Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Stinshuset fasad

Familjen Nolin var Stinshusets sista hyresgäster

Nu rivs stinsbostaden i Åkarp. När järnvägen byggs går det inte att rädda huset. De sista som bott i huset är Linda Nolin och hennes två barn, som hyrt det av Trafikverket. Hela tiden visste familjen Nolin att huset så småningom skulle rivas.

– Det var dealen från början, så det här är inte en chock för mig. Eftersom vi har vetat att huset ska rivas så har vi kunnat göra verklighet av alla möjliga roliga idéer som vi fått. Kreativiteten har kunnat flöda något enormt! Jag skulle faktiskt kunna göra om det här. Vi är en kreativ familj så det här har varit en fantastisk möjlighet för oss, säger Linda.

Glädjen att få göra som man vill

Linda och hennes barn flyttade in i stinsbostaden sommaren 2011 och bodde kvar i sex år. Och visst kommer de sakna det hem Stinsen var. Linda berättar kärleksfullt om huset hennes barn vuxit upp i, och som lämnat familjen med många fina minnen.

– Här fick jag möjlighet att ge mina barn den sortens uppväxt jag själv fick. Jag är uppvuxen i en liten by långt utanför Stockholm. Där var jag fri att liksom bara leva livet. Så har mina barn också fått ha det. Vi pratar fortfarande om när vi bodde här. Och barnens kompisar, som också varit mycket hemma hos oss, pratar om det. Här har det varit fritt att få göra vad man vill. Vi har haft en stor vind, källare och alla möjliga rum, skrubbar och utrymmen som de kunnat gå loss på. På somrarna har vi inrett hela uteplatsen med säng, ljusslingor och hängstol. Det har varit helt underbart, berättar Linda.

Ett delat farväl

Så var det dags att packa ihop och flytta ut. En helg i september, efter att hon flyttat ut allt som skulle med till nästa hem, öppnade Linda dörrarna och bjöd in till stor loppis i huset. Allt som fanns kvar gick att köpa.

– Det kom så mycket folk! Det var helt otroligt. Jag tror att många var nyfikna på huset och ville ta sista chansen att få se det. Det var så roligt, och ett riktigt fint avslut. Nästa år skulle huset blivit 100 år. Det som finns i ett så här gammalt hus går inte att återskapa. När det är borta så är det verkligen borta. Men, jag förstår att det måste rivas. Det står ju i vägen! Järnvägen är viktig, och den här sträckan är ju alldeles för högt belastad som det är nu, säger Linda.

Idag bor familjen i ett annat hus, på andra sidan järnvägen i Åkarp. De kan se Stinsen från sitt nya hem, så de behövde inte flytta långt.

– Jag älskar Åkarp, så det känns jättebra att vi kunnat bo kvar här. Trafikverket är faktiskt fortfarande min hyresvärd. Vi trivs bra ihop, avslutar Linda.

Läs mer om rivningen