Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Skademekanismer vid cykelolyckor som resulterar i frakturer

Cyklister står för en stor andel skadade i trafiken. Olycksdataanalysen för cyklistens säkerhet och skydd bör baseras på ett representativt dataset för verkliga olyckor.

Beskrivningen av projektet nedan är ett exempel på ett avslutat projekt som beviljats medel från Skyltfonden. Texten uppdateras därför inte. Datumet på sidan uppdateras däremot regelbundet.

Det här projektet syftade till att utforska mönstren för cyklisters frakturer, och faktorer som är förknippade med frakturer med högre svårighetsgrad.

Syftet uppnås genom att kombinera information om trafikolyckor och skador från två befintliga nationella databaser, Svenska Frakturregistret (SFR) och STRADA (Swedish TRaffic Accident Data Acquisition).

Resultaten från studien visar att bilförarna var oftast involverade i olyckor vilket resulterade i frakturer (37%), följt av motorcyklister (27,6%) och cyklister (15,4%). Vanliga frakturer skilde sig åt efter typ av trafikant, där cyklister oftare skadades i nedre armen jämfört med andra trafikanter, som bilförare, motorcyklister och fotgängare som mest drabbades av frakturer i nedre benet. Inom cyklister skilde sig också frakturer efter kön, vilket tyder på att kombination av olika motåtgärder kan behövas för att ge tillräckligt skydd för alla cyklister. I de analyserade uppgifterna var manliga cyklister med en genomsnittlig ålder av 49 de mest skadade cyklisterna. Olyckstyper och typer av fall mot marken bör undersökas ytterligare, särskilt i relation till könsskillnader. Det kan finnas behov av förbättrade motåtgärder, som bör ta itu med både könsrelaterade effekter och andra skillnader i samband med kön.

Högenergifrakturer var oftast cyklistfrakturer i acetabulum (100%), bäcken (84,2%), ryggrad (75%) och skenben (70,3%). Högenergifrakturer var signifikant mindre vanliga i singelcykelolyckor (OR = 0.165) och olyckor med en annan cykel (OR = 0.148) än olyckor med bil.

Skydd bör utvecklas för olika olyckstyper, med frakturer av lågenergi respektive högenergi typ som inträffar i olyckor med olika trafikanter och resulterar i frakturer i olika delar av kroppen. Hos cyklister finns det därför också ett behov av att noggrant undersöka skadekinematiken för frakturer i olika kroppsregioner så att skydd kan skapas för varje kroppsregion och anpassas till cyklister. Resultaten av denna studie kan vägleda utformningen av lämpliga skyddsanordningar för cyklister, samt vägleda vid prioritering av nya åtgärder, kampanjer och förordningar.

Slutrapport (pdf-fil, 8,3 MB, öppnas i nytt fönster) 

Kontaktperson: Jordanka Kovaceva, Division of Vehicle Safety, Mechanics and Maritime, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg, +46 31 772 12 66, jordanka.kovaceva@chamlers.se

(Trafikverkets beteckning: TRV 2016/86288 ” Skademekanismer vid cykelolyckor som resulterar i frakturer”)

Projektet har utförts under 2016 till och med 2019. Projektet slutrapporterades december 2019.

Rapporten är framtagen med ekonomiskt stöd från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter, slutsatser och arbetsmetoder inom rapportens ämnesområde.