Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Viltfångare - litteraturstudie

Viltfångare är rörkonstruktioner i stål, lättmetall eller plast, som monteras framför den normala fronten på bilar, huvudsakligen på terränggående (fyrhjulsdrivna) fordon, men även på pickuper, minibussar och tunga lastbilar.

Ursprungligen kommer idén från Australien då man ville skydda sitt fordon vid kollisioner med vilt - kängurur. Numera har denna funktion kommit allt mer i bakgrunden och istället är dess funktion numera av estetiskt/kosmetiskt värde.

Det finns dock anledning att misstänka att viltfångare innebär ett trafiksäkerhetsproblem, i synnerhet för oskyddade trafikanter. En stel rörkonstruktion framför en fordonsfront torde innebära ökade skaderisker för dessa trafikantkategorier. I en australiensk studie av inträffade fotgängardödsfall, uppskattas risken för dödsfall med viltfångare till 3,74 gånger större än risken utan viltfångare. I en brittisk studie beräknas 2-3 dödade och 40 svårt skadade personer under 1 år ha tillkommit p g a viltfångare. Ett annat problem med viltfångare är att de kan påverka deformationsegenskaperna hos fordonet vid en kollision. Detta kan ha till följd att krockkuddarna utlöses vid en felaktig tidpunkt, antingen för tidigt eller för sent, vilket kan få svåra konsekvenser för förare och passagerare.

Kontaktperson:
Thomas Turbell,
Statens väg- och transportforskningsinstitut,
581 95 Linköping,
telnr 013-20 4369 ,
faxnr 013-204033,
e-mail: thomas.turbell@vti.se.

(Vägverkets beteckning: EK 50 A 2000:5536 "Viltfångare - litteraturstudie")

Projektet slutrapporterades december 2000.