Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Järnvägspodden möter JBS del 4

Uppdrag förtroende. Om punktlighet och trafikinformation. Järnvägspodden möter JBS, del 4

I det fjärde samtalet med JBS styrelse är det Svensk kollektivtrafiks Vd Helena Leufstadius och Roberto Maiorana, chef för verksamhetsområde trafik på Trafikverket som får komma till tals. Bland mycket annat så pratar vi om trängsel och hur varumärket ”res tillsammans” påverkats, om förtroende och i förlängningen punktlighet och trafikinformation. Dessutom vädras betydelsen av regeringsuppdrag och Intressanta idéer kring tekniska lösningar. Möjligheterna är oändliga!

Programledare: Ulf Carlsson och Staffan Sporre

Gäster: Helena Leufstadius, VD för Svensk kollektivtrafik och Roberto Maiorana, områdeschef Trafik, Trafikverket

 

INTRO: Nu avgår Järnvägspodden.

STAFFAN: Hej och välkommen till ytterligare ett avsnitt, det fjärde i Järnvägspoddens JBS-special, med mig Staffan Sporre.

ULF: Och mig Ulf Carlsson, och temat den här gången är trafikinformation. Och i de här tiderna finns så klart väldigt många aspekter på just det. De som ska diskutera det här idag med oss, det är Svensk kollektivtrafiks Vd Helena Leufstadius och Roberto Maiorana, som är chef för verksamhetsområdet Trafik på Trafikverket. Och Staffans chef.

ULF: Och därför är vi här!

STAFFAN: Det är därför är vi här!

ULF: Det fjärde samtalet i denna fantastiska serie som vi hoppas att det blir. Välkomna till Järnvägspodden, Helena Leufstadius från Svensk kollektivtrafik och Roberto Maiorana, återkommande gäst här i Järnvägspodden.

ROBERTO: Tack så mycket.

HELENA: Tackar!

ULF: Om vi börjar med en inledande fråga som vi har ställt också till de andra i styrelsen. Vi börjar med den till dig, faktiskt Helena - varför behöver Svensk kollektivtrafik en branschsamverkan som JBS?

HELENA: Det är ju så att överhuvudtaget när det gäller järnväg så handlar det om systemtänkande, och då behöver vi faktiskt - alla vi som är med i branschen, aktörerna, träffas för att diskutera, ha dialog och se hur vi kan utveckla det tillsammans. Och därför är just den här branschsamverkan, att ha en mötesplats för det, jätteviktig.

STAFFAN: Vad tycker du att den har bidragit med för dig, eller för er och era medlemmar?

HELENA: Man skulle kunna säga så här att det skulle ha kommit ännu mer, men det har varit en lång väg men jag tror att framför allt att man får möjlighet att ha en direktdialog med aktörerna så att du får en del personkännedom om vilka som sitter runt bordet sen att snabbt kunna ta tag i frågor när det uppstår och sen att vi givetvis sätter gemensamma mål och aktiviteter utifrån det. Men just närheten till varandra, och har möjlighet att vi får direkt kontakt vid behov. Det har varit väldigt väldigt värdefullt.

STAFFAN: Roberto då, vad betyder den här branschsamverkan som JBS för Trafikverket och verksamhetsområde Trafik?

ROBERTO: För Trafikverket så är det här en oerhört viktig samverkan, och jag är fortfarande ganska ny i själva JBS och varit med lite drygt ett år. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi har den här branschsamverkan och att den ger oss möjligheten att diskutera gemensamma utmaningar, men också som Helena var inne på att vi bygger ett nätverk, och vi bygger också ett förtroende. Och som jag förstår att redan i tidernas begynnelse när man hade ambitionen att skapa en branschsamverkan var ett av skälen just det att man kanske inte fanns ett gediget förtroende i branschen, då var det ett utav syftena med att samlas i den här grupperingen, och det har vi sett att det har gett oss många fördelar.

ULF: En fråga som ni får båda två, finns det någonting - och den här frågan har alla andra i styrelsen också fått - finns det någonting i samverkan som ni spontant känner kan bli ännu bättre i fråga om hur vi samverkar, i vilka frågor, hur resultaten följs upp eller hur resurser tillsätts?

