Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Utvärdering av hastighetsmätningar med blåtandssensorer – jämförelse med data från MCS (Motorway Control System)

Rapporten är framtagen med ekonomiskt bidrag från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde.

Att kunna mäta fordons hastigheter är av stor vikt i många sammanhang, inte minst för att utvärdera trafiksäkerhetseffekter. En relativt ny teknik för att mäta hastigheter är att utnyttja de signaler som blåtandsenheter i fordonen sänder ut. Signalerna fångas upp av blåtandssensorer som monteras vid vägkanten. Om samma signal fångas upp av minst två sensorer kan man beräkna reshastigheten mellan dessa. En fördel med tekniken är att avläsningen sker automatiskt så länge blåtandsfunktionen för enheterna i fordonen är aktiverade, man behöver inte installera någon programvara eller dylikt. En annan fördel är att man kan mäta dygnet runt och året runt. Till nackdelarna hör att man inte kan särskilja olika typer av fordon och inte heller olika körfält i samma riktning.

Den kanske största invändningen mot metoden är att endast en del av fordonen som passerar kommer att mätas eftersom det bara är fordon med aktiva blåtandsenheter som kan fångas upp av sensorerna.

Detta skulle kunna ge en felaktig medelhastighet, om de fordon som fångas upp inte är representativa för alla fordon som passerar. Syftet med det här projektet har varit att utvärdera hur väl blåtands-mätningarna stämmer överens med radarmätningar vid MCS-portaler (Motorway Control System).

Utvärderingen baseras på data från två mätplatser på E4:an strax norr om Stockholm. Resultaten visar att andel blåtandspassager i förhållande till flödet på dygnsnivå varierar mellan 12 och 16 procent beroende på plats och om det är vardag eller helg.

Utifrån resultaten bedömer vi att metoden är tillräckligt bra för att kunna användas vid före-efter studier av trafiksäkerhetsåtgärder, men man bör beakta att den här jämförelsen är gjord på en vägsträcka som inte är typisk för svenska förhållanden (höga flöden och 3–5 körfält med korta avstånd mellan ramperna).

Sammanfattningsvis visar resultaten i studien att: Penetrationsgraden (andel blåtandspassager per passerat fordon) varierar mellan 12 och 16 procent beroende på plats och om det är vardag eller helg.

Blåtandsmätningarna ger stabila resultat med avseende på medelhastigheten på dygnsnivå.

Jämförelser med MCS-data visar att resultaten från de två mätmetoderna följer varandra väl och differensen mellan metoderna är ungefär lika stor från dygn till dygn.Hastighetsmätningar med blåtandssensorer bedöms vara tillräckligt tillförlitliga, på den studerade vägtypen, för att kunna användas i utvärderingar av olika trafiksäkerhetsåtgärder.

Fler studier på andra typer av vägar behöver dock göras.

Kontaktperson: VTI, Linköping, Åsa Forsman, e-post asa.forsman@vti.se

Trafikverkets beteckning: TRV 2015/85031 " Vilken precision har hastighetsmätningar med blåtandssensorer"

Projektet utfördes under 2016 och 2017. Det slutrapporterades maj 2018.

Slutrapport: Utvärdering av hastighetsmätningar med blåtandssensorer – jämförelse med data från MCS (Motorway Control System) (pdf-fil, 2 MB, öppnas i nytt fönster)