Frågor och svar om skötsel av väg

Trafikverkets kontaktcenter

Har du frågor om innehållet på sidan? Vi kan svara måndag–fredag klockan 8-16.30. Vi har öppet dygnet runt för akuta fel, trafikinformation och störningar.

Tel: 0771-921 921

Varför saknar snöstörarna reflexer?

Kravet på att snökäppar skulle ha reflexer togs bort 2004, men efter starka reaktioner från trafikanterna beslutades det i september 2008 att käpparna skulle återinföras. I praktiken innebär det att reflexerna kommer att återinföras efter hand på det högtrafikerade vägnätet.

På lågtrafikerade vägar kommer dock "ruskorna" (det vill säga engångsstörar av pil, utan reflexer) att finnas kvar. Anledningen är att de både är bättre för miljön och billigare. Markeringarna är inte heller till för den enskilde trafikanten utan främst för att underlätta för den som plogar.

Mer information om snöstörar

Varför saltar Trafikverket trots alla de negativa effekter som förknippas med användning av salt som halkbekämpningsmedel?

Syftet med saltet (natriumklorid) är att förhindra halka genom att sänka fryspunkten för vattnet på vägbanan. Det mest effektiva alternativet CMA (kalciummagnesiumacetat) är cirka 15–20 gånger dyrare än natriumklorid (vintervägsalt).

Under normala vinterförhållanden är det bara cirka 28 800 (2006/2007) kilometer väg som saltas, av totalt 98 000 kilometer statlig väg. Dessa vägar, det så kallade saltvägnätet, består främst av det högtrafikerade nätet som Europavägar och länsvägar med en trafik på mer än 2 000 fordon per dygn. Varför salt behövs på dessa vägar kan du läsa under länken nedan.

Vi arbetar ständigt med att minska saltförbrukningen genom att se över de regelverk och ersättningsmodeller som används av våra entreprenörer, och genom forskning och utveckling av nya metoder. Dessutom pågår ett arbete med att minska saltets effekter på våra grundvattentäkter.
Därför behövs saltet

Hur hanterar Trafikverket tjälskadade vägar?

Tjälen bildas när vattnet i marken fryser till och eftersom is tar mer plats än vatten, expanderar vattnet när det fryser till is och marken lyfter. Hur mycket marken lyfter beror på hur mycket vatten det finns i jorden samt jordtypen. Jordarten silt, också kallad mjäla eller finmo, är särskilt tjälfarlig. Den har egenskapen att kunna binda och transportera vatten till underkanten på den frysta delen av vägkroppen vilket kan leda till stora tjällyft när vattnet fryser till is. När tjälen sedan tinar bort kan det bli ytterligare stora nivåskillnader då tinade vägdelar sjunker samtidigt som otinade vägdelar kan ha kvar sitt tjällyft.

Vägar är särskilt utsatta eftersom den isolerande snön plogas bort. Därför går tjälen djupare ner i vägen än i omgivningen. Under tjällossningen tinar jorden och återgår till ursprunglig nivå. Oftast sker detta utan skador. Men i följande fall finns risk för tjälskador:

vägavsnitt som består av mer eller mindre tjälfarligt material
övergång mellan väg och bro eller väg och bergsskärning samt vid vägtrummor
vägavsnitt med otillräcklig dränering
större stenar under vägen som lyfts upp av tjälen – en process som kan pågå under många år innan den når ytan.

Vad gör vi åt tjälskadorna?

Våra driftentreprenörer har som uppgift att minska olägenheterna för trafikanten vid tjälskador. Sprickor, hål och ojämnheter lagas provisoriskt under vintern. Tjälskador märks ut med varningsmärken och lagas permanent när tjälen gått ur marken.

Vilka vägar är mest drabbade?

Under Trafikinformation väg, på vår startsida, kan du se vilka vägar som har nedsatt bärighet eller är avstängda på grund av tjälskador och tjällossning. Trafikcentralerna beslutar om bärighetsnedsättningar på förslag från driftentreprenörerna.

Trafikinformation väg, vy tjälskador
Välj geografiskt område och klicka på plustecknet för att förstora.

Mer om tjälskadade vägar

Varför förekommer löst grus och blödningar på belagda vägar sommartid?