ROBERTO: Resursfrågan kommer alltid vara en utmaning, tror jag. Nu har vi sedan drygt ett år tillbaka, egentligen utvecklat ett nytt arbetssätt med en exekutiv ledning just med syftet att bli ännu mer exekutiva och få saker gjort. Det tycker jag att vi är på god väg. Vi behöver nog lite mera tid för att få till det här arbetssättet, så att det funkar så bra som vi önskar. Oron är ju just resursfrågan, men jag tycker att vi ser att vi tar steg framåt och vi har gjort stora förbättringar sedan vi satte det här nya arbetssättet.

STAFFAN: Helena då?

HELENA: Jag håller väl med dig Roberto, att få "verkstad" var det som egentligen saknades lite grann tidigare och också kopplingen till förtroendefrågan, och den tror jag är fortsatt oerhört viktig. Resursfrågan, ja, det är en frågeställning som vi alla kämpar med, inte då pratar inte om pengar utan just människor, att kunna lägga tid. Sedan tror jag också man måste ha en liten gnutta ödmjukhet inför varandras roller, och det tror jag det kan vara bra att ha en diskussion om det löpande och att vi nu genom den här exekutiva gruppen verkligen kan snabbt visa på resultat. Det tror jag är oerhört viktigt. Det får inte vara en samling för inbördes beundran.

ULF: En samtalsgrupp?

HELENA: Precis, utan vi måste visa resultat, och det vill ju alla, så det här är ett sätt - ett led som verkligen känns är rätt, och vi är på god väg.

ROBERTO: Jag håller med!

ULF: Om vi går in på ditt område Helena så har ju kollektivtrafiken blivit hårt drabbad under corona. Ett stort minskat antal resande. Dialogen och kommunikationen med resenärerna är viktig. Vad händer inom det området? Hur tar vi ett steg till nu?

ROBERTO: 2020 kommer vi vara ett år som gått till historien där allting vändes upp och ner och för vår del, för våra medlemmars del, så är det ju dels att vi har ju inte mandatet till att kunna säga att folk inte ska åka till det som är förutsättning för att inte skapa trängsel och därmed ökad smittrisk. Det måste ju och andra myndigheter via rekommendationer från Folkhälsomyndigheten, Skolverket så vidare som kan bestämma och rekommendera om distanser vet distans, undervisning och så vidare så att vår uppgift i det här har varit att dels försöka förmå vilket det låter som hål i huvudet för mig som har jobbat i snart 40 år att säga att stanna hemma eller på annat sätt, och hur gör man det budskapet på ett trovärdigt sätt som också gör att det inte blir långsiktiga effekter, för vi vill ju ha tillbaks domså fort vi kan så dialogen med resenärerna på ett ett trovärdigt sätt att få dem att förstå att det är det egna ansvaret. Det har varit kanske den största utmaningen.

STAFFAN: Vad är det som svider mest? Är det ekonomiska, tappet eller förtroendettappet?

STAFFAN: Konceptet "Res tillsammans" nånstan?

ROBERTO: Kollektivtrafik i sig - de facto betyder att man reser tillsammans och det innebär också att det kommer bli trängsel ibland. Men vi kan inte se i vår kollektivtrafikbarometer, en undersökning som vi har gjort sedan många många år tillbaka med upp mot 80 000 intervjuer varje år, där vi nu givetvis har satt ett antal frågor som handlar om just förtroendetappet bland annat. Och vi kan inte se att ett stort förtroendetapp i sig, och det känns jättebra. Men att vi har tappat enormt mycket intäkter, att vi har en enorm fuskåkning på grund av att vi har behövt stänga framdörrarna - det - alltså den ekonomiska konsekvensen är oerhört allvarlig och den kommer att bli - ja risken att det blir ett riktigt stålbad 2021 är stor.

STAFFAN: Finns fuskåkningsproblematiken överallt eller i vissa regioner? Hur ser det ut?

HELENA: Man kan säga generellt är den överallt där man har behövt stänga av de främre dörren på bussarna, och det har vi tvingade att göra för att skydda förare grupperna för kåren, men konsekvensen är att man inte kan visera sin biljett. Konsekvensen är också att det blir färre platser. Kapaciteten minskar. Konsekvenserna är också att resenärerna måste trängas i en dörr, och att genomströmningen i bussen eller fordonet blir sämre. Det här är en utmaning nu som vi jobbar jättehårt med att försöka få en acceptans för att ha ett annat typ av skydd, ett plexiglasskydd, vid förarplatsen som underlättar att man inte flyttar över smittorisken till resenärerna i stället för att minimera risken för förarna. Det är det som är bakgrunden till att vi har tappat så mycket intäkter.

