Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Väderstation för detektering av ishalka

Att hålla de svenska vägarna säkra under vinterhalvåret är något som kräver stora resurser och kostar samhället stora pengar. De system som idag finns för att ge information om hur väg förhållandena ser ut är inte tillräckliga. Det finns för få väderstationer utplacerade runt om i vägnätet för att kunna ge en bra geografisk upplösning åt de som beslutar om ut dirigering av insatser. Att ta fram en kostnads-effektiv och helt trådlös väderstation som kan placeras ut oavsett tillgång till strömförsörjning eller trådbunden kommunikation är något som funnits som önskan hos de stora aktörerna inom vinterväghållningen i Sverige en längre tid.

Vid ökad geografisk upplösning av väderförhållandena i vägnätet kommer det möjliggöras mer riktade insatser av vinterväghållningen. Detta skulle resultera i minskat slitage på verktyg samt minskat an-vändande av salt på vägbanan vilket innebär ekonomiska vinster och inte minst miljömässiga vinster.

Intervjuer och enkätsvar har legat till grund för framtagning av ett underlag för en väderstation av detta slag. Under arbetet med väderstationens underlag har ytterligare önskemål och idéer från människor som är aktiva inom branschen dykt upp. Detta har lett till att projektet har inriktat sig framför allt på att ta fram ett nytt sensorsystem som helt kontaktfritt från vägbanans yta detekterar vad som finns på vägytan när det gäller torr, våt eller isig vägbanan.

Resultatet av projektet blev ett komplett sensorsystem bestående av vägsensorer samt en "moderenhet" som samlar in data från alla vägsensorer i nätverket och skickar datat till en central enhet via GPRS. Vägsensorerna placeras i vägbanan och mäter där temperaturen samt, helt kontaktfritt från vägytan, om vägbanan är torr eller våt. Möjligheten för att detektera is beröringsfritt har visat sig möjlig i laborationsexperiment. Vägsensorerna är helt batteriförsörjda och har en estimerad livslängd på minst 3 år med ett mätintervall av temperatur och vägbanans yta på 10 min. Då vägsensorerna är helt trådlösa möjliggörs det att använda flera sensorer i vägbanan och på detta sätt skapa ett sensornätverk som kan avgöra hur förhållandena ser ut på längre sträckor, i olika körfält, bro/väg övergång m.m , än i dagsläget endast i en punkt. Den fördelen att hela sensorsystemet med vägsensorer och moderenhet är batteriförsörjda samt använder sig av icke trådbunden kommunikation möjliggör det att placeringen av sensornätverket inte blir beroende av vilka anslutningsmöjligheter som finns på platsen.

Detta projekt har varit ett examensarbete på FYM AB i Stockholm som jag, Carl-Johan Eriksson, utfört. På FYM har jag fått en arbetsplats samt teknisk hjälp i projektet.

Kontaktuppgifter: Carl-Johan Eriksson, Guntorpsvägen 30, 548 93 Lyrestad, tfn 070-336 09 60, carer693@student.liu.se eller FYM AB, Sven Bergqvist, Hammarby Fabriksväg 23, 120 33 Stockholm, tfn 073-616 35 29, sven.bergqvist@fym.se

Projektet beviljades juni 2011 och slutrapporterades februari 2012.

Trafikverkets beteckning: TRV 2011/13031, "Autonom väderstation för detektering av halka på vägbana"

Rapporten är framtagen med ekonomiskt stöd från Trafikverkets skyltfond.

Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde.

Slutrapport (pdf-fil, 1,9 MB, öppnas i nytt fönster)