Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Tankbeläggningar

Tankbeläggningar är en beläggningstyp där stenmaterial och bindemedel sprids ut på vägen var för sig, utan att ha blandats ihop innan. Metoden är både kostnadseffektiv, energieffektiv samt viktig för att täta vägens yta och därmed fördröja nedbrytningen.

Blandningen sker direkt ute på vägen. Bindemedlet är uppvärmt till mellan 60 och 80 grader medan stenmaterialet inte värms upp.

Fördelen med tankbeläggning är att det är en kostnadseffektiv metod som i de flesta fall har väldigt lång livslängd. Den är också energieffektiv eftersom den inte kräver någon större uppvärmning eller energi för blandning. Beläggning med varmmassa ger ungefär fyra gånger mer koldioxidutsläpp vid tillverkning och utläggning jämfört med tankbeläggning. Tankbeläggning går dessutom betydligt fortare att lägga ut jämfört med beläggningar av varmmassa eller halvvarm massa.

Tyvärr medför arbete med tankbeläggning stor risk för stenskott när beläggningen utförs och vägen behöver sopas flera gånger under cirka två veckor efter utförandet. Därför varnar vi med skyltar och sänker hastigheten på sträckan till 50 km/h och önskar att den respekteras, så att risken för stenskott blir mindre. Tänk på att din egen hastighet har stor betydelse för eventuella stenskott. Håll avstånd till framförvarande fordon, sakta ned vid möte och undvik omkörningar. Även om det är stökigt att köra på vägen under ett par veckor så blir det sedan en fin vägyta i många år framöver.
De vanligaste typerna av tankebeläggningar är ytbehandling (Y1B eller Y1G) och indränkt makadam (IM).

Ytbehandling

Ytbehandling är ett tunt slitlager som ger ett tätande ytskikt på vägen och en yta som tål slitage från trafiken. Beläggningen används både som slitlager på belagda vägar (Y1B) och på grusvägar (Y1G).

En ytbehandling ökar inte vägens bärighet eller utjämnar ojämnheter. Om vi behöver förstärka vägen eller justera ojämnheter så gör vi det innan vi lägger på ytbehandlingen. Det gör vi normalt med varmmassa eller halvvarm massa. Ibland kan vägen trafikeras upp till ett par år innan vi lägger på ytbehandlingen.

Ytbehandling används normalt på det mindre vägnätet med lite trafik men kan i vissa fall användas även på större vägar.

Indränkt makadam

Indränkt makadam ger både ökad bärighet till vägen, utjämning av ojämnheter och ett skyddande slitlager.

Indränkt makadam används på det mindre vägnätet med lite trafik eftersom metoden inte klarar alltför hög belastning från tung trafik.

När man gör en ytbehandling sprider man ut bindemedel över vägen. Sedan sprider man ut stenmaterial som täcker bindemedlet och slutligen vältar man ytan för att stenarna ska fastna och hamna rätt. De stenar som inte fastnat sopas senare bort i flera omgångar, sopning pågår under 1-2 veckor efter att beläggningen utförts. Det är viktigt att man sprider ut rätt mängd bindemedel och stenmaterial; vid för mycket bindemedel riskerar beläggningen att "blöda" vilket medför risk för otillräcklig friktion och stänk på fordon, vid för lite bindemedel fastnar inte stenarna ordentligt vilket medför risk för stenskott.

Vid utläggning av beläggningen indränkt makadam lägger man först ett tjockt lager av grov makadam. Sedan sprider man ut bindemedel som tränger ner i den övre delen av makadamlagret för att täta ytan och binda ihop stenarna. Därefter sprids ett tätande lager av finare stenmaterial och bindemedel. De stenar som inte fastnat sopas senare bort i flera omgångar, sopning pågår under 1-2 veckor efter att beläggningen utförts. Liksom för ytbehandling är det viktigt att man sprider ut rätt mängd bindemedel och stenmaterial för att inte få problem med blödningar eller stenskott.

  • Det är en betydligt billigare metod än att lägga tjocka lager med traditionell beläggning med asfaltmassa. En ytbehandling kostar ca 1/5 jämfört med asfaltmassa men har samma eller ibland längre livslängd.
  • Eftersom metoden inte kräver värmning och blandning i ett asfaltverk innebär det en betydligt lägre klimatpåverkan jämfört med asfaltmassa. En ytbehandling ger 4-5 gånger lägre klimatpåverkan.
  • Tankbeläggningar ger i normala fall bra friktion på vägytan (efter att löst grus sopats bort).
  • Utförandet går snabbt.
  • Det blir en ljusare yta på vägen jämfört med en ny beläggning av asfaltmassa eftersom bindemedlet inte ligger ovanpå stenarna.

Om vi inte hade möjlighet att använda tankbeläggningar som metod och istället använde traditionell beläggning med asfaltmassa överallt skulle det medföra att vi inte har pengar till att åtgärda lika stora ytor och det skulle därmed bli fler vägar som fortsatt har problem med sprickor, hål och ojämnheter. Det skulle dessutom ge en större klimatpåverkan.

Det är viktigt med bra väderförhållanden vid utläggning samt att de som utför arbetena har god kompetens och gör rätt avvägning mellan mängden bindemedel och stenmaterial. Ibland sker tyvärr misslyckanden och det kan då få stora konsekvenser för trafikanterna i form av stenskott eller klet från bindemedel. Problemen ska alltid åtgärdas snarast möjligt.

  • Metoden ger stor risk för stenskott och löst grus på vägytan under tiden som arbetet utförs och 1-2 veckor efteråt.
  • Om det blir för mycket bindemedel riskerar beläggningen att ”blöda” varma sommardagar vilket kan ge risk för stänk på fordon och minskad friktion. Ytan sandas då för att minska problemet.
  • Ytan är ganska grov första året vilket gör att både rullmotståndet och bullret ökar. Efter ett par år när stenarna på ytan slipats och jämnats till av trafiken minskar skrovligheten och ytan blir ungefär samma som en vanlig beläggning med asfaltmassa.
  • Vägarbetsområdet påverkar oftast en ganska lång sträcka på vägen.