ULF: Ett återkommande tema i de samtal som vi håller med styrelsen är begreppen omstart eller nystart - återstart. Vad harkollektivtrafiken för roll i den återstarten som gärna ska vara grön och hållbar?

HELENA: Pratar vi om järnväg och tåg så är den per definition grön och hållbar. För våra medlemmars ansvarar för 88 procent av alla tågresor i landet och vid en omstart, en grön omstart, så handlar det ju om att kunna få igång arbetstillfällen. Man måste jobba med att kunna säkerställa arbetsresor. Det handlar om att öka arbetsmarknadsregionerna och här har den regionala tågtrafiken en enorm betydelse. Så att verkligen satsa på kollektivtrafikens betydelse i denna nystart, återtåg, omstart - vad man nu månne kalla den är jätteviktigt. Det är en sak som vi jobbar väldigt mycket för att verkligen få regeringen att förstå. Det är därför viktigt också att inte låta det stålbad nästa år.

STAFFAN: Som nu är inne på, lejonparten av tågresandet görs hos dina medlemmar i Sverige. Men hur ser dina medlemmar, var ser dom de stora frågorna framgent? Är det inom järnväg eller främst buss? Hur stor del av din dag rör järnväg?

HELENA: Ja, som sagt majoriteten åker ju buss - där har vi 96 procent av alla resor i Sverige, men det är stora investeringar när det handlar om järnväg. Det är långsiktiga beslut, långsiktigt tänk och som jag sade systemtänket som är så viktigt. Så att därför är det en stor del av min vardag och vårt kanslis vardag, våra medlemmar vardag, att hela tiden var observanta på att säkerställa att den regionala tågtrafiken verkligen kan fungera och gör det bra, för det ska ju sedan också knytas ihop med all övrig busstrafik och spårvagnstrafik och tunnelbanetrafik.

ULF: Hur skiljer sig de här utmaningarna åt över landet? Hur håller ni i sådana fall från svensk kollektivtrafik i taktpinnen så att hela branschen går i takt?

ROBERTO: Syftet med branschföreningen är ju att verkligen koordinera och samordna intressena för våra medlemmar, och där är det ju viktigt - vi har järnvägstrafik i hela sverige. Det är viktigt att vi på olika sätt jobbar enhetligt. Det är väl det som driver de frågorna att vi har en samsyn, och det är inte alltid lätt. Vissa frågor går det väldigt lätt, i andra frågor så kanske man ligger i lite olika fas, till exempel ERTMS-frågan: Norrlandslänen har ju kommit längre och investerat enormt mycket pengar och vill ju få lite kredd för det, lite användning av de pengarna, medan längre söderut så vill man egentligen i det här fallet bara stopp och halt utifrån den ekonomiska situationen och då det är vår uppgift att försöka länka ihop till en gemensam syn helt enkelt, vilket strategi vi ska ha.

ULF: Munskyddsfrågan också tänker jag, den finns lite olika bild av.

HELENA: Ja, precis på vägen hit så lyssnade jag på presskonferensen och det är jätteviktigt. Vi har ju sagt från första början att vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer, och det kommer vi fortsätta göra. Nu har man i dag gått ut med att man som Folkhälsomyndigheten har lagt över ett visst ansvar på regionalt och lokalt om det nu sker utbrott, bland annat då om man där anser att till exempel munskydd kan vara en lösning. Så att det vi ska göra nu direkt är att kunna hantera det här utifrån att vi måste hantera det på samma sätt i hela Sverige. Det blir inte bra annars helt enkelt.

STAFFAN: Jag pillar lite mer i den känsliga frågan om ERTMS, det är ju spännande. Hur går tonerna, är det helt omöjligt att få dom, norr kontra söder, att få en samsyn i framdriften. Eller finns det en gyllene medelväg?

HELENA: Det är inte den stora saken när det gäller ERTMS, utan generellt så är alla överens om att det här måste ske på ett annat sätt, hela implementeringen. Vi skulle nog kunna ha en podcast bara om den frågan. Men i sak är alla våra medlemmar överens om vad vi tycker är här måste det göras ett omtag, och det ser man i också i den riskanalys som har kommit ut.

ULF: Har den här våren och sommaren, apropå att du var inne på att järnvägen står inför stora långsiktiga investeringar, men finns investeringsviljan kvar?

