Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Barns rörelsefrihet

Att färre barn skadas i trafiken har en baksida: barnens rörelsefrihet har minskat.

Flera författare har påpekat att skälet till nedgången i barntrafikolyckor är att barnens rörelsefrihet har minskat (Hillman 1990; Van der Spek & Noyon, 1995, Tranter, 1993).  Även dåvarande Vägverkets undersökningar visar att barns rörelsefrihet har minskat under de senaste trettio åren.

Barnen får inte gå eller cykla på egen hand

Barnens rörelsefrihet beror i sin tur på föräldrars uppfattning om den fara deras barn utsätts för i trafikmiljön. I trafikerade områden föredrar således föräldrarna att begränsa barnens rörelsefrihet för att skydda dem mot risken att bli skadade i en trafikolycka. Det kan innebära att barnen måste bli äldre innan de kan gå och cykla på egen hand i närmiljön. Även vuxna anpassar sitt beteende för att undvika dessa faror. I stället för att gå eller cykla använder de bilen. Därmed ökar risken för oskyddade trafikanter.

Den ökande bilismen har begränsat barns rörelsefrihet, framför allt när det gäller deras lekområden, skolvägar och fritidsvägar. Enligt Björklid (1997) har flera internationella undersökningar påvisat att barn i dag har mycket mindre frihet att utforska sitt närsamhälle än för några generationer sedan. Barn förr i tiden kunde leka runt husen utan tillsyn av vuxna. De lekte ofta på gator och vägar. I dag övervakar föräldrar sina barn mer och högre upp i åldrarna.

År 1981 och 1983 genomförde Krister Spolander två undersökningar om barns rörelsefrihet. Föräldrar till barn i åldrarna 7–9 år tillfrågades om barnen fick på egen hand ta sig till skolan, fritidsverksamheten, lekplatsen, affären och så vidare. Vägverket upprepade denna undersökning år 2000 och 2003. Resultatet visar att till samtliga målpunkter har rörelsefriheten minskat.

En undersökning (NU-gruppen 2009) visar att många barn, särskilt de yngre, skjutsas till skolan. I grundskolan skjutsas cirka 15 procent sommartid och 20 procent vintertid.

Barnen uppmärksammas i de transportpolitiska målen

Enligt de transportpolitiska målen ska barn och ungdomar ges särskild uppmärksamhet. Trafikmiljön ska uppfattas som trygg och säker av såväl barn och ungdomar som vuxna. Barn och ungdomar i skolåldern bör i stor utsträckning kunna förflytta sig på egen hand utan att vara beroende av att vuxna följer eller skjutsar dem.