Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Makrotexturens möjlighet att identifiera låg friktion. Tillståndsmätning av vägytan

En studie i om makrotexturen (MPD) kan användas som en indikator för att ett vägavsnitt har en låg friktion.

Friktionen som uppstår mellan fordon i fart och vägbanan är en grundläggande egenskap för att trafikanten på ett säkert sätt ska kunna framföra sitt fordon. Det är troligen den enskilt viktigaste egenskapen hos vägytan för trafiksäkerheten. Undersökningen i denna rapport avser våt friktion under barmarksförhållanden.

Friktionen mäts inte regelmässigt i Sverige, dels beroende på att det är mycket tidsödande och medför stora kostnader men även för att friktionsproblematiken anses vara relativt liten i Sverige. En bidragande orsak till att Sveriges vägar anses vara relativt säkra ur ett friktionsperspektiv är dubbdäcksanvändningen som ruggar upp vägytan vintertid och då hålls friktionen på en acceptabel nivå. De lägsta friktionsvärdena för ett vägavsnitt erhålls vanligtvis i september, innan dubbdäcken börjar användas. Makrotextur, mätt med måttet MPD (Mean Profile Depth), beskriver vägytans ojämnheter i våglängdsområdet 0,5 millimeter till 50 millimeter och har en viss betydelse för friktionen. Makrotexturen mäts rutinmässigt i Sverige. Hela Sveriges statliga och belagda vägnät mäts in under en tvåårsperiod (ena riktningen) med dagens mätstrategi där det mest trafikerade vägnätet mäts årligen.

Det huvudsakliga syftet med projektet var att undersöka om makrotexturen (i form av MPD) kan användas som en indikator för att förutse om ett vägavsnitt har låg friktion. Detta har vi inte kunna visa, men vi ser att det är större sannolikhet för låg friktion där makrotexturen är låg. Det visade sig att cirka 0,3 procent av de en-meterssträckor som ingick i studien 2012 hade en friktion under Trafikverkets gränsvärde för friktion (0,5 μ, för 20 m värden) för de avsnitt där makrotexturen var mellan 0,4 millimeter och 0,6 millimeter. Motsvarande siffror för studien 2013 var cirka 3,5 procent. Om vi skalar upp resultatet från 2012 till hela Östergötlands vägnät där MPD ligger under 0,6 millimeter skulle vi få en sammanlagd väglängd av cirka 3 km där en-metersvärden för friktion ligger under 0,5 μ. Detta är endast beräknat utifrån mätning i höger hjulspår. Det en betydande väglängd där det finns behov av friktionshöjande åtgärder. MPD kan alltså inte ensamt förklara vilka vägavsnitt som har låg friktion men vi kan konstatera att de allra flesta sträckor med låg friktion finns där MPD-värdet var lägre än 0,5 millimeter.

En besiktning av de sträckor som uppvisade de lägsta friktionsvärdena visade att orsaken till bristande friktion var att bindemedlet täckte stenmaterialet (framförallt blödning av ytbehandling eller blödande lappningar på ytbehandling). Det ligger därför ett stort ansvar på driftansvariga för vägnätet att upptäcka och undersöka friktionsnivåerna på "sitt" vägnät så att brister kan avhjälpas. Här bör Trafikverkets Pavement Management System (PMSv3) användas för att lokalisera de vägavsnitt där det är störst sannolikhet att hitta avsnitt med nedsatt friktion.

En annan viktig upptäckt i projektet var att de mänskliga sinnena hjälper till att avgöra om ett vägavsnitt har låg friktion. Vi gjorde två mätserier i projektet med den skillnaden att det första urvalet av teststräckor endast gjordes utifrån data medan det andra urvalet gjordes genom en kombination av data och en upptränad person som inspekterade sträckorna innan de valdes. Det var konsekvent lägre friktion för alla MPD-nivåer för det senare urvalet. Detta styrker den metod som har används de senaste 20 åren då operatören av friktionsmätningen väljer ut lämpliga delar av ett objekt som ska friktionsmätas.

Rapporten är framtagen med ekonomiskt bidrag från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde.

Kontaktperson:
Thomas Lundberg, VTI
581 95 Linköping
För övriga uppgifter, se under Kontakta oss.

Trafikverkets beteckning: TRV 2011/13727 "Minskad olycksrisk med ny metod för att identifiera sträckor med dåligt väggrepp".

Projektet beviljades våren 2011 och slutrapporterades december 2015.

Slutrapport: Minskad olycksrisk med ny metod för att identifiera sträckor med dåligt väggrepp (pdf-fil, 7 MB)