Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Vikt och konstruktion

Bilens vikt och konstruktion har stor betydelse för säkerheten.

Bilens vikt

En stor och tung bil som krockar med en liten bil klarar sig bättre än den mindre. Det innebär att passagerarna i en liten och lätt bil löper större risk att skadas. Å andra sidan kan man säga att stora och tunga bilar är olämpliga eftersom de utsätter andra för obefogade risker.

Till en viss del är det dock möjligt att kompensera för dessa nackdelar genom väl genomtänkta konstruktioner både hos den lättare och den tyngre bilen. Vi vet dock att ju mindre spridning i vikt man kan uppnå i bilparken, desto färre människor skulle dö eller skadas allvarligt. Det bästa vore om alla bilar vägde lika mycket.

Vikten spelar däremot en betydligt mindre roll i andra typer av olyckor, till exempel de mycket vanliga singelolyckorna. Den avgörande faktorn för utgången av en sådan olycka är hur väl bilen är konstruerad.

Bilens konstruktion

Vid en krock ska passagerarnas kroppar bromsas in så mjukt som möjligt. Det sker under tiden som bilen deformeras. Bilen får dock inte vara så mjuk att delar av bilen tränger in i kupén och vållar skador.

I en stor bil med stora så kallade deformationszoner är det lättare att uppfylla de här kraven, eftersom det helt enkelt finns mer material som kan deformeras. Traditionellt har tunga bilar varit säkrare eftersom en del av den högre vikten kunnat användas till olika säkerhetssystem och säkerhetskonstruktioner.

Tack vare genomtänkta konstruktioner och materialval kan man i dag även tillverka mindre bilar som klarar krocken bra. Det finns studier som visar att man kan bygga mycket säkra bilar som väger runt 1 2001 300 kg. Det är dock i dagsläget mycket svårt att bygga säkra bilar som väger under 1 000 kg.

Det är viktigt att bilens konstruktion och inbyggda skyddssystem samverkar på ett så bra sätt som möjligt. Därför finns europeiska regler om frontal- och sidokollisionsskydd som bilar måste uppfylla (gäller nya bilmodeller från och med 1 oktober 1998). Reglerna ställer inga krav på hur bilen och dess skyddsystem ska vara utformade; i stället krockprovas bilen enligt fastställda metoder.

Krockprovning

När det gäller att prova en bilmodells förmåga att skydda de åkande vid en frontalkollision körs den in med 40 procent av frontens bredd i en deformerbar barriär i 56 km/tim. Detta ska motsvara en frontalkollision med en annan bil. På förarplatsen sitter en krockdocka som så långt det är möjligt efterliknar en människa. I dockan finns ett antal instrument som mäter vilka påkänningar som uppstår. För att bilen ska bli godkänd får inte påkänningarna överskrida fastställda gränsvärden.

På liknande sätt provas en bilmodells förmåga att skydda de åkande vid en sidokollision. En vagn som väger 950 kg och som har ett deformerbart block i fronten körs in i den stillastående bilens sida med en hastighet av 50 km/tim. Påkänningarna mäts med hjälp av en krockdocka och får inte överskrida de fastställda gränsvärdena.