Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Polisens trafiksäkerhetshöjande åtgärder – polisbilskörning och registrering

Det finns ingen enhetlig registrering och rapportering av incidenter och olyckor med polisfordon. Det finns däremot flera goda exempel, till exempel den så kallade FIMP-rapporteringen hos Polismyndigheten i Västra Götaland.

En attitydundersökning visar att polisaspiranter och fordonsinstruktörer är positiva till utrustning i polisfordonen som registrerar rörelsemönster, bromsverkan, hastighet med mera. Poliserna bör också få god utbildning i polisbilskörning i grundutbildningen. I rapporten föreslås också ett årligt kompetensprov för alla poliser.

De sammanfattande erfarenheter som har gjorts inom ramen för forskningsprojektet är att polismyndig-heterna måste agera förebilder bland annat i vägtrafiken. Skadeutvecklingen (fordonsskador och person-skador) inom polisen har hittills inte varit systematiskt studerad eller analyserad vilket måste ses som en brist. Det finns inte någon enhetlighet inom svensk polis vad gäller skaderegistrering och skaderapportering av de incidenter, olyckor och krascher med polisfordon. Däremot finns det flera goda exempel inom svensk polis på internt skaderegistreringsarbete. Vid Polismyndigheten i Västra Götaland har ett sådant system introducerats i slutet av 1990-talet, så kallad FIMP-rapportering.

Vid de arkivstudier som skett inom ramen för projektet vid Kammarkollegiet samt vid Polismyndigheten i Västra Götaland kan konstateras att det finns stora brister i den enskilde polismannens förmåga att besvara frågor och lämna uppgifter i de så kallade trafikmålsanteckningarna och trafikrapporterna. Det är också vanligt att det saknas fotodokumentation av skadeplatser och kraschade fordon i dessa skademiljöer. Men det finns också goda exempel från polispersonal som lämnar fullständiga uppgifter och gör tydliga skisser av skadeplatserna i sina rapporter.

I flera länder, bland annat i Storbritannien, har polismyndigheter installerat särskild registreringsutrustning i polisfordonen som benämns för IDR-utrustning (Incident Data Recorders). Denna utrustning kan vid en skadehändelse registrera polisfordonets rörelsemönster, bromsverkan, hastighet och så vidare. Utrustningen registrerar med andra ord uppgifter som är av objektiv art. IDR-utrustning eller ”svarta lådor” har diskute-rats under lång tid utifrån etiska aspekter. Attitydundersökningen som genomfördes vid Polismyndigheten i Västra Götaland bland polisaspiranter och fordonsinstruktörer visade emellertid att en stor andel av respondenterna ställde sig positiv till att sådan utrustning även skulle kunna finnas i polisfordon i Sverige.

Skadehändelser med polisfordon i Sverige innebär ett mycket stort lidande för många människor. Polispersonalen, anhöriga och arbetskollegor drabbas hårt i samband med en krasch i vägtrafiken. Även om andelen personskador med bestående invaliditeter är relativt begränsat så har drygt 1800 polisanställda skadats under åren 1997-2007. Skadeutvecklingen inom svensk polis har fortsatt efter nollvisionen och det ses inga tecken i materialet att skador på fordon och polispersonal är på väg att minska. Jämfört med nollvisionen och utvecklingen i svensk vägtrafik i övrigt, där man kan se en minskning av personskadorna, är det oroande att skadeutvecklingen inom svensk polis fortgår.

Det är viktigt att de nya poliserna som utbildas och anställs får en bra grundutbildning där de övas i polisbilskörning och trafiksäkerhet. Ett långsiktigt arbete inom polismyndigheterna med att utveckla goda förebilder är centralt i det skadeförebyggande arbetet. Polisens värdegrundsarbete måste i hög grad omfatta polisfordonet och polisbilskörningen.

En av de skadeförebyggande åtgärder som föreslagits i slutrapporten (huvudrapporten) Polisbilen som aldrig kom fram, är att det införs ett årligt kompetensprov för samtliga poliser i landet. Ett motsvarande kompetenskrav ställs på alla poliser för att få fortsatt tillstånd att bära sitt tjänstevapen. Polisfordonet kan jämställas med tjänstevapnet som ett dödligt tjänstevapen eftersom polisfordonet också används för att stoppa misstänkta fordon och så vidare.

Rapporten är framtagen med ekonomiskt bidrag från Vägverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten är författarens och överensstämmer inte med nödvändighet med Vägverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde.

Rapport, Polisebilen som aldrig kom fram (pdf-fil, 7,4 MB, öppnas i nytt fönster)

 

Kontaktperson:
Jörgen Lundälv, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet
E-post: Jorgen.Lundalv@surgery.umu.se, Mobil: 0702-151186

(Vägverkets beteckning: EK 50 A 2006:21193)

Projektet slutrapporterades i december 2009.