Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Tyngdpunktsförskjutning i världsekonomin

Under de senaste decennierna har mycket skett i världsekonomin som gör att uppdelningen av världen i industriländer och utvecklingsländer sedan länge förlorat sin relevans.

FN:s milleniemål om att halvera andelen fattiga före år 2015 uppnåddes redan år 2010. Asien håller på att återta sin roll som ett globalt ekonomiskt kraftcentrum. Kina och Indien kan komma att stå för cirka 50 procent av världens BNP år 2060, vilket de för övrigt också gjorde år 1820.15 På lång sikt kommer de ekonomiska förutsättningarna troligen att jämnas ut mellan olika delar av världen, men det dröjer innan medelinkomsterna i länder som Indien, Bangladesh och Pakistan närmar sig välfärdströskeln om cirka 8000 USD/capita.

Strukturförändringar svåra att förutse

Kriser leder ofta till att styrkeförhållandena ändras mellan länder och branscher. De dramatiska
förändringarna av världsekonomin under de senaste åren har medfört den allvarligaste recessionen i världsekonomin sedan 1930-talet. Det har bidragit till sänkt tillväxt i Sverige jämfört med vad som tidigare prognosticerats.16 I många länder har effekterna emellertid varit betydligt större och fått mer långtgående konsekvenser.

Svagheten hos alla ekonomiska prognosmodeller är att resultaten bygger på historiska samband. Samhällsekonomiska samband är inte stabila som fysikens. Modellerna har också svårt att hantera kriser. I modellerna tenderar ekonomin att utvecklas i riktning mot den långsiktigt uthålliga tillväxten, dvs. den tillväxt ett land kan ha utan att inflationen tar fart. I verkligheten kommer nya industrier till och dessa kan leda till skiften mellan länder. Modellerna fångar upp strukturförändringar, men först efter en tidsfördröjning.17