Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Gruppen av traineer på en snötäckt is. I bakgrunden syns bebyggelse, en stor byggkran och en stor orange skylttext där det står Luleå. Foto: Tobias Tonvall

Samling på isvägen i Luleå. Foto: Tobias Tonvall.

Kung Bore visade sig för traineerna i Region Nord

En stad som flyttas och ett land med mer än bara snö och is. I traineeprogrammet ingår studiebesök i alla regioner. I början av februari var det dags för Region Nord och besök i Luleå, Kiruna och Jokkmokk.

Ung tjej sitter på spark på en snötäckt is. I bakgrunden en lågt stående sol.
Felicia på en av kommunens lånesparkar. Foto: Tobias Tonvall.

Traineer på hal is

Vid lunchtid på tisdagen klarnar det upp och den låga februarisolen förgyller snötäckta tak och trädtoppar. Vi tar oss ut på isvägen som varje år plogas fram runt centrumhalvön och utgör ett av stans dragplåster såväl för oss luleåbor som för besökare. Kylan biter i näsa och kinder, men vi har sett till att alla vet om att packa för kyla och utevistelse den här veckan, och nu har vinden faktiskt mojnat, ingen snålblåst överhuvudtaget.

Påpälsade i alla lager-på-lager tar vi en promenad på den frusna fjärden bort till Gråsjälören, där Volvo testar sina bilar på isen. Vi ser på avstånd en V90 lägga sig på sidan i ett ställ innan den rätar upp och kör ett varv till runt Volvos särskilt plogade isbana. Åt andra hållet ser vi Ymer ensam vid sin kaj, de andra isbrytarna ute på uppdrag i Norra Kvarken eller Bottenhavet. Toppen på SSAB:s masugn tittar upp bakom Svartöberget. Bakom oss badar kranen i Södra Hamn och Bergnäsbrons bågar i det återvändande solljuset tillsammans med resten av Luleå stad, som idag visar sig från sin allra vackraste sida.

Man i mössa, skyddsglasögon och reflexjacka sitter bakom ratten och kör en bil.
Säkerheten först, även bakom ratten! Foto: Tobias Tonvall.

Tobias, Trainee på Norrbotniabanan

Jag är själv uppvuxen på Porsön alldeles vid Luleå Tekniska Universitet, där jag också hemmakärt nog valde att plugga till civilingenjör inom väg- och vattenbyggnad. Efter några somrar och ett år som forskningstekniker på LKAB i Kiruna, fick jag genom Trafikverkets traineeprogram chansen till en rivstart i en helt ny bransch, och till att få vara med på ett projekt som kommer att göra stor nytta för min landsända, genom binda ihop Norr- och Västerbotten med resten av landet för både gods och människor. Att ta tåget två timmar till brorsan i Umeå, istället för att sträckköra på E4 i tre och en halv, det hade inte varit helt fel!

Jag är placerad som Projektingenjör på Norrbotniabanan, där jag tack vare traineeprogrammet och mina kollegor i projektet, kunnat ta mig tid att fördjupa mig i masshanteringsfrågor, ett område som har stor påverkan på projektets kostnad och där den som klarar att hitta de bästa lösningarna och navigera rätt i lagstiftningen kan spara väldigt mycket pengar. Projektchef Lars Bergdahl lägger på måndagen fram målet och utmaningen för oss; att flytta så lite massor som möjligt så kort bit som möjligt.

Vy över en snötäckt dal med bebyggelse och ett molntäckt berg i horisonten.
Disig vy över Kiirunavaara ifrån Loussavaara. Foto: Tobias Tonvall.

Staden på väg

I Kiruna flyttas det massor. K-märkta hus rullar till nya tomter och gråbergstippen bakom Kiirunavaara ser ut som ytterligare ett konstgjort fjäll byggt av berg från det ursprungliga. Mycket är speciellt i Kiruna. Världens största underjordsgruva, som tillsammans med gruvan i Malmberget lade grunden för så mycket av infrastrukturen och samhället vi norrbottningar känner till idag, och som hela Sverige har gagnats av under nittonhundratalet och fram till nu. Malmbanan, elektrifierad av vattenkraften i Luleälven, fraktar malmen till Narviks isfria hamn och stålverket i Luleå och den mindre hamnen där.

Flytten i Kiruna är nu påtaglig, det gamla stadshuset står tomt och mörkt och väntar på att få rivas. Vi träffar på torsdag eftermiddag representanter för Kiruna kommun i det nya flådiga stadshuset som invigdes i november. Det står ståtligt, än så länge i ensamt majestät i nya centrum, omgivet av byggkranar och betongelement. E10 närmast gruvan känns knöligare än när jag sist körde här för ett halvår sedan. Den nya vägen byggs norröver, på andra sidan stan. Röda stålbalkar ligger bakom Sandstensberget och väntar på att lanseras ut för att bli en samverkansbro över betongpelarna i den snötäckta ravinen. Trafikverkets projektledare Charlotta Blind berättar för oss på torsdag förmiddag att friluftsälskande kirunabor klipper byggstängslen för att kunna ta sig fram längs sina gamla skidspår istället för de nyanlagda passagerna, men snart rullar lastbilar mot fjällen och Nordnorge här. Förändring är dock inget nytt för kirunaborna.

Frostbeklädd stålbalkkonstruktion som delvis är täckt av ett vita skynken.
Stålbalkar väntar på lansering. Foto: Tobias Tonvall.

