Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Utvärdering av kurser för förare av sportmotorcyklar – kursdeltagarnas behållning och effekten på försäkringsrapporterade skador

Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har med bidrag från NTF och Skyltfonden, utvärderat de kurser som Sveriges Motorcyklister, SMC, erbjuder förare av sportmotorcyklar. Denna grupp utmärker sig i olycksstatistiken. Omkring hälften av de dödade motorcyklisterna har suttit på en sportmotorcykel, men endast en tiondel av motorcykelbeståndet utgörs av denna typ.

Utvärderingen har genomförts i två delar, med både en kvalitativ och en kvantitativ metod.

I den första delen intervjuades 29 personer som deltog i en sporthojskurs under år 2007. Syftet med denna delstudie var att ta reda på vilken behållning deltagarna hade av kurserna, vilka lärdomar som hade dragits och hur syftet med olika moment i kursen hade tolkats.

Ur intervjustudien framkom att kursernas upplägg, som innebar praktiska övningar varvade med diskussioner/genom¬gångar, fick övervägande positiva omdömen. Någon menade emellertid att det var ont om tid för att vila och smälta informationen. Generellt sett var överensstämmelsen god mellan arrangörens syfte och hur deltagarna uppfattade syftet med olika kursmoment. Flertalet sade sig ha använt lärdomarna från kurserna. Men körning på väg skiljer sig från bankörning, vilket gör att alla moment inte blir aktuella vid de hastigheter och omständigheter som förekommer i trafiken. Det var få av de intervjuade som saknade något moment i kurserna eller såg några brister med kurserna. De enstaka förbättringsförslag som fördes fram handlade om att få mer individuell återkoppling, att använda videokameror och att få ut skriftligt material före kursstarten. En potentiell trafiksäkerhetshöjande sidoeffekt av kurserna som framskymtar, är det faktum att kurserna för några deltagare inneburit en insikt om hur roligt det är att köra på bana och att de därför väljer att minska körningen på vanlig väg.

Den andra delen av utvärderingen omfattade en uppföljning av försäkringsrapporterade skador under 2007-2009. Två grupper jämfördes: de sporthojsförare som deltagit i en s.k. avancerad SMC-kurs (förutom sporthojskursen kunde det även röra sig broms- och kurvkurs) och de som inte deltagit i någon sådan kurs. Utifrån uppföljningen av skador, som baseras på 551 matchade par av kursdeltagare – icke kursdeltagare, konstaterades att ingen signifikant skillnad förelåg mellan dem som genomgått kurs/kurser och dem som inte gått en avancerad kurs i SMC:s regi. En tendens med en högre andel med försäkringsrapporterade skador bland kursdeltagare noterades dock.

Sammanfattningsvis hade de intervjuade mc-förarna övervägande positiva omdömen om kurserna medan det är mer osäkert om kurserna ger positiva effekter på olycksinblandningen. Det senare resultatet överensstämmer med tidigare studier som visat att frivilliga utbildningar inte gav någon eller rent av negativ effekt på olycksinblandning.

Denna rapport är framtagen med ekonomiskt stöd från Trafikverkets Skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde.

Rapport (pdf-fil, 385 kB, öppnas i nytt fönster)

Kontaktperson: VTI, Forskningsassistent Per Henriksson, 013-20 41 78, e-post per.henriksson@vti.se

Trafikverkets beteckning: TRV 2010/1809 A ” Utvärdering av fortbildningskurser riktade till förare av Sportmotorcyklar”

Projektet beviljades 2005 och slutrapporterades september 2011.