HELENA: Den finns kvar. När jag sa vad som händer 2021 så vet man ju inte om den kan klara av att finnas kvar. Det är långsiktiga investeringar som behövs, och vi ser också att våra medlemmar gjort enormt stora investeringar på tåginköp de närmsta åren. Vi ser också till exempel en depå i Växjö som faktiskt nu är en investering på 700 miljoner som ska börja byggas och ska vara klar 2023. Det finns ett jättemod i att vilja investera, och det är det som har gjort att vi har haft den resandeutveckling som vi har haft de senaste åren. Det är ju tack vare den regionala tågtrafiken, det är där vi ser den stora resadeutveckling som är otroligt viktig för hela landet.

ULF: Finns det en rädsla nu att man kanske har köpt fel tidigare? För några år sedan var diskussionen mycket hur kan man få så många sittplatser som möjligt i ett tåg så att man verkligen - det fanns ju ett begrepp där som Johan Söör lanserade - det var ju, jag kommer inte ihåg den förkortningen nu men antal säten per kilometer och passagerare. Men i den här nya världen där man vill ha lite avstånd, är det en helt annan typ av kollektivresande vi kommer se? Och ett annat sätt att designa och inreda.

ROBERTO: Det kan man ju säga att det är den stora frågan som alla branschens aktörer nu tittar på och se effekterna, och vi har ju inget svar förän den här pandemin har lugnat ner sig än mer. Jag tror att vi kommer få ett annat normalläge. Vi ska också utgå från att det blir det, och i våra diskussioner om vad vi ska göra för förändringar, och det kan vara fordonsförändringar - det kan vara väldigt väldigt mycket som gör att resandet kommer se annorlunda ut. Jag tror vi kommer att ha ett lägre antal resande även nästa år, utöver att det givetvis blir lägre intäkter, men vi kanske måste resa på ett annat sätt, och där tror jag inte att Sverige är unikt, utan vi måste ta lärdom av vad som sker i hela världen.

ULF: Hur ställer man då för när nästa pandemi kommer? För det är väl som sagt inte frågan om, utan när?

HELENA: Det är just det arbete som pågår nu. Alltså, vilka lärdomar kan vi dra av det? Det är jätteviktigt att få med oss forskningen i detta, så att vi kan mäta effekterna av olika åtgärder som sätts in.

ULF: Hur snabbt kan man få de lärdomarna, är det för tidigt nu att titta på det?

HELENA: Ja, vi är ju mitt uppe i det och vi följer det löpande, men just det är en sak att se hur det ser ut, men sedan göra analysen av det och sedan utifrån det är ju sätta in ett agerande och åtgärder inför nästa pandemi. Det kan vi inte göra ännu,, där måste vi en chans att först analysera och mäta effekter.

ULF: Forskning och innovation är ett av JBS områden, är det här ett område som spelas in förutom all annan forskning som pågår inom branschen, att verkligen titta på pandemi och den typen av händelser som får effekter på resandet.

ROBERTO: För mig är det ganska självklart att det måste in i kommande program, det är väl också en sak som vi ska diskutera i dag på dagens JBS- möte.

STAFFAN: Ska vi vända blickarna mot Roberto en stund, och jag tänkte gå in på trafikinformation och TTT - varma frågor för dig. Vad är viktigast i de delarna nu och framåt?

ULF: Vi har flera frågor som är viktiga, men jag skulle ändå vilja passa på att kommentera det Helena berättar kring förtroendefrågan för jag tycker att den är väldigt viktig och det känns bra att vi mäter den, för det är ju en bransch fråga. Naturligtvis handlar det väldigt mycket om resande i kollektivtrafiken, men jag tror att vi har ett ansvar som bransch på det sätt som vi agerar, och jag tycker att vi har ändå kunnat samlats kring de här svåra frågorna, och vi har agerat på ett bra sätt där vi där vi i stor utsträckning förklarar vad vi gör, men vi ställer också tycker jag väldigt tydliga krav på individen som behöver göra egna val och uppträda enligt de rekommendationer som gäller, och jag tror att det är en fråga där vi vinner förtroende - att uppträda på det viset. Sedan är det klart att jag tror att vi har vi har lång väg tillbaka till att man reser som man gjorde innan pandemin. Jag tänker bara hur jag själv, om jag över huvud taget kommer att kliva ombord på tåg där i princip den enda platsen man har andas på är att vända sig mot dörren för att det är så trångt. Men det kan ju leda till förändrade res vanor, att man helt enkelt reser andra tider än vad vi gjorde tidigare. Vi kanske inte får samma koncentration till rusningstid och så vidare. Så att det blir intressant att följa, och det görs i utvärderingar. Vi har börjat med en utvärdering på Trafikverket av pandemin så här långt, men vi konstaterar ju att vi absolut inte igenom den, så det här blir ju bara egentligen en delrapport. Men när det gäller om vi tittar på trafikinformation så är det ju genom trafikinformation som vi kan nå ut till resenärerna. Det är också på det viset som jag tror att vi bygger, eller bidrar till att bygga en hel del förtroende, och den påverkas ju naturligtvis också av den situation som vi befinner oss i. Vi står i dag kanske för en helt annan typ av information än vad vi ens hade kunnat föreställa oss innan pandemin.

