Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Separering av gående och cyklande

Resultaten i studien visar att kantsten är en effektivare separeringsform än plattor/asfalt, dock måste såväl gångbana som cykelbana vara tillräckligt bred för att nå goda resultat och skapa en väl fungerande trafikmiljö för de båda trafikantgrupperna.

Beskrivningen av projektet nedan är ett exempel på ett avslutat projekt som beviljats medel från Skyltfonden. Texten uppdateras därför inte. Datumet på sidan uppdateras däremot regelbundet.

Fältstudierna visar också på en större andel cyklande göra anpassningar än vad trafikmiljön ger möjlighet till, vilket beror på att många gång- och cykelbanor är för smala i förhållande till flöden och hastigheter.

Gående och cyklande grupperas ofta ihop under namnet ”oskyddade trafikanter” eller ”GC-trafikanter”, trots att de är två mycket olika trafikslag som bör separeras både vid studier, planering och i fysiskt utförande. Konsekvensen blir att det ofta byggs gemensamma gång- och cykelbanor, med ingen eller olika typer av separering mellan trafikslagen. Separeringen kan exempelvis vara målad linje, olika materialval som plattor/asfalt eller nivåskillnad med kantsten. Olika kommuner utformar gång- och cykelbanor och separeringen mellan dessa på olika sätt, vilket delvis kan bero på bristfällig vägledning i nationella handböcker.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur olika typer av separering av gående och cyklande i kombination med olika bredder vid olika trafikflöden verkar fungera och hur de påverkar gåendes och cyklandes beteenden. Ökad kunskap kan i sin tur bidra till framtagande av bättre riktlinjer för utformning av gång- och cykelbanor.

För att utröna om någon separeringsform är lämpligare än annan har litteratursökningar gjorts. Sökningar gjordes för att hitta rapporter och studier som undersökt olika former av separering och hur de fungerar. Det utfördes även fältstudier för att studera gåendes och cyklandes beteenden på platser med olika typ av separering samt olika bredder genomfördes fältstudier. Studierna omfattade beteendestudier, inventering och reflektioner. Olika platser valdes för att representera tre typer av separering i kombination med bredd: Asfalt/plattor med smal cykelbana - Asfalt/plattor med normal bredd - Separering med kantsten, normal bredd.

För varje typ ovan valdes två platser, totalt studerades därmed sex platser. Den tydligaste indikationen är att cyklande rör sig på gåendes yta i störst utsträckning då cykelbanan är smal och gående och cyklade separeras med asfalt/plattor. Därefter kommer de platser med normalt bred cykelbana och separeringsform plattor/asfalt. Resultatet visar även att vid separeringsformen kantsten var det näst intill ingen som cyklade på gångbanan eller gick på cykelbanan.

Generellt var det relativt få anpassningar som registrerades längs de relativt korta studerade sträckorna. Därmed var det svårt att kartlägga vilka interaktioner som finns mellan gående och cyklande på sträcka vid olika typer av separering. Det behöver dock inte betyda att anpassningar inte görs under gåendes eller cyklandes totala resa.

Fältstudien tyder på att de riktlinjer som finns i nationella handböcker inte på ett tillräckligt bra sätt täcker in exempelvis lämplig bredd vid cykelflöden över 300 cyklande/timme. Fältstudierna tyder vidare på att bredden på gång- och cykelbanan har betydelse för hur gående och cyklande beter sig, vilket styrker tidigare studiers resultat. Jonsson & Hydén (2005) visar att andelen fotgängare som går på rätt yta ökar med ökad bredd. Andelen cyklande som gör rätt ökar, enligt samma studie, med såväl gång- som cykelbanans bredd. I andra studier har motsvarande mönster noterats, som i Vägverket (2009a) där det anges att ökad bredd på gångbanan har en positiv effekt på var fotgängare går.

Slutligen vill troligtvis en större andel cyklande göra anpassningar än vad trafikmiljön ger möjlighet till. Många gång- och cykelbanor är dock troligen för smala i förhållande till flöden och hastigheter vilket begränsar cyklandes framkomlighet. För att säkerställa god framkomlighet för cyklande och trygghet för gående är det därför viktigt att fortsätta studera samspelet mellan gående och cyklande även vid högre flöden och i mer komplexa trafikmiljöer.

Rapporten är framtagen med ekonomiskt bidrag från Trafikverket Skyltfonden. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde.

Kontaktperson:  Sweco Sverige AB, David Edman, e-post david.edman@sweco.se tfn 040-16 70 00 vx

Trafikverkets beteckning: TRV 2018/25585 Separering av gående och cyklister.

Projektet slutrapporterades maj 2019.

Slutrapport: Separering av gående och cyklande (pdf. 12 MB)