Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Automatiseringen ställer nya krav

Olika former av assisterande system som kollisionsvarnare och parkeringshjälp finns redan på marknaden. Man kan förutse en trend mot att bilar kommer att kunna köras automatiskt.

Men det är först när dessa blir kostnadsmässigt konkurrenskraftiga jämfört med konventionella bilar som det finns förutsättningar för att utvecklingen tar fart på allvar. Det som förväntas driva fram en bred användning av automatiserade vägfordon är möjligheter till effektivare användning av infrastrukturen, ökad säkerhet, minskad miljöpåverkan och möjligheter för resenärerna att utnyttja restiden till annat än att köra bil.

Digitaliseringen möjliggör uppkoppling av transportsystemet så att fordon, farkoster, last och infrastruktur kan kommunicera med varandra. Detta skapar förutsättningar för en inbyggd intelligens i transportsystemet, vilket kan bidra till att trafiken flyter smidigare i trängselsituationer, kollisioner kan undvikas och transportkedjor kan effektiviseras. För att detta ska bli verklighet måste tekniken utvecklas ytterligare.

Automatiserad körning ställer även nya krav på utformningen av den fysiska infrastrukturen. Fullt utvecklat kan det innebära att viss vägutrustning blir överflödig samtidigt som andra funktioner behöver tillkomma. Exempelvis kan så kallad "platooning" (vägfordon som är digitalt sammankopplade med varandra i ett fordonståg) kräva speciellt avdelade körfält.

Automatiseringens påverkan på andra trafikslag är osäker

Lagar och regler måste också anpassas och det skydd som dagens fordonsförsäkringar ger måste troligen ersättas av andra försäkringsformer. Hur utvecklingen mot ökad automatisering kommer att påverka övriga trafikslag är dock mer osäkert. Där finns redan styr- och informationssystem som liknar det som man nu ser utvecklas på vägområdet. Inom järnvägen kan ett ökat informationsutbyte mellan fordon och infrastruktur möjliggöra bättre kontroll av infrastrukturens status. Detta kan ligga till grund för till exempel beslut om drift- och underhållsinsatser. Inom sjöfartsområdet kan utvecklingen innebära ett minskat behov av fysisk utmärkning av farleder.