Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Smadit-metodens nytta och effekter

En uppföljande intervjustudie med misstänkta rattfyllerister.

Smadit – Samverkan mot alkohol och droger i trafiken – är en metod med syfte att minska antalet påverkade förare på väg och till sjöss och att minska antalet återfall i rattfylleribrott. Samverkan sker mellan framför allt polis, kommuner (socialtjänst) och landsting (beroendevård). Metodens utgångspunkt är att misstänkta rattfyllerister så snabbt som möjligt ska komma i kontakt med socialtjänst eller beroendevård om de vill ha hjälp med att komma till rätta med missbruk eller beroende av alkohol eller droger.

I den här studien har tolv personer som haft en rattfyllerihändelse ungefär ett år tidigare intervjuats om sin livssituation idag. Samma personer intervjuades i en tidigare studie direkt efter rattfyllerihändelsen.

Samtliga informanter har genom Smadit-metoden kommit till socialtjänst eller beroendevård och några har också deltagit i rehabiliterande/behandlande kurser eller program i syfte att ändra alkoholmissbruk eller beroende. Några har också haft ett stort stöd i den övervakare de fått via Frivården. Allt detta har sammanfattningsvis betytt mycket för dem och gett en insikt om sig själva och sin alkoholkonsumtion vilket lett till förändringar i deras liv. Den förändring som studien framför allt fokuserat på är informanternas minskade alkoholkonsumtion. Några har valt att helt avstå från alkohol, medan de flesta dricker alkohol, men i mycket mindre omfattning än tidigare. Några av dem har också fysisk hjälp av ett alkolås. Informanterna ser inte någon risk för att de ska köra onyktra eller rattfulla någon mer gång.

Smadit kan anses ha stor nytta och en effekt för att minska rattfylleri utifrån följande:

  • Informanternas uppskattning och tacksamhet för att de fick Smadit-erbjudandet av polisen, eftersom de är osäkra på om de själva skulle ha kontaktat de instanser de behövde för att komma tillrätta med sina alkoholproblem.
  • Den insikt i alkoholvanor och alkoholkonsumtion som informanterna erhållit i samtal på socialtjänsten eller beroendevården, i samtal med övervakare eller genom deltagande i kurser och rehabiliteringsprogram.
  • Informanternas förändrade beteende när det gäller att dricka alkohol, där de flesta dricker mycket mindre än tidigare eller helt avstår.
  • Informanternas förändrade inställning till att det är viktigt att inte köra onykter med anledning av risken att orsaka död eller skada vid en olycka.

Som resultat av studien lyfts följande förbättringsförslag:

  • Polisen ombesörjer fysisk överlämning av rattfylleristen till beroendevården.
  • Krav på att delta i ett samtal med socialtjänst eller beroendevård efter att ha kört rattfull.
  • Samordning av Smadit-metoden och alkolåsprogrammet.
  • En ”rattfylleri-lots” i form av en fysisk person som kan ge korrekt information, vägledning och svar på frågor om framför allt alkolåsprogrammet.

Denna rapport är framtagen med ekonomiskt stöd från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde.

Kontaktperson: VTI, Susanne Gustafsson, 581 95 Linköping, Tel. 013-20 41 32
susanne.gustafsson@vti.se

Trafikverkets beteckning: TRV 2012/69996 ” SMADIT:s långsiktiga effekt - ur den misstänkte rattfylleristens perspektiv”. Projektet beviljades hösten 2012 och slutrapporterades januari 2014.

Slutrapport: Smadit-metodens nytta och effekter (pdf-fil, 531 kB)