhetszonens bredd är beroende av högsta tillåten hastighet och trafikflöde. Hänsyn behöver också tas till vägens kurvatur (ytter- eller innerkurva) och vägens höjdläge i förhållande till omgivningen. I vissa fall kan vägräcke ersätta säkerhetszonen. Utanför räcket behövs dock ett utrymme för att säkerställa räckets funktion vid en påkörning. Säkerhetszonen ska alltid beaktas och värnas i detaljplanen. Det finns också andra skäl till att det behövs ett fritt utrymme längs vägar, bland annat för snöupplag och för att få plats med vägmärken och belysning.
Tabellerna nedan visar ungefärliga mått på säkerhetszonens bredd för vägar med flack släntutformning genom tätort. Säkerhetszonen kan exempelvis behöva utökas när vägen ligger på bank eller i ytterkurva. Säkerhetszonens bredd framgår mer utförligt av Krav för vägar och gators utformning (se kap 1 för vägar i landsbygd och kap 2.5 för vägar i tätort).
ÅDT-Dim = dimensionerande årsmedeldygnstrafik (läs här: genomsnittligt antal fordon/dygn för visst år)
VR = Referenshastighet (läs här: hastighetsgränsen för aktuell sträcka)
Sidoområden längs motorvägar i tätort.
Sidoområdesutformning för övergripande huvudväg/tätortsgenomfart.
Oeftergivliga föremål avser till exempel
- stolpar som inte är eftergivliga enligt standarden SS-EN 12 767 (vägmärkesstolpar med diameter 63 mm och maximal godstjocklek 3 mm kan betraktas som eftergivliga)
- träd med diameter > 100 mm i brösthöjd (cirka 1,2 m ovan mark)
- bropelare
- korta betongfundament högre än 0,1 m
- jordfasta stenar högre än 0,1 m
- el– och teleskåp
- bergskärningar med skrovlig yta.
