Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Fyndplatsen i Hjulsta

Här hittades amulettringarna. Foto: Ingela Harrysson

Denna nyhet är äldre än 6 månader

200 amulettringar hittade vid utgrävning vid Hjulsta

Trots noggrann förundersökning kom fynden av kultplatsen med 200 amulettringarna som en fullständig överraskning för arkeologerna när de började gräva vid fornlämningarna i Hjulsta. Fynden från höstens undersökning har ställts samman och ska analyseras.

Nyligen presenterade Stiftelsen Kulturmiljövård en sammanfattning av fynden från de arkeologiska utgrävningarna man gjorde hösten 2016 av en boplats och två gravplatser vid Hjulsta. Resultaten ska analyseras innan avrapporteringen som ska ske under 2018-2019. Men redan i tidigt skede av arbetet stod det klart att fynden innehåller både förväntade och helt oväntade fynd från en tidsperiod mellan ca 2000 f.Kr. till 1000 e.Kr.

Fornlämningarna i Hjulsta är kända sedan länge, och är belägna i ett område där Trafikverket just nu bygger E4 Förbifart Stockholm. Men då utgrävningarna startade hösten 2016 kom upptäckten av en kultplats med så många som 200 amulettringar av järn som en fullständig överraskning för arkeologerna.

– Innan vi först satte grävskopan i marken fanns det ingenting som tydde på att det skulle ligga en kultplats här. Det var okänt för oss innan förundersökningen, säger Andreas Forsgren, arkeolog på Stiftelsen Kulturmiljövård. Gravarna är synliga ovan mark och dem kände vi till innan, men det var först när vi började gräva som amulettringsområdet uppdagades.

Arkeologiska fynd från Hjulsta
Här syns några av de 200 amulettringar som hittades vid den gamla gultplatsen på ett av gravfälen i Hjulsta. Th. En kam i ben eller horn. Foto: Andreas Forsgren, Ingela Harrysson, Camilla Ekblom.

 

Ovanligt stort antal ringar

Att man hittar ett så stort antal ringar är ovanligt, och fynd av det här slaget har bara dykt upp på ett fåtal andra platser i landet tidigare. Exempel på några sådana platser är i Borg utanför Norrköping, Gamla Uppsala, Helgö på Mälaröarna och Ullevi i Upplands Bro, där man dock inte har hittat lika många amulettringar som i Hjulsta.

Ringarna, som låg intill klippor, hällar, stenblock samt stensamlingar dateras preliminärt till 600–700-talet e.Kr. Storleken är mellan 5 och 15 centimeter i diameter och de varierar lite i utförande. En del är runda och har ett hänge i form av skäror eller yxor, andra påminner till formen om eldstål. Troligen har de använts när man svurit ed eller bett böner med förhoppningar om att på något vis kunna påverka sin samtid eller framtid, enligt Andreas Forsgren. Som till exempel att skörden måtte bliva god, framgång i strid eller bättre hälsa.

Andreas Forsgren

– Man skulle kunna jämföra det med våra dagars önskebrunnar som man slänger mynt i, säger Andreas

Underlag för forskning i fornnordisk religion

Fynden som man nu håller på att dokumentera och registrera, ska sedan rengöras och konserveras innan de skickas till Historiska Museet där man avgör var de ska förvars. Amulettringarna kan senare komma att utgöra underlag för vidare forskning kring fornnordisk religion.

Under tiden utgrävningen pågick hösten 2016 undersöktes en boplats och strax under 100 gravar på de två gravfälten, som ligger på var sin sida av Hjulstarondellen. Arkeologerna hittade både djur- och mänskoben, kamfragment och andra föremål tillverkade i ben eller horn, pilspetsar i flinta, glaspärlor, omsorgsfullt placerad keramik, dräktspännen och andra smycken samt en del verktyg. För att nämna några exempel.

Spännande utgrävning på stor yta

I en av gravarna låg det över 150 stycken glaspärlor från yngre järnåldern (ca 550–1050 e.Kr). Pärlorna var högt värderade på den här tiden och tillverkades på några håll i Sverige, men man köpte dem också för dyra penningar vid resor till exempel till Medelhavsområdet. Men man bar inte pärlorna som halsband som man gör idag, oftast trädde man dem i stället på ett snöre som man fäste mellan två spännen som man satte på axlarna på en klänning.

Boplatsen består av huslämningar från två skeden, varav det första från omkring 1000–500 f.Kr. och det andra från omkring år 0-1000 e.Kr. Huslämningarna består av minst fyra treskeppiga hus på 18–29 meter samt flera mindre bostadshus och byggnader som troligen fungerat som ekonomibyggnader av olika slag.

Sammanlagt har ett 30-tal arkeologer och 8 maskinister gräv på en yta av totalt 17 950 kvadratmeter.

– Det har varit fantastiskt spännande att jobba med den här utgrävningen. Det är sällan som man som arkeolog får gräva på så här stora ytor annat än i mycket speciella fall, säger Andreas Forsgren.

Läs mer om utgrävningen och fynden på Stiftelsen Kulturmiljövårds webbsida.