Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Parkerade bilar står längs en gata i New York. I kvällsmörkret lyser en neonskylt med texten vision zero

Vision Zero - New Yorks version av nollvisionen

Department of Transportation anammade 2014 en svenskinspirerad idé som har haft stor framgång världen över – nollvisionen, eller Vision Zero som den kallas i New York. Jag är här för att se hur de arbetar med sin version av nollvisionen.

Att resa över Atlanten kan vara omtumlande. Exempel på detta: det första jag säger till en New York-bo är May I help you? – när det egentligen är jag som vill be om hjälp under min första tunnelbaneresa. Det är som att all engelska jag lärt mig under lågstadiesamlingar och högstadieprov, internationella utbyten och tv-serietittande löses upp i den urbana hettan. Det är okej – alla kallar mig för honey och dear ändå.

Jag har ett utbyte med New York stads trafikavdelning, Department of Transportation, som har kontor på södra Manhattan. Varje morgon kliver jag av på tunnelbanehållplatsen Wall Street, vilket kändes bisarrt ungefär de första 25 gångerna. Nu – dag 30 i USA – låtsas jag att jag har vant mig, och strider tillsammans med kostymnissarna nerför gatan, vaggandes min kaffetermos i famnen. Min första lektion i amerikansk kontorssed: räkna inte med varesig kaffe eller fikarast.

Department of Transportation anammade 2014 en svenskinspirerad idé som har haft stor framgång världen över – nollvisionen, eller Vision Zero som den kallas här. Det innebär att New York planerar sitt transportsystem enligt en trafiksäkerhetsstrategi som går ut på att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken; ett ambitiöst projekt för en stad som har nästan lika många invånare som hela Sverige. Jag är här för att se hur de arbetar med sin version av nollvisionen, och de kallar mig för en visiting researcher vilket passar mig bra för då får jag ställa vilka frågor jag vill.

New York arbetar brett med Vision Zero enligt 3E-principen: Education, Engineering, Enforcement. Detta breda arbetssätt och tillhörande nätverk innebär att jag har många intressenter att besöka – och ena dagen står jag framför boende på ett Senior Center i Queens (yes, I am coming here to you all the way from Sweden) och nästa har jag fått komma in i ett av NYPDs inre konferensrum, där exakt alla bär uniform och vapen (jag vinkar stumt).

Vision Zero är inte identisk med nollvisionen, men grundfilosofin består: ingen människa är felfri, men de misstag vi oundvikligen kommer begå i transportsystemet ska inte behöva leda till att vi skadar oss själva eller andra. Ett av de sätt som New York försöker bidra till detta är Education; till skillnad från Sverige använder de sig till stor del av reklam och kampanjer för att påverka människors beteende i trafiken. Det finns tv-klipp, billboards, broschyrer, reflexer och till och med solglasögon med Vision Zero-logotypen, och en dag när jag är på väg hem ser jag en portabel VMS-skylt* som blinkande sprider nollvisionsbudskap om att det är farligt att smsa och köra bil samtidigt. Förändrar verkligen all denna information beteendet hos stadens trafikanter? undrar jag, och får svaret att de inte utvärderar sina kampanjer på det sättet. Trots det tror jag att New York ligger i framkant när det gäller kommunikation: de kommunicerar mycket, ofta och i högsta grad pedagogiskt med sina medborgare. Resultatet? Ett tydligt varumärke som underlättar förståelsen och därmed dialogen med medborgarna gällande alla åtgärder de genomför i deras omedelbara närhet.

Kanske tänker jag på kommunikation just för att jag befinner mig i ett land där jag är den som snubblar över orden: där jag ofta säger fel eller inte förstår vad andra menar. Kanske är det en av baktankarna med det internationella utbytet för traineer: att vi ska få börja om på nytt i ett land eller ett språk där vi inte har alla begrepp, där förståelsen inte är omedelbar. Kanske handlar det om att lära sig bygga broar över kletiga tunnelbanegolv såväl som konferensbord stora som valar – och att våga be om hjälp.

Helena Sjöberg
Trainee planering - trafiksäkerhet väg

*Variable Message Sign