Problemet med löst grus uppträder i samband med att vi lagar beläggningar, och det gör vi oftast på sommaren. På lågtrafikerade vägar går det till så att vi fyller hål och större sprickor med ett stenmaterial som fästs med hjälp av ett bindemedel. För att de ska fyllas helt måste vi även täcka en bit av underlaget runt om skadan.

Under den tid det tar innan stenmaterialet fäster sänker vi eventuellt hastigheten och inför omkörningsförbud. Vi avslutar arbetet med sopning för att få bort överflödigt material. Tänk på att din egen hastighet har stor betydelse för eventuella stenskott.

Vi brukar annonsera reparationerna i förväg via lokalpress eller radio, och skylta arbetsplatserna.

Problemet med blödande beläggning uppstår när temperaturen i vägbanan blir för hög. Det kan orsaka halka som vi åtgärdar genom att sanda.

Mindre beläggningsåtgärder sommartid

Vår grusväg dammar - vad gäller?

I samband med att vi upphandlar entreprenörer som ska sköta driften av det statliga vägnätet beställer vi också en standardnivå för hur mycket en grusväg får damma. Om den dammar för mycket måste entreprenören åtgärda det, det vill säga binda dammet.

En första dammbindning görs på våren när tjälen har gått ur jorden, men innan vägbanan blivit alltför torr. Anledningen är att de bindemedel som används kräver en del fukt. Vi upprepar sedan åtgärden under året om vägen dammar mer än standarden tillåter.

Dammbindning av grusvägar

Varför slår ni vägrenarna?

Slåtter och röjning av vägområdet förbättrar trafiksäkerheten i och med att växtlighet som kan hindra sikten försvinner. Detta är särskilt viktigt i korsningar. Samtidigt bevaras också vägmiljöns karaktär, och det bidrar till att bevara landskapsbilden och trivseln längs vägarna. Vägrenarna har visat sig vara tänkbara levnadsmiljöer för många djur- och växtarter. Därför ställer vi krav på att entreprenörerna ska ta särskild hänsyn till vissa utpekade artrika vägkanter.

På vissa ställen finns det rikligt med lupiner i vägslänterna, men enligt skötselavtalet kommer de att tas bort. Detta rekommenderar också experterna, eftersom lupinen inte tillhör vår ursprungliga flora, utan har förts in i Sverige som prydnadsväxt. Man antog länge att lupinen inte spreds från vägrenarna och gårdsplanerna till naturen. Men tyvärr håller lupinen på att ta över växtplatserna för många utrotningshotade arter. Därför sparar vi dem inte i samband med slåttern.

Därför slår vi vägrenarna

Vilka vägarbeten kan utföras på natten?

Våra entreprenörer arbetar ofta på natten, eftersom det ibland är det enda sättet att begränsa störningarna för trafikanterna när det gäller arbeten på trafikintensiva vägar. Men det finns en del begränsningar i möjligheten att arbeta på kvällar och nätter:

Det blir dyrare med nattarbete, främst beroende på arbetskostnaderna.
Det finns begränsningar för ljudnivåerna nattetid från byggplatser och industrier vid bostäder och vårdlokaler. Om ljudnivåerna är högre än Naturvårdsverkets riktvärden får inget arbete utföras mellan kl. 22 och 07.

Mer information om vägarbeten på natten

Vad avgör hur lång tid det tar innan ett vägarbete blir klart?

Det är många faktorer som styr planeringen av vägarbeten, men ambitionen är att arbetet ska påverka boende och trafikanter så lite som möjligt. Vilka åtgärder vi gör styrs av hur bra vägnätet är i kombination med tilldelad budget. Målet är att få så mycket väg som möjligt för pengarna. Nedan ser du vilka faktorer som främst påverkar planeringen.

Trafikverkets kostnader för att utföra arbetet. Vid större vägarbeten har vi ibland möjlighet att ge entreprenören bonus om byggtiden blir väsentligt kortare.
Planering och prioritering av olika åtgärder som vi har beställt längs en vägsträcka, men som utförs av olika entreprenörer.
Vissa arbeten som till exempel beläggningsarbeten är säsongsberoende och kan bara utföras under den varma årstiden.
Begränsning i lagstiftning för tillåtna ljudnivåer nattetid.