ULF: Till exempel att få reda på hur många passagerare på ett tåg som man kan välja. Är det trängsel på den här avgången, lite lugnare på nästa.

ROBERTO: Tekniken finns ju för att göra det. Jag är inte helt säker på att det är Trafikverket som kommer stå för den informationen, men den informationen kommer man säkert att kunna ta del av, antingen genom appar eller på plattformen och så vidare. Vi har ju på prov redan i dag markerat plattformar där vi uppmuntrar till att sprida ut sig över plattformen. Det är ju kanske ett analogt sätt att tala om att det finns mera plats i andra delar av tåget, men det kommer säkert bli en del av trafikinformationen. Sen vem som står för det, det är nog inte sagt än.

HELENA: Även för våra medlemmar så är det flera som redan har tagit fram en app där man kan se precis på den tur man vill åka hur trängseln ser ut, hur fullt det, så man kan själv välja att ta en senare eller tidigare tur.

STAFFAN: På både bussar och tåg?

HELENA: Jag satt precis och funderade på det. Jag vet att bussarna i Skåne, hos SL och i Kalmar har gjort det.

ROBERTO: Men de tågen har den tekniken. Men jag vet inte om man använder den, men det är naturligtvis en sådan här situation kommer att tvinga fram den typen av lösningar. Det är sätt att fortsätta bygga förtroende.

ULF: Vi hoppar från ett spår till ett annat, vi nådde ju punktlighetsmålet i juli - 95 procent. Innebär det att TTT spelat ut sin roll, att det här är ett arbete som har gått i mål.

STAFFAN: Nej, det har det verkligen inte utan vi måste naturligtvis fortsätta det fina arbete som vi gör i branschen och vi är också helt medvetna om att en bidragande orsak till att vi når det här målet just nu är att vi har en reducerad trafik i systemet och det bidrar till att vi får en bättre punktlighet. Så att arbetet är inte över på något sätt. Vi ska naturligtvis fortsätta det, och målet är att vi ska klara punktlighetsmålet även när vi har full trafik, men det ger oss ändå anledning att reflektera lite grann över hur vi utnyttjar anläggningen i dag, och det kan ju vara så att vi har en situation där vi har så mycket trafik i anläggningen så det är näst intill omöjligt att nå det uppsatta målet. Men vi är naturligtvis jätteglada över att vi kund enå det i uli

STAFFAN: Vad får trafikinformation för roll nu inom JBS, det lyfts ut ur TTT?

ROBERTO: Ja, fram till nu har vi trafikinformation varit ett av flera viktiga effektområden, så det är inte så att vi inte har jobbat med trafikinformation, men i samband med att vi också fick ett regeringsuppdrag att se över - att egentligen utveckla en handlingsplan med åtgärder för att förbättra trafikinformationen, så har vi valt att lyfta ut området från TTT och egentligen satsa större fler resurser och mer kraft på arbetet kring trafikinformation - tillsammans med branschen – och jag tycker att det är jättebra att vi får göra det inom rame för JBS.

ULF: Här var det s en ny förkortnin vVi måste lära os också - UBTRr Den t ä ju r helt omöjligt att uttala på ett smidigt sätt, men hur kommer de t driva det arbetet t med trafikinformation? Finns det nya mål krin det g arbeten

ROBERTO: ? De mål vi har jobbat med tidigare är kundnöjdhesmål l där vi har sagt at a 80 procent av våra resenärer ska vara nöjda med trafikinformation i et stört t läge. Det ligger fas, men t i den plan som vi har tagit fram i uppdraget från regeringe, dDär finns det många åtgärder som kommer att fortsätta och förstärka och förbättra trafikinformation. Det arbetet leds av Ulrica Sörman från Trafikverket, tillsammans med representanter från medlemmarn i JBSa Upplägget liknar det vi har för TTT.

