Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Medicinsk invaliditet och långvarig sjukfrånvaro efter bilolycka

Projektets syfte är att generera kunskap om hur vanligt det är att personskada hos förare eller passagerare av personbil involverad i trafikolycka, leder till så allvarliga skador att den skadade blir långtidssjukskriven, får SA respektive bedöms ha PMI.

Beskrivningen av projektet nedan är ett exempel på ett avslutat projekt som beviljats medel från Skyltfonden. Texten uppdateras därför inte. Datumet på sidan uppdateras däremot regelbundet.

Följande förkortningar används i rapporten:

  • SS = sjukfrånvaro/sjukskrivning
  • SA = sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare kallat förtidspension respektive     sjukbidrag)
  • PMI = permanent medicinsk invaliditet

Alla beräkningar av SS och SA dagar gäller nettodagar, det vill säga inte bruttodagar.

Trots omfattande och lyckosamma preventiva åtgärder i Sverige och andra länder för att minska trafikolyckor generellt och bilolyckor specifikt, sker fortfarande ett stort antal trafikolyckor där bilförare eller passagerare skadas. Kunskapen om långvariga konsekvenser för dem som skadats i personbilsolyckor är dock begränsad, t.ex. när det gäller framtida permanent medicinsk invaliditet (PMI), sjukfrånvaro (SS) eller sjuk- eller aktivitetsersättning (SA) (tidigare kallat förtidspension).

Därför var syftet med detta projekt att generera kunskap om hur vanligt det är att personskada hos förare eller passagerare av personbil involverad i trafikolycka, leder till så allvarliga skador att den skadade blir långtidssjukskriven, får SA respektive bedöms ha PMI. Syftet var också att studera detta såväl generellt som för specifika skadediagnoser, samt för PMI och SS- och SA-diagnoser.

I projektet har anonymiserade registerdata länkade på individnivå från Folksam, Statiska centralbyrån, Socialstyrelsen och Försäkringskassan hanterats och analyserats. Inom projektet har vi genomfört två delstudier.

Vi har analyserat i vilken omfattning personskador leder till bestående hälsoförlust i form av PMI och SS/SA och om det finns skillnader i dessa utfall vad avser kön, ålder, säkerhetsklassning av bilen, etc. Flera detaljerade analyser har genomförts, där bl.a. skadediagnosen/er jämförts med diagnoser för SS och för SA.

I den första delstudien inkluderades 64 007 personer som skadats i en personbilsolycka. Vi har beräknat antal nettodagar/år med SS och med SA och även i vissa analyser slagit ihop antalet SS och SA dagar/år för att studera det totala antalet sådana frånvarodagar, eftersom det varierar över tid och mellan regioner hur snabbt i ett sjukskrivningsfall det bedöms om en person bör få SA. Detta har gjorts för två år före datum för olyckan och för fyra år efter olyckan. Vi fann att antalet nettodagar/år med SS+SA ökade efter olyckan, för att kvarstå på en förhöjd nivå jämfört med åren innan olyckan. Ökningen bestod i SS och SA i skadediagnoser, men också i andra SS/SA-diagnoser såsom muskuloskeletala diagnoser och psykiska diagnoser. Personer med skador på torso/rygg och individer med multipla skador hade tre respektive två och en halv gånger så stor risk att ha över 180 dagar med SS+SA två respektive fyra år efter olyckan, jämfört med personer med huvudskador. Att ha skadats i en bil med låg säkerhetsklassning enligt Euro NCAP (2-3 stjärnor) eller i en bil som ej krocktestats av Euro NCAP var associerat med högre antal dagar med SS+SA år fyra.

I den andra delstudien inkluderades de 17 853 personer som suttit i framsätet vid olyckstillfället och där bilen blivit påkörd bakifrån. Personer som skadats i bilar som saknade skyddssystem för whiplash hade större risk att ha en nackskada än de som satt i en bil utrustad med whiplashskydd. Detta var tydligare bland männen än bland kvinnorna. Män i bilar som saknade skyddssystem för whiplash hade också högre risk att få en PMI i en whiplashdiagnos samt att ha >90 dagar SS+SA under år två efter olyckan. Bland kvinnorna var risken endast förhöjd bland de i äldre bilar utan whiplashskydd och skillnaden var inte statistiskt signifikant när även andra faktorer kontrollerades för i analysen. Jämfört med standardsäten innebar flera av whiplashsystemen lägre risk för framtida SS och SA bland männen; bland kvinnorna hade vissa system hade högre risk och andra lägre risk. När även andra faktorer kontrollerades för i analyserna blev inte dessa samband inte längre statistiskt signifikanta.

Slutsatser: Bland förare respektive framsätespassagerare i personbil som skadats i en trafikolycka var antalet SS+SA dagar fortfarande fyra år efter trafikolycka högre jämfört med åren innan trafikolyckan. De personskadekategorier som är mest troliga att leda till ett högre antal SS+SA dagar är skador på torso/rygg och multipla skador. Vi fann att det var en stor skillnad i antal nettodagar SS+SA mellan de personer som fått en fastställd PMI och de som inte fått detta. Detta visar på att PMI kan användas för att även förutspå långvariga sociala konsekvenser, såsom SS och SA. Det finns anledning att fördjupa könsspecifika studier av olika typer av whiplashskydds betydelse för långvariga konsekvenser, eftersom vi fann tydliga skillnader mellan kvinnor och män för detta.

Rapporten är framtagen med ekonomiskt bidrag från Trafikverket Skyltfonden. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde.

Kontaktperson: Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Avdelningen för försäkringsmedicin, Kristina Alexanderson, e-post kristina.alexanderson@ki.se, www.ki.se/cns/forsakringsmedicin

Trafikverkets beteckning: TRV 2018-26232 Medicinsk invaliditet och långvarig sjukfrånvaro efter bilolycka

Projektet slutrapporterades augusti 2019.

Slutrapport: Med invalid o sjukfrånvaro efter bilolycka (pdf, 183 kB)