Vägområdet

Vägområdet är den mark som har tagits i anspråk för en väganordning, och en väganordning är en anordning som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande.

I väglagen (1971:948) definieras begreppet vägområde som mark som har tagits i anspråk för en väganordning, och som väganordning räknas anordningar som stadigvarande behövs för vägens bestånd, drift eller brukande. Förutom själva vägbanan kan följande räknas som väganordning:

  • dike
  • slänt
  • säkerhetszon (sidoområde)
  • bro, trumma
  • rastplats, parkeringsplats, busshållplats
  • vägmärke
  • vägbelysning
  • gång- och cykelväg
  • bullerskydd (i anslutning till en annan väganordning)
  • tryckbank
  • viltstängsel
  • anordning för att rena vägdagvatten
  • ventilationsanordning för tunnel
  • kantremsa, max 2,0 meter (kan bara finnas på vägar som är byggda efter 1971)
  • brygga som är ansluten till en väg  
  • färja med färjeläge.

Den nuvarande väglagen ger oss alltså möjlighet att få vägrätt till en kantremsa på upp till två meter. Enligt tidigare väglag, före 1972, fanns inte den möjligheten.

Väglagen om vägområde före och efter 1972
Vägområde och vägrätt enligt väglagen från och med 1972 kan inkludera en kantremsa på upp till två meter.
Väglagen om vägområde före och efter 1972
Vägområde och vägrätt enligt väglagen före 1972 gav möjlighet till utökat vägområde vid särskilda avtal.


Exempel på väl rensade diken (pdf-fil, 439 kB)