Malmen i fjället

Femhundrafyrtio meter under den gamla, sedan länge bortsprängda toppen av Kiirunavaara visas vi på onsdag runt i LKAB:s ambitiösa besöksgruva. Jag känner mig som hemma. För ett år sedan körde jag runt i gruvgångarna ytterligare femhundra meter längre ner, där vi jobbade med forskning kring brytningsmetoden som tillämpas i gruvan. Stora och tunga maskiner med skopor och borraggregat i massivt stål, med tunga svarta hydraulslangar längs armarna, står uppställda i besöksgruvan för att visa på all ingenjörskonst som krävs för att få upp malmen från tusen meters djup. Där nere är de dock skitiga och slitna där de dånar fram på produktionsområdena, här poserar vi för ännu en gruppbild i en ren och fin lastmaskinsskopa, målad i orange. En skopa malm så hade färgen varit bortnött.

Femton personer med bygghjälmar står uppradade i en lastmaskins skopa.
Lastmaskinens skopa rymmer tjugofem ton malm, eller femton traineer (vi är sexton men Jocke står inte riktigt i själva skopan). Foto: Tobias Tonvall.

Varje skopa malm är också ett steg längre mot flytten av Kiruna. LKAB:s stabschef för Samhällsomvandlingen, Mikael Westerlund, visar oss kartor över prognosen för utbredningen av deformationszonen och uppköpandet av fastigheter. När brytningen når ner till 1365 är vi nästan rakt under nuvarande Kiruna. På Scandic Ferrum hörs sprängningen i form av några sekunders dovt muller klockan tjugo över ett för den som ligger vaken, och på torsdagskvällen sker en större seismisk händelse som dunkar till genom hotellet. Det är bra att berget sätter sig med jämna mellanrum, så att spänningarna omlagras istället för att byggas upp i berggrunden.

Urfolket och renen

Andra spänningar har dock byggts upp under längre tid. I Jokkmokk tar vi ett steg åt sidan och släpper förbi demonstranter som skanderar "Inga gruvor i Sápmi" på deras väg mellan marknadsknallarna. Anna Skarin från Sveriges Lantbruksuniversitet tillsammans med representanter för Sirges och Vilhelmina Norra samebyar föreläser på fredag i Jokkmokk och visar en drönarfilm på renar som kämpar för att ta sig upp för en iskant som bildats när Vattenfall släppt ut vatten ur reglermagasinet och isen sjunkit flera meter. Är det vatten eller tomrum under isen? Den filmande drönaren skrämmer renarna och tvingar dem till slut upp, halkandes och trevandes över den brant lutande iskanten. Utan drönartekniken hade renskötaren fått välja mellan att inte få över renarna till rätt sida om den uppdämda älven, eller att själv gå ut på isen, med sitt eget liv som insats. Nedströms går det inte heller att valla renarna. Vattenkraften är så viktig för Sveriges elförsörjning att Vattenfall utan förvarning får öppna luckorna och frigöra den ursinniga Luleälven från bakom dammen.

Vi passade på att titta på renracingen på Talvatissjön. Renen på bilden tjuvstartade. Foto: Tobias Tonvall.

Norrbotniabanan drabbar också rennäringen, som så många andra infrastrukturprojekt genom åren. Järnvägen ska stängslas för att förhindra renpåkörningar och passager ska mildra barriäreffekten och bevara renflyttlederna, men förlusten och fragmenteringen av betesmark går inte att komma ifrån. Tomas Kuhmunen från Sametinget introducerar oss på måndagen för samernas historia och livsvillkor, de lagar som reglerar deras rätt till marken och hur samhällsplaneringen påverkar de renägande samerna. En pastoral näring mot en lagstiftning byggd på agrar tradition. Brutna funktionella samband och kumulativa effekter. Urminnes hävd och sedvanerätt. Det är mycket som skaver medan vi lyssnar, och jag som själv intresserar mig för urfolksfrågor vet att det finns mer mörker och gamla synder, som våra föreläsare inte går närmare in på. Vi har ju bara en vecka.

Lätt blåtonad bild på alfaltsväg genom snöbeklädd granskog.
Jag höll inte koll på trippmätaren, men vi körde troligtvis bortåt hundra mil under veckan. Foto: Tobias Tonvall.

Vinterväglag och avstånd

Det snöar lätt på fredagseftermiddagen. Strålkastarna lyser upp snöröken som virvlar upp i mötena och skymmer sikten. Vi kör i konvoj i skymningen längs riksväg 97 mellan Jokkmokk och Luleå. Snökaos på Arlanda och strulande hyrbilar i kylan har pressat schemat under veckan, men att köra lugnt är viktigast, jag har sju vänner som passagerare i den ena minibussen, och nu är det ett lämmeltåg av bilar på väg hemåt från Jokkmokks marknad så det är inte att tänka på att köra om. Tur vi har god tidsmarginal.

Ung man med glasögon sitter i passagerarsätet fram i en bil och håller upp en plastmugg. I bakgrunden syns en ung kvinna som kör bilen och sneglar på muggen. I baksätet skymtar en man och en kvinna.
Reisleiter und Reiseleiterin Tobias & Elin. Foto: Tobias Tonvall.

Vid Luleå Airport på fredag kväll kramas det och vi säger hejdå, det är sista gången på ett tag vissa av oss ses nu. Jag och Elin, som hjälpt och stöttat med att styra upp och reseleda under veckan, får beröm för planeringen och en fantastisk vecka, och på väg hem från flygplatsen sväller det i hjärtat över vilken tur man har att ha ett sånt jobb där man får jobba med både samhälle och teknik, göra någonting bra för världen omkring sig, och göra det tillsammans med så fina vänner till kollegor!