Tjälen bildas när vattnet i marken fryser till och eftersom is tar mer plats än vatten, expanderar vattnet när det fryser till is och marken lyfter. Hur mycket marken lyfter beror på hur mycket vatten det finns i jorden samt jordtypen. Jordarten silt, också kallad mjäla eller finmo, är särskilt tjälfarlig. Den har egenskapen att kunna binda och transportera vatten till underkanten på den frysta delen av vägkroppen vilket kan leda till stora tjällyft när vattnet fryser till is. När tjälen sedan tinar bort kan det bli ytterligare stora nivåskillnader då tinade vägdelar sjunker samtidigt som otinade vägdelar kan ha kvar sitt tjällyft.
Vägar är särskilt utsatta eftersom den isolerande snön plogas bort. Därför går tjälen djupare ner i vägen än i omgivningen. Under tjällossningen tinar jorden och återgår till ursprunglig nivå. Oftast sker detta utan skador. Men i följande fall finns risk för tjälskador:
- vägavsnitt som består av mer eller mindre tjälfarligt material
- övergång mellan väg och bro eller väg och bergsskärning samt vid vägtrummor
- vägavsnitt med otillräcklig dränering
- större stenar under vägen som lyfts upp av tjälen – en process som kan pågå under många år innan den når ytan.
Vad gör vi åt tjälskadorna?
Våra driftentreprenörer har som uppgift att minska olägenheterna för trafikanten vid tjälskador. Sprickor, hål och ojämnheter lagas provisoriskt under vintern. Tjälskador märks ut med varningsmärken och lagas permanent när tjälen gått ur marken.
Vilka vägar är mest drabbade?
Under Trafikinformation väg, på vår startsida, kan du se vilka vägar som har nedsatt bärighet eller är avstängda på grund av tjälskador och tjällossning. Trafikcentralerna beslutar om bärighetsnedsättningar på förslag från driftentreprenörerna.
Trafikinformation väg, vy tjälskador
Välj geografiskt område och klicka på plustecknet för att förstora.