STAFFAN: Om vi lämnar just trafikinformation en stund, eller det finns en koppling - vi har ju under det senaste året fått ganska många regeringsuppdrag som evakuering och röjning och att vi ska minska när kopplade till järnvägsföretag etcetera. Hur ser samarbetet ut i JBSi de frågorna? Det verkar som ledordet här är färre störningar om branschen är mer proaktiv,

STAFFAN: Till att börja med så ska vi se att regeringensuppdrag, helst av allt vill vi inte ha det. Det är ju egentligen ett tecken på att man inte är nöjd med det vi levererar idag, eller det vi klarar att åstadkomma i dag. När det är sagt så tycker jag att regeringensuppdragen har en bra form, för det är det blir ett uppdrag som får väldigt mycket uppmärksamhet, och vi får en möjlighet att driva de här frågorna på ett väldigt bra sätt, och vi gör det i alla de här arbetena där vi har varit med och lett arbetet så har vi gjort det i nära samarbete med branschen, och det har. Det uppskattar vi att vi kan göra, och det ger också resultat. Om vi tar evakuering och röjning så har vi i det arbetet åstadkommit stora förbättringar för att kunna hantera störningar som beror på stopp i trafiken eller fordon som stannar upp av flera olika anledningar. Det har vi arbetet kring handlingsplaner för trafikinformation som jag ser det utvecklas väl, och vi har precis presenterat det tredje uppdraget som handlar om järnvägsföretag som orsakar störningar på grund av brister i sin egen utrustning. Det kommer att också bidra till att vi får en robustare trafik helt enkelt.

ULF: Vi hittar tillbaka till de gemensamma frågorna inom styrelsen. När JBS bildades så skulle man hålla på till 2020, men nu har man förlängt det till 2023. Vad är det som gjorde att man behövde förlänga det uppdraget?

ROBERTO: Jag skulle vilja säga att grundanledningen eller grundorsaken till att man vill förlänga det är just det vi var inne på inledningsvis, att vi tycker att det är ett bra forum där vi har en bra samverkan där vi får möjlighet att diskutera frågor på ett sätt som ger oss bygger förtroende för varandra, men också utåt för branschen. Det skulle jag vilja säga är grundorsaken. Sedan är det ju så att när vi tog beslut att fortsätta det här arbetet så hade vi heller inte nått våra mål, så det finns ju en anledning i sig att förlänga arbetet. När beslutet om att förlänga samarbetet togs, då var vi ganska långt ifrån punktlighetsmålet. Nu har vi gjort ganska stora framsteg under det senaste halvåret skulle jag säga, men...

ULF: Var man lite för ambitiös 2016 när man bildade JBS, att man trodde att det skulle gå fortare men att det här ett jobb som tar längre tid?

ROBERTO: Jag tror att branschen behöver ett sådant här forum, en samverkan. Även om tåg, eller transportslaget järnväg, har funnits länge så är det fortfarande en bransch som är i en omdaning och behöver ha en bra samverkande möjlighet, och det tycker jag nog. Det är nog grundbulten i det här samarbetet.

HELENA: Jag skulle jag komplettera med att säga att jag tycker det var ett väldigt positivt tecken att det blev en fortsättning. Visst, det var jättetuffa mål från början. Man sätter en stor ambitionsnivå, men sen konstaterade man att det tar längre tid. Vi kommer inte fram, vi har inte kommit fram, men framförallt det man gjorde var den här omdaningen och själva strukturen på JBS för att få fram mer action och få mer verkstad och också få med alla parter till att verkligen vilja det här. Jag tycker att det är positivt att det blev ett beslut att fortsätta, och att det också blev förändringar i arbetssättet. Då tror jag att vi kan nå de ambitiösa målen, som vi verkligen har satt.

STAFFAN: Tror ni JBS kommer att leva även efter 2023?

ROBERTO: Jag tycker att det är för tidigt att säga att det inte skulle göra det, men nu har vi satt en ny period och så får vi se hur läget ligger till när vi börjar närma oss slutet. Men varför inte ha en bra samverkan?

STAFFAN: Nej, varför inte :)

ULF: Pandemin då, har den stärkt samarbetet eller finns det någon risk för en skilsmässa? Många verksamheter måste fokusera på den egna överlevnaden, kanske?

