Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Planeringsförutsättningar för farligt gods

Riskerna med farligt gods kan bli förhöjda när bebyggelse finns i nära anslutning till en väg eller järnväg, men även vid viss utformning av infrastrukturen. Det finns konsekvenser som bör tas upp i detalj- och översiktsplanering.

Olika typer av vägar och järnvägar har olika sannolikheter för olyckor. Säkerhetstänkande i alla led i infrastrukturprojekt syftar till att få en väg eller järnväg trafiksäker. Riskerna med farligt gods kan bli förhöjda när bebyggelse finns i nära anslutning till en väg eller järnväg, men även vid viss utformning av infrastrukturen. Vägens och järnvägens standard, som mötesfria vägar, utformning av korsningar och växlar, medför att sannolikheten ökar eller minskar. Högre hastigheter medför större krockvåld och sannolikheten att det blir större konsekvenser av en olycka ökar med hastigheten. Större krockvåld medför större sannolikhet för läckage vid olyckor med transporter av farligt gods, vilket kan medföra svåra konsekvenser. Transporter med farligt gods på järnväg eller med sjöfart är generellt sett mycket säkra.

Zonindelning minskar risker med farligt gods

Konsekvenserna av en olycka med farligt gods beror på i vilken utsträckning som människor vistas inom riskzonen för utsläppet. Andra faktorer är om personerna är vakna eller sover, om de har förmåga att inse fara och möjlighet att påverka sin säkerhet (vuxna eller barn, människor med funktionsnedsättning etc) och om de känner till byggnaderna och området.

I vägledningen används därför en zonindelning utifrån avståndet mellan riskkällan och olika typer av markanvändning. Utgångspunkten är att man normalt inte behöver vidta några åtgärder för att minska risken med farligt gods, om dessa skyddsavstånd hålls.

Vägar för transporter av farligt gods delas upp i två kategorier:

  • Primära transportvägar – vägar som i första hand bör användas för genomfartstrafik med farligt gods
  • Sekundära transportvägar – vägar som bör användas för lokala transporter mellan det primära vägnätet och mottagaren och leverantören

Trafikverkets strategi för farligt gods på järnväg utgår från att det ska vara möjligt att transportera farligt gods på i princip alla banor. Trafikmängden och trafikslagen påverkar också risken. Fler tåg ger ökad sannolikhet för olyckor och farligt gods medför ökade konsekvenser vid en olycka.

Enligt både plan– och bygglagen (PBL) och miljöbalken ska den fysiska planeringen beakta risker för människors hälsa och säkerhet. Frågor om riskerna med transporter av farligt gods ska tas upp tidigt, i lämplig omfattning och i rätt ordningsföljd. I PBL utgör hälsa och säkerhet en av prövningsgrunderna för länsstyrelsen. De vanligaste huvudprinciperna för god planering med hänsyn till riskerna med farligt gods är följande: (SKL, 2012).

  • lämplig lokalisering och utformning av bebyggelse
  • skyddsavstånd
  • åtgärder