Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Västlänken,
Denna nyhet är äldre än 6 månader

Luay Al Mudarris bygger för framtiden

Det är i framtiden. Luay Al Mudarris stiger med stolthet ned i Haga Station. Hans dotter Nina hör mäkta imponerad berättelsen om hur det var att bygga tunnel under Göteborg.

Luay Al Mudarris är Hagas tunnelkoordinator, han har arbetat i många länder, men Västlänken är det största projekt han har jobbat med. Framförallt är det den täta stadsmiljön som utmanar tunnelbyggarna.Foto: Trafikverket

Hösten 2019. På Hagas projektkontor träffar vi tunnelkoordinator Luay Al Mudarris. Telefonen ringer ideligen och han svarar ömsom på italienska ömsom turkiska men pratar även polska och har börjat läsa svenska. Men han tar sig god tid att besvara alla frågorna: Mamma italienska, pappa irakisk civilingenjör som önskat att han skulle välja medicin, men det blev ändå ingenjör inom industriteknik och mekanik.

Så headhuntades han av en italiensk firma och fick programmera automatiserade system för byggbranschen i Turkiet. Vid ett motorvägsbygge i Polen mötte han sin fru industrijuristen, som nu i september fött deras dotter Nina. Han har även gjort anbudskalkyler för tunnelentreprenader i Stockholm och sen förra året arbetat här, i deletapp Haga inom Västlänken.

Men det var under jord i Istanbul, i ett projekt där de byggde en ny linje som kompletterade tunnelbanan, som tunnel-fascinationen grep tag i honom på riktigt.

Hur det känns där nere i tunnelsystemen?
– Det känns härligt. Och det är svårt, ja det är utmanande, men
det går att bygga och det är därför underjordsindustri verkligen är min grej. Vi bygger något som kommer att finnas i framtiden!

Detta är det största projekt han deltagit i. Vi talar om att hantera en cirka 700 000 kubikmeter berg sammantaget inom deletappen och bara i Linnétunneln kanske 70 000 kubikmeter. Luay och hans kollegor har byggt i många länder, Österrike, Norge, Hong Kong, Chile, Vietnam, you name it.

– Vi arbetar i en internationell kontext och alla bidrar starkt med sin tidigare erfarenhet, säger han vidare.

Att bygga tunnel i Skandinavien, jämfört med under exempelvis Bosporen och Polen skiljer sig stort. Här har vi de hårda bergarterna gnejs och amfibolit, där du även kan hitta sämre berg/lera i sprickorna, vilket hanteras med olika metoder. I Turkiet, Polen och Italien finner man något annorlunda geologiska förutsättningar som kräver andra utgrävningsmetoder.

Servicetunneln går in under Medicinareberget och ska ansluta Västlänkens spårtunnel ungefär under Södra Viktoriagatan.

Tekniken för att förstärka sämre berg kan skilja sig åt. I Linnétunneln sprutas berget med fiberbetong men det kan också bli frågan om att gjuta bågar i betong i det dåliga berget. Lösningarna för hur man ska hantera övergången från berg till lera, ungefär under Hagakyrkan och norrut under kanalen, är komplicerade.

Det handlar om olika tekniker och konstruktioner för att bygga ihop skarvområden. När man väl är framme i leran, bygger man tunneln i ett öppet schakt.

– Det är just det som är fascinationen med tunneldrift, det är komplicerat men inte omöjligt, säger Luay och rynkar pannan.

Andra utmaningar är de tre schakt som ska anslutas tunneln ovanifrån, från Föreningsgatan, vid Smyrnakyrkan och i Fogelbergsparken. Det handlar om ventilationsschakt av olika slag och man ska som mest ned dryga 70 meter i marken. Då används troligen en vajersåg, en metod som innebär att berget sågas bort
med en diamantklädd stålvajer. Men framförallt utmanar den täta stadsmiljön
tunnelbyggarna.

– Det är ju inte som att man är i mitten av öknen, säger han och slår ut med rmarna. Vi är alltid medvetna om att vi befinner oss mitt i en levande stad och samverkar med invånarna och följer reglerna som gäller.