HELENA: Det finns ju en risk att flera måste, är tvingade, att titta mer internt och hur man ska hantera resurser och så vidare. Men jag tror att utmaningen och möjligheten det gör att vi verkligen kan använda den här pandemin för att ytterligare stärka visar behovet att visa på nödvändigheten att vi har ett starkt järnvägssystem, vilket också kräver att vi har en samsyn, att vi kan tänka system och så vidare. Är vi "streetsmart" här nu ska vi använda det här som en potential för att stärka oss, men vi måste också ta vara på dem som kanske, framförallt kanske de kommersiella operatörerna som har riktigt tufft nu. Våra medlemmar har det tufft här och nu, men kommer ha framförallt tufft nästa år.

ULF: Frågan är inte om man har råd att vara med, utan om man har råd att inte vara med på sikt?

HELENA: Jag skulle vilja lägga det så hellre faktiskt.

ROBERTO: Jag håller med om att det här är, vi ska nog se tiden efter pandemin som ett fönster med stora möjligheter för branschen. Då gäller det för oss att ha en god samverkan, och det gäller för oss också att tillsammans återuppbygga om det behövs fortsätta bygga ett förtroende för transportslaget som vi representerar på olika sätt. Alltifrån godstrafik till de olika slagen av persontrafik.

HELENA: Och om kommer vi tillbaka på det som ni frågade tidigare just om vi ser vad järnvägen, eller kollektivtrafik för min del, om vad man har för betydelse i en grön omstart så är det ju så att det finns en enorm möjlighet att kunna dra igång all den här infrastruktursatsningen och skapa arbetstillfällen på det. Men då kommer ju nästa utmaning: Har vi medarbetare? Finns det kompetens nog för att hantera det, och det är därför också jätteviktigt nu under den här tiden att jobba med kompetensfrågorna för att vi ska kunna hantera den tillväxten som vi verkligen tror och vill ska komma.

STAFFAN: Och när vi är inne på grön omstart, hur definierar vi det? Vad säger vi att järnvägsbranschen har för roll i en grön omstart. Vi har varit inne på det flera gånger

ULF: Men menar vi samma sak?

STAFFAN: Precis.

HELENA: Jag skulle ju säga att kollektivtrafikens viktiga roll i en grön omstart, och det är ju så att ska vi nå de nationella klimatmålen så visst, man kan göra vissa hämningar på parkeringar och allt det här med skatter och grejer, men det bästa och enklaste sättet att få fler att åka kollektivt. Då måste vi ha givetvis ha en klimatsmart kollektivtrafik, och det ger absolut störst effekt om vi ska prata utsläppsnivåer och så vidare om man kan åka kollektivt, om man nu behöver åka – och då har vi järnvägen som en extra grön resurs som kan då kanske också åka på 100 procen , grön el och så vidare. Vi ser det här som ett jätte jätteviktigt verkty.

ROBERTO: Det gör jag ocks, persontransporter är en sak - vi har verkligen ett fönster av möjligheter att bygga förtroende på godssidan, att vi får ännu fler transporter som i dag kanske gårpå väg att ske med hjälp av järnväg. Men vi behöver hjälpas åt och jag tror också att det kommer att vara så att vi kommer till ett nytt läge där den gröna omstarten också kommer påverkas av nya resvanor och kanske helt enkelt nya arbetsvanor. Det blir säkert ett genombrott för att jobba betydligt mycket mer på distans, det gjorde man innan men jag tror att man kommer att göra det i ännu större utsträckning och det i kombination med en väl fungerande kollektivtrafik eller tågtrafik, så kan det bidra till en grön omstart.

ULF: Skulle ni säga att järnvägsbranschen nu kännetecknas av en hoppfullhet eller hopplöshet, är det en bransch som behöver gjuta energi i? Eller är det snarare så att vi som frustande hästar bara står och väntar på att släppas lösa nu när samhället rullar igång igen?

HELENA: Du säger ju det själv - när samhället rullar igång. Och är det då ingen järnväg som finns där för att hjälpa till så är det svårt. Jag skulle påstå att jag ser det här som jättemöjligheter. Jag kan känna obotliga optimisten, visst, vi har många utmaningar, men om vi inte tar den här chansen som finns nu, då har vi kanske inte här att göra.

ROBERTO: Jag håller med om att vi ska se möjligheterna. Det finns andra transportslag som har betydligt större utmaningar och som kanske inte har den här möjligheten att komma tillbaka på den nivå som man har varit tidigare. Så jag tycker absolut att vi ska samlas kring de här möjligheterna och se till att använda tillfället.

STAFFAN: Och hur gör vi det då? För vi pratar om att det kanske framförallt på godssidan finns det lite av en våg att rida på här? Hur gör vi det, vad ska till?

