Vad vill du säga/ge till de som går förbi vårt byggplank och ser ditt verk?
Framför allt vill jag göra platsen trevligare, men också få dem att faktiskt tänka på den istället för att bara passera. Det blir så lätt att städer består av några få platser vi besöker och sedan en rad fasader vi passerar förbi – platser som inte riktigt är utan mest fungerar som kulisser när vi rör oss från plats A till B. Göteborgssagor är en uppenbar mytologisering av platserna som verken är uppförda på, men det är som en konkav spegel. Visst är bilden förvrängd, men någonting av platsen som beskrivs skall ändå finnas där i botten.
Men det räcker med att någon skall vara road några sekunder på väg till jobbet för att de egentligen skall ha gjort sitt jobb.
Hur fick du idén till ditt konstverk?
Jag arbetar med text och är därför förstås huvudsakligen van att publicera mig i böcker eller tidskrifter, men jag tyckte att det här projektet lät så roligt att jag hemskt gärna ville bidra och satte mig för att fundera på hur jag kunde förflytta det jag brukar göra till ett byggplank. Det måste vara kort. Det måste säga någonting om platserna. Det måste bidra med någonting positivt till stadsbilden. Det måste vara roligt. Så jag bestämde mig för att berätta om ett Göteborg med troll, landshövdingar med storhetsvansinne, minotaurer och brevskrivande operabyggnader, för det var ett sätt att förankra platserna i någonting på etthundra ord per berättelse.
Vad kan konst på byggplank tillföra en stad?
Här är problemet förstås att man från första börja har en rad byggplank – de har inte satts upp bara för att vi skall sätta konst på dem – som förfular staden. Konsten blir plåster på ett estetiskt sår i stadsbilden. De uthärdliggör byggprojektets visuella bieffekter. Sedan kan de fylla alla de varierande funktioner konst i allmänhet kan ha ovanpå det.
Vad fick dig att börja skapa? Hur länge har du hållit på?
Tja, sedan femårsåldern? Men mellersta tonåren om vi skall räkna med att texterna skall nå någon form av publik utanför familjen. Jag vet inte vad den inledande drivkraften var, men med åren tror jag att den viktigaste anledningen till att jag fortsatte var tillhörighet och en önskan att bidra till kulturen som gett mig så mycket. Att inte bara ta.
Vad är ditt favoritredskap/hjälpmedel när du skapar din konst?
Papper och penna. Men för den här typen av korta berättelser är jag också väldigt förtjust i min whiteboard i vardagsrummet.
Vad är den största utmaningen för dig i arbetet att skapa konst på ett byggplank
Ärligt talat var det nog mest ett logistiskt problem. Att över huvud taget sätta upp konsten. Jag arbetar med text. Vad är ett rimligt material att trycka på? Håller det? Hur får man upp den? Platsbegränsningen, själva skrivandet eller att designa plakaten var enkelt. Hantera tavlor på sex kvadratmeter, frakta runt dem under en given tidsram, skruva upp dem – det där man som författare aldrig behöver göra annars.
Hur lång tid tar/tog det för dig att bli klar med verket?
Berättelserna tog inte så lång tid att skriva, men allt runt med att hitta rätt material och tryckeri, ordna logistiken kring transport och uppsättande och så vidare drog ut rätt mycket på tiden.
Har du skapat konst av ett byggplank förut?
Nej, men skulle gärna göra det igen. Det var ett hemskt roligt uppdrag. Men mitt verk är förstås utspritt över delar av Göteborg – det krävs mycket byggplank för att det skall vara rimligt att göra någonting liknande. Det är inte så ofta så mycket byggplanksyta står till förfogande.
Vad är din relation till Göteborg?
Jag är uppvuxen på pendlingsavstånd, så Göteborg var alltid den stora staden under min uppväxt. Sedan läste jag ett tag på Göteborgs universitet direkt efter gymnasiet. Jag har ett förhållande till alla de platser jag skriver om. Göteborgsoperan var den första operan jag kände var min, jag har vandrat längs Skeppsbron många gånger och så vidare.
Hur föreställer du dig framtiden Göteborg?
En av mina favoritgenrer är framtidens idéhistoria: böcker om hur vi tidigare föreställt oss framtiden. Hur såg man i slutet av sextiotalet på trafiklösningar vid millennieskiftet? De där centralt liggande flygplatserna med vertikalt startande flygplan som så många talade om blev aldrig av. Och science fiction-författare talar ofta om hur mycket enklare det är att skriva om världen om ettusen år än om tio år: framtiden vill inte förutsägas. Men Göteborg är en stad där biltrafiklederna skär som sår genom staden. I någon mån hoppas jag förstås att det skall bli enklare att ta sig fram som cyklist eller fotgängare. Nedgrävning av trafikleder är inte bara bra för att man kan bygga på marken, utan också för att man blir av med barriärer för andra trafikslag. Jag vill föreställa mig ett Göteborg som präglas lite mindre av asfalt än vad vi ser i dag.
