Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

alt

Gullvagnen - bland folktro och fornlämningar

Vid sjön Gullvagnen hittar vi både folksägner och forntida boplatser. Sägnerna säger att det finns en skatt gömd på sjöns botten, och spåren efter boplatser berättar om stenåldersmänniskor som jagade fisk och säl.

Stenåldersliv runt sjön

Runt sjön Gullvagnen i Norrköpings kommun har vi hittat lämningar efter flera boplatser. Arkeologerna bedömer att lämningarna är från år 7 000–9 000 före Kristus.

Det betyder att boplatserna är från stenåldern. På den tiden nådde havet mycket längre in i landet, och då låg det här området långt ut i skärgården. Människorna som bodde här kom troligen hit med båt, [GLK1] i jakt på fisk och säl.

I den östgötska delen av Kolmården har vi funnit uppemot 20 boplatser från äldre stenålder. Vi planerar att utreda fler platser under 2019 i jakten på fler fornlämningar.

I våra utgrävningar har vi också hittat rester av redskapstillverkning. Resterna är stenar som har spruckit vid eldning. Stenarna är av kvarts men också skärvsten.

Sägner om Gullvagnen

Sjön Gullvagnen har ett fantasieggande namn. Det sägs att munkar från det närbelägna Krokeks kloster skulle transportera en vagn med guld över isen en vinter. Men isen brast och guldet sjönk till bottnen.

I en annan historia sägs det att Gustav Vasa ville bli av med munkarna från klostret. Han försökte skjuta sönder klostret med kanon. Munkarna flydde då med en vagn med guld, som de sänkte i sjön innan de flydde söderut till det katolska Polen.

Skatten har aldrig hittats, om den överhuvudtaget har funnits. Sådana här sägner om guld på sjöbottnar och andra nedgrävda skatter var vanliga i Sverige förr i tiden. Sverige var ett fattigt land, så det är lätt att förstå att många drömde om att hitta en skatt och bli rik.

Sjörået vaktade guldet i sjön

Det var sjörået som vaktade skatterna på sjöbottnen. [GLK2] Sjörået kallas ibland också för sjöfrun. Sjörået var ett förföriskt väsen med en ihålig rygg, som såg till att skatterna skyddades.  

För att få tag på en skatt gäller det att bete sig på rätt sätt, berättar sägnerna. Du får till exempel inte tala om du hittar en skatt. Om du säger ett endaste ord försvinner skatten direkt.

Men det sägs också att den som hittar en skatt får svårt att hålla tyst. Då händer det nämligen märkliga saker. Det kan till exempel börja brinna helt plötsligt i en gård. Det kan också traska förbi en halt höna som drar ett orimligt stort lass med hö efter sig på en kärra.