ROBERTO: Vi ska fortsätta att jobba med dom olika frågor och åtgärder som vi har? Jag tror att vi har en ganska bra gemensam bild av var någonstans det behöver bli bättre. På godssidan så behöver vi kunna planera godstrafiken på ett bättre sätt. Vi behöver kunna tillsammans bygga det här förtroendet. Det duger inte att godstrafiken, att det tar för lång tid eller att godsköparna eller transportköparna inte har förtroende för att det kommer fram på tid och så vidare. Det ska vi då från Trafikverket sida vara med om både planera och genomföra på så bra sätt som möjligt. Jag är också övertygad om att de olika operatörerna på godsidan ser den här möjligheten att bygga det här förtroendet.

ULF: Vi har varit inne på trafikinformation och punktlighet lite, men det finns andra utmaningar och möjligheter inom JBS som ni skulle vilja se som prioriterade områden nu.

HELENA: Vi har ju varit inne på det - forskning, innovation, att kunna ta lärdom och utvärdera det som händer nu. Det är jätteviktigt, och sen kompetensförsörjningen är oerhört viktigt. Dom har vi haft som fokusområden, men jag tror att det är än mer viktigt nu att ta tag i det här. Sedan har vi en liten sådan här sidofråga som hur vi ska hantera tyskarna och EUs ordförandeskap och kompositbromsarna. Det kan ju bli stopp i mycket godstrafik redan i december neråt. Det kan också vara bra att en sådan fråga, jag som jobbar med persontrafik, hade inte ens haft en susning om de här diskussionerna på gods, men när man då ser vilka konsekvenser det kan få för persontrafiken i Sverige och där finns ju då möjligheten att diskutera sådana frågor runt JBS-bordet. Det har varit värdefullt för mig.

ROBERTO: När det gäller områdena för JBS så tycker jag att vi har identifierat fyra viktiga områden som vi jobbar med, och det har jag varit inne på: innovation, kompetens, trafikinformation och punktlighet. Jag tycker att det är fyra områden som också berör alla medlemmarna. Det är det vi ska fokusera på.

ULF: Till sist, innan vi avrundar lite - vi har hört Helena att du ska gå vidare till annat under hösten. Då blir vi lite nyfikna på vad det kan vara? Du sa efter 40 år?

HELENA: Ja, 40 år i branschen nästa år 2021. Ja, nämen vi har planerat sedan länge, många år tillbaka att vi skulle gå i pension vid 60, så det är liksom ingen nyhet, men däremot har det blivit nu när jag är 62. Så att det var bestämt sen tidigare, nu skulle jag gått i samband med Persontrafik, men nu blir det ju ingen Persontrafik tyvärr i Göteborg, men jag kommer att gå i pension sista oktober. Jag kommer inte gå in i andra uppdrag, utan det är just för att jag ska bli tidsmiljonär, ha möjlighet att göra allt som jag inte hinner med idag, jag håller på med allting med stenar och verkstad och kanske gör andra uppdrag, styrelseuppdrag eller ideellt arbete men jag kommer inte att gå in och jobba i någon sådan typ av lönearbete som jag säger nu i alla fall, men det är i mina tankar. Jag kommer att bo några månader på Island varje år också.

ULF: Sa du tidsmiljonär?

ROBERTO: Yes!

ULF: Kanske kan bli tidsresenär annars.

HELENA: Det skulle i och för sig vara jättekul att veta vad som händer, vilka effekter har varit av det här året för det har ju varit helt crazy.

STAFFAN: Men varmt lycka till med det, och grattis får man säga.

ULF: Har vi koll på den isländska punktligheten. Har vi koll på det?

STAFFAN: Den är hundraprocentig!

ULF: Ungefär som Gotlands va!

STAFFAN: Precis, ganska exakt så. Helena Leufstadius och Roberto Maiorana, stort tack för att ni tog er tid.

ROBERTO: Tack så mycket!

HELENA: Tackar tackar!

STAFFAN: Sådär, fyra högintressanta avsnitt om JBS har gått i mål. Det femte ligger förstås alldeles runt hörnet, och då får vi höra Swedtrains ordförande, tillika Alstoms managing director här i Sverige, Björn Asplund, diskutera med Skånetrafikens Vd Linus Eriksson om kompetens och forskning. Tills dess så tackar vi för att du har lyssnat.

INTRO: Du har hört Järnvägspodden, Trafikverkets podcast för dig i branschen.