Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Röset och vägen

Här ser du röset intill väg 56

Denna nyhet är äldre än 6 månader

Resultat från de arkeologiska undersökningarna mellan Kvicksund och Västjädra

Under sensommaren 2020 har vi genomfört en arkeologisk undersökning av två gravar och en torplämning längs den del av väg 56 som förbinder Västjädra och E18 i norr med Kvicksund och E20 i söder.

Den arkeologiska undersökningen gjordes av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) på uppdrag av Trafikverket och Länsstyrelsen i Västmanlands län. Nu har vi fått in resultaten från undersökningen.

Efter årets fältarbete är vi fortfarande i den inledande processen att bearbeta fyndmaterialen men det finns redan intressanta resultat att förmedla. Planen är att det ska finnas en arkeologisk rapport tillgänglig under mitten/slutet av 2021.

De två gravarna

I den norra delen, ca en kilometer söder om Västjädra trafikplats, undersöktes två ensamliggande gravar: ett röse och en stensättning. Vad är då skillnaden mellan ett röse och en stensättning när båda egentligen är gravar? Vanligen brukar man säga att röset har en tydligt välvd form och är uppbyggt av stenar utan någon synlig inblandning av jord, medan stensättningen traditionellt har en mer flack form med en större inblandning av jord. Just inslaget av jord var den stora skillnaden mellan de två gravarna. I övrigt var både röset och stensättningen stenfyllda, hade en rund form och var cirka 8,5 meter i diameter.

Röset låg på en markerad höjd i skiljet mellan åkermark och skogsmark och har säkert varit väl synligt i landskapet. I samband med att röset grävdes ut och dokumenterades påträffades en amulettring och en kniv i järn. Dessutom lokaliserades cirka 1,2 kg brända människoben. Den inledande bedömningen var att benen var rester av två individer. Efter att en av SAU:s osteologer analyserat och kroppsdelsbestämt benen har det visat sig att det finns benfragment från sammanlagt fem individer i graven, tre vuxna och två barn.

Den andra graven, stensättningen, låg strax sydväst om röset och intill den i dag nedlagda bilverkstaden. Precis som röset ligger stensättningen i kanten mellan de öppna åkermarkerna och den kuperade skogsmarken, om än i relativt låg terräng. I stensättningen hittade vi inga föremål. Däremot återfanns cirka 80 gram brända människoben. Dessa har osteologen analyserat och resultatet visar att det finns benelement efter ett barn och en vuxen individ.

Ingen av de två undersökta gravarna är ännu 14C-daterade. Men utifrån fynd, den osteologiska sammansättningen i gravarna och platserna i landskapet är det rimligt att anta att dateringarna kommer att hamna i järnålder och kanske till och med yngre järnålderns faser, folkvandringstid-vendeltid (ca 375-750 e.Kr).

Torplämningen

Den sista av de tre undersökta lämningarna bestod av resterna av ett torp, i det historiska kartmaterialet benämnt Smedstorpet. Endast den östra gaveln och insidan av en husgrund, som totalt var cirka 8,6 meter långt och 6,2 meter brett undersöktes. Även en intilliggande jordkällare dokumenterades.

Det arkeologiska fältarbetet och en första genomgång av kart- och arkivmaterialen har resulterat i några intressanta uppgifter. 

Innanför och strax utanför torpargrunden hittades flera mynt med hjälp av metalldetektering. Mynten är präglade mellan åren 1750–1840 och ger en fingervisning om när torpet utnyttjats. Andra fynd var bland annat keramikskärvor, rester efter flera kritpipor, en sländtrissa och en fingerborg. Det påträffades även djurben, rester från måltider. De djurslag som förekommer är både får/get, nötkreatur och gris. Men det finns även exempel på att man ätit fisk.

En av frågeställningarna inför undersökningen var om det kunde finnas några spår efter den smedja som finns angiven i de historiska kartorna och i kyrkoböckerna. Några spår efter smedjan hittade vi inte i det arkeologiska materialet. Det är snarare troligt att smedjan antingen försvann i samband med att den nuvarande dragningen av väg 56 byggdes, alternativt att den ligger dold och bevarad utanför vårt undersökningsområde.

Historiskt kart- och arkivmaterial undersöks också

Uppgiften är inte bara att undersöka platsen, utan också att gå igenom det historiska kartmaterialet och andra arkivmaterial. Denna fas har just inletts och det kvarstår mycket arbete med att kontrollera uppgifterna.

I skrivande stund är den äldsta kartan som hänvisar till Smedstorpet en kartkopia från 1764 av en äldre karta som är daterad till 1643. Den yngsta kartan där Smedstorpet anges är från 1905. Torpet och de som bodde där finns också nertecknade i de bevarade husförhörslängderna från 1684 fram till den sista tredjedelen av 1800-talet.

Den första som omnämns i husförhörslängden i Smedstorpet var Lars Jonsson. Hans familj bodde på torpet åtminstone från 1684 fram till sekelskiftet 1700. Den sista som vi dag känner till som flyttar in (år 1860) hette Johannes Svensson (född 1806) och gick ett väldigt tragiskt öde tillmötes. Han benämns vid inflyttningstillfället som ”inhyses” och året efter tituleras han statardräng. Han försvinner ur husförhörslängden 1864 och återfinns den 9 september i ”Död och begravningsboken.” Uppgiften där gör gällande att han dog genom att ha blivit stångad av en tjur vid Ekeby.

Arkeologiarbetet framåt

Nu under vintern kommer arbetet med att sammanställa det arkeologiska källmaterialet från de undersökta lämningarna. Vi kommer även fortsätta att fördjupa oss i olika typer av arkivmaterial och utnyttja olika vetenskapliga analysmetoder i arbetet med att få ny kunskap om både Västmanlands förhistoriska och historiska tid.