Vägarbete så snabbt som möjligt

Varför anlitar Trafikverket privata entreprenörer för sina arbeten?

Den enkla anledningen är att Trafikverket inte har någon egen personal för att utföra anläggningsarbeten på vägar. Vägverket (nuvarande Trafikverket) har som organisation sedan 1944 gått från att utföra all projektering och stor del av genomförandet av vägprojekten i egen regi till att i dag vara en renodlad beställarorganisation.

Ett stort steg till dagens beställarorganisation togs 1992, då Vägverket delades i en myndighetsdel och två affärsdrivande enheter: Vägverket Produktion och Vägverket Konsult, som innehöll entreprenadverksamhet för investering, drift och underhåll samt projektering. De före detta affärsenheterna fick lämna anbud på alla utannonserade arbeten i konkurrens med privata entreprenörer och konsulter.

Varför utför Trafikverket bara beläggningsarbete på sommarhalvåret?

Den normala beläggningssäsongen sträcker sig från april till september. Det är under den perioden som luften och underlaget håller tillräckligt varm temperatur för att resultatet ska bli bra på lång sikt.

På hösten är regn och blåsigt väder inte ovanligt, vilket innebär att antalet tillgängliga dagar för beläggningsarbeten minskar.

Beläggningssäsongen är därför betydligt kortare i de norra delarna av Sverige än i de södra. Dessutom varierar säsongens längd för olika typer av beläggningar.

Ibland gör vi uppehåll i beläggningsarbeten under några veckor i juli. Det beror bland annat på att vi vill ge personalen möjlighet till semesterledighet och att vi inte vill störa semestertrafiken.

Mer information om beläggningsarbeten på sommarhalvåret

Varför finns inte möjlighet till tömning av latrin och gråvatten på fler rastplatser?

Syftet med Trafikverkets rastplatser är i första hand att de ska tillgodose trafikanternas behov av korttidsvila, rekreation, toalettbesök och information. De ska också upplevas som trygga, tillgängliga och attraktiva för alla trafikanter och de ska vara rena och välskötta.

Det finns riktlinjer för vilken basservice som ska finnas på våra större rastplatser och i den ingår inte möjlighet att ladda elektrisk utrustning eller att tömma gråvatten eller latrin. Den senare tjänsten ingår i dock i den utökade servicenivån, det vill säga vi bedömer behovet från fall till fall.

Varför finns det inte fler rastplatser?

Tillgången till rastplatser och parkeringsfickor är högre på de nationella stamvägarna (Europavägar och riksvägar) och på särskilt utpekade vägar, till exempel viktiga godsstråk och turiststråk. På dessa vägar ska trafikanterna kunna rasta på en parkeringsficka var 15:e minut och avståndet mellan större rastplatser bör vara 50–100 km.

På vissa delar av E45 i norra Sverige är det dock längre avstånd än så mellan rastplatserna. Det finns planer på att höja standarden på ett antal så kallade naturrastplatser så att de delarna av E45 uppnår standarden som beskrivs ovan.

Det är Trafikverkets regioner som bedömer behovet av större rastplatser på det övriga vägnätet.

Vilka beläggningar använder ni?

De vanligaste metoderna vi använder för att åtgärda vägbeläggningen är varmmassa och tankbeläggning.

Varmmassa är vanlig asfalt som läggs med asfaltläggare och vältas.

Tankbeläggning innebär att man sprider ett klister på asfalten och sedan lägger ut lösgrus. Trafiken får hjälpa till att köra ned stenarna i massan tills klistret har hårdnat. Överskottet av grus sopas bort i flera omgångar. Efter någon dag är vägbanan klar. Ytbehandlingen ska skydda mot att vatten tränger in och ge vägen ett bättre skydd mot slitage. För att slippa stenskott är det viktigt att alla håller den skyltade hastigheten, håller rätt avstånd och undviker omkörningar.

Hade du nytta av informationen?

Nej

39 av 100 (39 %) läsare har svarat att de har haft nytta av informationen

Vi tar tacksamt emot dina synpunkter men tänk på att vi inte har möjlighet att svara på frågor som kommer in den här vägen.

Senast uppdaterad/granskad: 2018-04-09