Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Barns mognad och trafikbeteende

Barn uppfattar inte trafiksituationer rätt.

Under 1960-talet forskade professor Stina Sandels om varför barn skadas i trafiken. Resultaten redovisades i flera Skandiarapporter. Sandels konstaterar att inget barn kan tränas över dess mognad, och ingen vuxen kan påskynda mognadsutvecklingen. Barn kunde enligt Sandels inte klara sig på egen hand i komplicerade trafikmiljöer förrän i 11–12-årsåldern.

Sandels beskriver att det finns ett vuxenperspektiv när det gäller barn som skadas i trafiken. Olyckorna med barn beskrivs som utrusningsolyckor, det vill säga att barnet sprang ut i vägen. Sandels menar att ur barnets perspektiv rusade bilen på dem. De barn som skadades var i huvudsak äldre förskolebarn och lågstadiebarn, det vill säga de barn som lärt sig hur man ska korsa en väg. De flesta av de skadade barnen hade stannat, men hade inte förmåga att uppfatta situationen rätt. Ungefär hälften av bilförarna hade sett barnet före olyckan, men hade inte vidtagit sådana åtgärder att olyckan hade kunnat undvikas.

Professor Pia Björklid har i sin forskning hänvisat till Stina Sandels. På uppdrag av Vägverket gjorde Björklid en forskningssammanställning. Björklid hänvisar till ett antal studier, såväl svenska som internationella, som visar att barn upp till cirka 12 års ålder saknar förutsättningar för att vid alla tillfällen visa ett trafiksäkert beteende.

Barn gör en sak i taget

Barns förmåga begränsas av såväl syn- som hörselutveckling. De kan inte sprida sin uppmärksamhet – de ägnar sig åt en sak i taget. När de exempelvis cyklar, måste de koncentrera sig på att trampa och manövrera cykeln så mycket att de inte kan uppmärksamma trafiken. Att cykla innebär snarare ett lekmoment än ett sätt att förflytta sig. Så är det ända upp i mellanstadieåldrarna.