Trafikverket ansvarar för 6500 plankorsningar (totalt finns 9000 i Sverige). Av dessa har 2800 (3400) någon form av aktiv skyddsanordning i form av bommar eller annars enbart ljus- och ljudsignaler. När servicevägar för järnvägens interna behov räknats bort återstår 3400 (5200) plankorsningar tillgängliga för allmänheten där skyddsalternativet är enbart kryssmärken eller ingenting alls.

Tåget hinner inte bromsa!

Ett tåg kan ha en bromssträcka på över en kilometer. Om en förare upptäcker en fara vid en plankorsning kan det redan vara för sent att bromsa in och stanna. Varningsanordningarna är till för din säkerhet. Respektera dessa! Varje år omkommer cirka 20 personer i plankorsningsolyckor (cirka 60 procent suicid).

Ökad säkerhet

Den säkraste plankorsningen är den som inte finns. Samtidigt måste det finns godtagbara möjligheter att kunna korsa järnvägen. Att bygga planskilda korsningar är dock dyrbart och att få tillgång till mark är en långsam process eftersom berörda markägare måste samtycka. I vissa fall går det att slopa en plankorsning genom att leda om trafiken till en annan, säkrare plankorsning eller till en planskild korsning. Nya järnvägar byggs utan plankorsningar och vid större upprustningar, till exempel utökning till dubbelspår byggs plankorsningarna bort.

De allra flesta plankorsningar kommer alltså att finnas kvar. Det bästa alternativet är då att förse dessa med bommar men kostnaderna är höga och behovet är större än vad pengarna räcker till. Då blir istället sikten den viktigaste säkerhetsåtgärden. En enkel åtgärd att ta bort vegetation inom själva järnvägsfastigheten. Verkligheten är ibland svårare än så. Om järnvägen ligger i en kurva och sikten då skyms av skog behöver denna avverkas. I dessa fall arbetar Trafikverket med att skapa servitut så att skymmande vegetation kan tas bort.