Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Kulturhistoriska fynd från Uppåkratrakten, placerade på Lunds historiska museum

Kulturhistoriska fynd från Uppåkratrakten, placerade på Lunds historiska museum

Höghastighetsjärnväg i Sveriges kanske mest komplexa kulturlandskap

Ordet ”hållbarhet” i samband med infrastruktur kan leda tanken till miljövänliga transporter och reduktion av buller – men kulturmiljön är en lika viktig aspekt. I projektet Hässleholm–Lund ska man värna Sveriges kanske mest komplexa kulturlandskap.

Man skulle kunna dela upp ”kulturmiljö” i två huvudsakliga kategorier: naturliga miljöer, sådana som vuxit fram av sig själva – och lämningar från människor, konstruerade miljöer.

En som vet allt om saken är Kennet Stark, kulturmiljöspecialist på Trafikverket. Han är i grunden arkeolog och har gjort många utgrävningar på Trafikverkets beställning – men befinner sig nu ”på andra sidan”. Man kunde kanske tro att arkeologlivet liknar en Indiana Jones-film, men han försäkrar att så är långt ifrån fallet.

– Det är klart att man stött på en och annan kollega i hatt, sådant förekommer ju. Men det är verkligen inte som på film. Det är mycket tråkigt stillastående vid en grävskopa i hällregn. Väldigt lite springande från rullande stenklot, säger Kennet och skrattar. 

Kennet Stark, kulturmiljöspecialist på Trafikverket
Kennet Stark, kulturmiljöspecialist på Trafikverket

Ett av Sveriges tidigaste bebodda områden

Kennet arbetar med projektet höghastighetsjärnväg mellan Hässleholm och Lund. Projektet har precis upphandlat en konsult för att göra lokaliseringsutredningen för den nya, sju mil långa höghastighetsjärnväg som ska ta människor och arbetsplatser närmare varandra och avlasta Södra stambanan. För att värna kulturmiljön under utredningen och byggandet behöver man en person med Kennets arkeologiska expertis. Och att arbeta i Skåne är rena drömmen för en arkeolog.

– Människor har bott här i tretton tusen år, det är det bland det tidigaste bebodda området i landet. Det finns ingen ursprunglig natur kvar i Skåne. Allt är påverkat av människan.

En bra plats för en arkeolog att hitta fynd, alltså. Här smälte istiden först i Sverige. Stenåldern varade i åtta tusen år. Sedan bronsåldern, sedan järnåldern och så vidare. Marken inåt landet, som kusten och havet inte hunnit erodera, är full av flera lager lämningar. Utredningsområdet för projekt Hässleholm–Lund sträcker sig från de öppna vidderna vid Lund, till de skogiga mosaiklandskapen nära Hässleholm. Det är ett utredningsområde som huserar historiskt viktiga platser som Uppåkra och Sösdala. Kommer kulturlandskapet i Skåne att göra det svårt att dra en järnväg genom trakten utan att inkräkta på kulturhistorien?

– I lokaliseringsutredningen ska vi ta hänsyn till det vi vet om området och dess kulturmiljö.  Vi har hänsynsmål och ska undvika att påverka kulturmiljön. Vi ska försöka att undvika järnvägssträckor som vi vet skulle passera genom särskilt kulturhistoriskt känsliga områden. Samtidigt så ska kulturmiljön vägas mot alla andra intressen – natur, geologi, social hållbarhet med mera. Det blir alltid en kompromiss, säger Kennet Stark.

Så vad gör man om man kommer fram till att den bästa sträckningen för järnvägen ändå måste bli genom ett kulturhistoriskt område?

– Då utreder vi området och kan komma att ta bort och dokumentera lämningar. Lämningar kan grävas ut och ställas i museum, exempelvis.

Trafikverkets projekt leder ofta till nya fynd

När man planerar var järnvägen ska gå utgår man alltså från det man redan vet om den kulturhistoriska miljön. Var gamla kyrkor står, var historiska gravfält ligger, var stora slag en gång ägt rum, och så vidare. Men när en järnvägssträcka väl är beslutad börjar man ju att gräva i marken. Vad skulle hända om man, i och med byggandet av järnvägen, upptäckte en kulturhistorisk plats som man inte tidigare kände till?

– Ja, det är det ju inte helt ovanligt att vi gör. Det är väldigt ofta som vi gör nya fynd och upptäckter tack vare att Trafikverket vill exploatera ett markområde. Faktum är att förmodligen ingen gynnar svensk arkeologi så mycket som Trafikverket. Hur som helst: det som händer när vi upptäcker en ny lämning eller någon annan kulturhistorisk plats när vi bygger, är att vi får göra en bedömning av fyndet. Oftast tar vi bort det från platsen och dokumenterar fyndet. Jag skulle säga att det krävs väldigt mycket för att vi drar om hela järnvägen i det skedet. En järnväg är ju så påverkad av sin sträckning att det oftast inte går att dra om den, säger Kennet Stark.

Nya stambanor, nya samhällen

Hur gammalt måste någonting vara för att bli klassat som fornlämning, då?

– Det bestämdes i en ändring i kulturmiljölagen från 2014 att lämningen måste vara från år 1850 eller tidigare.

Det var strax efter 1850 som Södra stambanan byggdes i trakten. I och med det växte det moderna samhället upp längs järnvägen. Tack vare möjligheten att frakta timmer på järnvägen kunde man bygga fler, och större, hus än tidigare. Men redan i millennier före det så handlade, arbetade och levde människor på platsen. Vad är det som Kennet hoppas att man gräver fram i och med höghastighetsjärnvägsprojektet?

– Jag hoppas vi ska hitta paleolitiska fynd (stenåldersfynd) från renjägarsamhället vid Finnja, där det bodde människor för tretton tusen år sedan. Och sedan har vi hela järnålderslandskapet bevarat i skogsbygden. Sösdala är jättespännande till exempel. Det är skogsbygd nu, men på järnåldern var det betesmark och ett riktigt hästrike. Det finns hur mycket som helst att upptäcka.

Om projektet Höghastighetsjärnväg mellan Hässleholm och Lund

Trafikverket planerar för en ny, cirka sju mil lång, dubbelspårig höghastighetsjärnväg mellan Hässleholm och Lund. Höghastighetsjärnvägen bidrar till att människor och arbetsplatser kommer närmare varandra, gör järnvägen i Skåne mer pålitlig och tålig och tillåter smidigare och mer hållbara resor till Stockholm och kontinenten över dagen.

Läs mer på projektets webbsida.