Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Hur farliga är spårvagnar och bussar för oskyddade trafikanter?

Kirurgiska institutionen vid Umeå universitet har i ett projekt analyserat och jämfört vilka risker buss- respektive spårvagnstrafiken har för oskyddade trafikanter.

Undersökningen är baserad på uppgifter från bl.a. Göteborgs sjukvårds trafikskaderegister, Göteborgs spårvägar, Göteborgs Stads trafiknämnd, polisrapporter och sjukhusjournaler från åren 1988-1994. Man värderade riskerna genom att relatera antalet rapporterade skadefall per år till invånarantalet och det antal fordonskilometer som bussar och spårvagnar kört.

Analysen visar att risken för att drabbas av en olyckshändelse med icke-dödliga skador var fyra gånger högre per fordonskilometer för spårvagnstrafiken jämfört med busstrafiken. Risken för dödsfall var 9-15 gånger högre för spårvagnstrafik.

Karakteristiskt för dessa olyckshändelser var att män i åldern 30-49 år (och inte sällan alkoholpåverkade) skadades av spårvagnar under sommartid. Skadefrekvensen med bussar var låg för denna kategori. Där dominerade istället yngre män i åldern 20-29 år. Hos kvinnor var skadefrekvensen högst hos unga kvinnor och äldre damer.

Huvuddelen, ca 90 %, av de skadade var fotgängare. En tredjedel av skadefallen med spårvagn och en fjärdedel med bussar inträffade i mörker eller i skymningen. Skadefallen med spårvagn var också mest frekventa under hösten. Både vid buss- och spårvagnsolyckor skadades tre fjärdedelar vid hållplatser och övergångsställen. Jämfört med de som skadats av en buss var det nästan tre gånger så många som skadats av en spårvagn som fick ligga inne för vård på sjukhus.

I projektet drar man slutsatsen att spårvagnarna har en större aggressivitet mot oskyddade trafikanter, och att detta faktum bör beaktas detta när man planerar och väljer kollektivtrafik i tätorter. Projektet föreslår också förebyggande åtgärder i form av större refuger och/eller staket som hindrar folk att falla framför en spårvagn vid hållplatserna eller att korsa körbanan vid olämpliga ställen. Man föreslår även ytterligare sänkt hastighet. Ett annat förslag är att öka belysningen, så att trafikanterna lättare kan uppfatta hastigheten och avståndet.

Hedelin A, Björnstig, Bunketorp O, ”Kollektivtrafik i storstadsregion - en fara för oskyddade trafikanter?”, Norrlands universitetssjukhus, rapport nr 76, 1998

(Vägverkets beteckning: TR 80-A 97:2318, ”Skadehändelser med kollektivtrafik i storstadsregion”)