Kakor (cookies) Trafikverket använder kakor för att förbättra och anpassa ditt besök på vår webbplats. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor.
Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Dammbindning av grusvägar

Ett problem med grusvägar är att de dammar vid torr väderlek. För att motverka det genomför vi en åtgärd som kallas dammbindning.

Cirka 20 procent av de statliga vägarna är grusvägar, eller runt 20 500 km av totalt 98 000 km statlig väg. 65 procent av den totala grusvägslängden finns i skogslänen, det vill säga Värmland, Dalarna, Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten.

Trafikmängden på grusvägnätet är låg, oftast mindre än 125 fordon per dygn. Enligt våra egna riktlinjer är det normalt vägar med en trafikmängd över 250 fordon per dygn som får en beläggning. Vägar med randbebyggelse (hus längs vägen) beläggs dock om de har mer än 125 fordon per dygn, bland annat för att minska problemen med damm för de boende.

Ett av problemen med grusvägarna är att de dammar vid torr väderlek. Det innebär siktproblem för efterföljande eller mötande fordon, påverkar närliggande odlingar och vattendrag negativt och kan innebära skadliga hälsoeffekter. För att motverka detta genomförs en åtgärd för att minska dammet som kallas dammbindning.

Trafikverket ställer krav utifrån vald standard

Det finns fyra standarder för kvaliteten på grusvägar. De uttrycks i så kallade tillståndsvärden. Tillståndsvärde 1 är den bästa standarden och innebär att inget damm rörs upp av trafiken och att omgivningen inte alls utsätts för damm. Tillståndsvärde 4 innebär att utpräglade dammoln uppstår längs större delen av vägen. Sikten är kraftigt försämrad och omgivningen utsätts för damm i mycket väsentlig grad.
Förutom krav på damm för grusvägen finns krav på hur mycket tvärfall (lutning i sidled) vägbanan ska ha, och att det inte får finnas för mycket ojämnheter och lösgrus.

Metoder för dammbindning

Vi utför dammbindningen på våren när tjälen har gått ur jorden men innan vägbanan blivit allt för torr. Anledningen är att de bindemedel som används kräver en del fukt. Vi upprepar sedan åtgärden ytterligare om standarden sänks under godkänd nivå.

Det finns flera metoder och produkter för att binda damm. De vanligaste är

  • spridning av salter: kalciumklorid och magnesiumklorid
  • spridning av bitumenemulsion, som resulterar i en hård eller mjuk yta (den mjuka innebär att vägen kan hyvlas)
  • spridning av lignosulfonat, som är en biprodukt från pappersmassetillverkningen.

Dessutom pågår kontinuerligt utveckling och tester av nya produkter och metoder.

I övrigt hänvisar vi till Vägverkets (nuvarande Trafikverkets) metodbeskrivning 106:2005
Bedömning av grusväglag TDOK 2014:0135 (Styrande och stödjande dokument)