Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Utvärdering av trötthetsvarningssystem i buss

En utvärdering av effekten av trötthetsvarningssystem i långfärdsbussar.

Bussförare har en arbetssituation som ofta innebär långa arbetspass, oregelbundna arbetstider och ibland nattarbete. Dessa faktorer gör att trötthet ofta är en del av bussförares vardag. Tidigare studier har visat att det är vanligt att bussförare i kollektivtrafik får kämpa för att hålla sig vakna flera gånger i månaden. I dagsläget finns det en mängd tekniska system för att detektera trötthet hos förare. Hur denna typ av system påverkar och uppfattas av bussförare är inte känt.

Syftet med studien var att utvärdera effekten av ett trötthetsvarningssystem i långfärdsbussar. Hypotesen var att trötthetsvarningssystem installerade på långfärdsbussar minskar risken för förartrötthet och därmed risken för trötthetsrelaterade olyckor och att det på sikt även leder till mindre tröttande arbetsvillkor för förare samt ökad säkerhet och trygghet för passagerare.

Studier med förare utan och med varningssystem installerat

Studien omfattar två delstudier; en enkätstudie och en utvärdering av trötthetsvarningssystemet med bussförare på väg. Del 1 innebar att en enkät skickades ut till samtliga förare som körde en utvald sträcka. Del 2 var en datainsamling i fält där förare körde en buss med trötthetsvarningssystemet installerat och aktiverat vid ett tillfälle och vid ytterligare ett tillfälle då det inte var aktiverat. Utöver detta förde förarna dagbok och bar en aktivitetsmätare (aktigraf).

Resultaten från enkätundersökningen i Del 1 av studien visar att bussförarna på det stora hela trivs bra med sitt arbete och arbetsförhållanden. De faktorer som upplevs som mest tröttande var att köra på natten, oregelbundna arbets- och sovtider och delade arbetspass/lång tid sedan rast. När det gällde arbetstiderna var det som upplevdes mest problematiskt

  • sex eller fler arbetspass i rad
  • nattarbete (minst 4 timmar mellan 24–06)
  • blandade dag- och nattarbete, inklusive kvälls- och morgonpass.

Hela 19 % av förarna rapporterar dock att de behöver kämpa för att hålla sig vakna när de kör buss 2–3 gånger per vecka och 29 % får kämpa för att hålla sig vakna 2–4 ggr/ månad eller oftare.

Undersökningen av förarnas sömnmönster med dagböcker och aktigrafi i Del 2 visade att förarna i genomsnitt hade bra sömnlängd och sömnkvalitet men att det finns anledning att tydliggöra vikten av återhämtning till förarna eftersom förarna ibland hade nätter med kortare sömn än 6 timmar. I resultaten från körningar på väg kunde man se att det fanns en tendens till att den självrapporterade sömnigheten var lägre vid de tillfällen man körde med trötthetsvarningssystem. Under de körningar som ingick i studien hade trötthetsvarningssystemet inte bedömt någon av förarna som trött, vilket inte stämmer enligt förarnas egen rapportering. Förarna var överlag positiva till trötthetsvarningssystemet men lyfte fram att systemet behöver bli mer tillförlitligt för att kunna göra verklig nytta.

Kontaktperson: Anna Anund, VTI,581 95  Linköping, anna.anund@vti.se

(Trafikverkets beteckning: TRV 2018/26210 ” Trötthetsvarnare i långväga bussar - en utvärdering av effektiviteten i 8 bussar hos Nettbus”)

Utvärdering av trötthetsvarningssystem i buss (pdf-fil, 2 MB, öppnas i nytt fönster)

Projektet har utförts mellan 2018 och 2019. Projektet slutrapporterades december 2019.

Rapporten är framtagen med ekonomiskt stöd från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter, slutsatser och arbetsmetoder inom rapportens ämnesområde.