Historien får nytt liv i en interaktiv karta om fynden längs E18

När vi bygger vägar framträder nya delar av historien

Vad kan två nedstuckna svärd, ett block med 36 skålgropar och ovanligt många hästbegravningar berätta om människorna som levde här för tusen år sedan? Inför att vi skulle bygga om E18 mellan Köping och Västjädra för ökad framkomlighet, trafiksäkerhet och regional utveckling gjordes arkeologiska upptäckter som ger nya perspektiv på livet, döden och föreställningsvärlden i det förflutna.

Nu finns resultaten samlade i en interaktiv karta som gör historien tillgänglig för fler. Här kombineras kartor, bilder och berättande texter för att visa vad arkeologerna hittade och hur de tolkar de undersökta platserna. Följ med till de arkeologiska platserna och upptäck resultaten i sin geografiska kontext. Det ger oss en större förståelse för hur människor levde i området förr.

Vem gör vad inom arkeologin?

Vi behöver mark till våra vägprojekt. Där det finns fornlämningar krävs tillstånd. Länsstyrelsen fattar beslut om fornlämningar och ser till att arkeologin hanteras på rätt sätt av de arkeologer som undersöker fornlämningarna.

Svärd, offerplatser och hästar i gravarna

När vi byggde ut E18 mellan Köping och Västjädra till motorväg genomfördes ett stort antal arkeologiska undersökningar. De gav ny kunskap om människorna som levt och verkat i området under förhistorisk tid. Här är några av de fynd som sticker ut.

Svärd med kraft bakom sig

På gravfältet i Viby/Norrtuna hittade arkeologerna två svärd som med stor kraft hade stuckits ned i marken. Ett av svärden hade böjts och klingan på det andra hade delvis gått sönder.

Liknande fynd är ovanliga. I östra Skandinavien hade bara ett trettiotal jämförbara vapenfynd hittats sedan tidigare. Svärden väcker frågor om vilka handlingar och föreställningar som var knutna till gravarna och om vilken betydelse vapnen hade för de människor som begravdes där.

Ett block med spår av ritualer

I Åby undersöktes ett block med 36 så kallade skålgropar. Det är små, runda gropar som knackats in i stenen. I anslutning till blocket hittades bland annat guld, pilspetsar, keramik och brända människoben.

Fynden tyder på att platsen har haft en rituell betydelse och tolkas som en möjlig offerplats. Föremål och ben vittnar om handlingar som ägde rum under lång tid, men exakt hur ritualerna gick till och vad de betydde för människorna är frågor som arkeologerna fortfarande försöker förstå.

Hästar fick följa med i graven

Hästar och hundar förekommer i förhistoriska gravar, men gravfältet i Sylta utmärker sig genom hur vanligt det var med hästar. Under den senare delen av vikingatiden fick omkring 70 procent av de gravlagda med sig en häst. Arkeologerna hittade också hästutrustning, bland annat bett och sporrar.

Fynden ger en inblick i hästens betydelse i människors liv och föreställningar om döden. De väcker också frågor om vilka som fick en häst med sig i graven och vilken roll djuren spelade i samhället.

Växtrester avslöjar gravritualer

Även små, förkolnade växtrester kan berätta stora historier. Vid gravfälten i Rallsta och Sylta hittades rester av brudbröd och pärlhavre. Genom arkeobotanik, studiet av växtrester från arkeologiska sammanhang, kan forskarna undersöka hur växter användes av människor i det förflutna.

Vid Rallsta tyder fynden på att växterna kan ha haft en viktig roll när kremeringsplatsen invigdes. I Sylta upphör fynden i samband med att kristnandet får genomslag. Resultaten ger nya ledtrådar om gravritualer och hur religiösa föreställningar förändrades över tid.

Från arkeologiska rapporter till digitala berättelser

Uppdragsarkeologin bidrar till att ta till vara den kunskap som finns bevarad i landskapet innan det förändras. Undersökningarna resulterar i rapporter och kan också ge upphov till vetenskapliga studier, populärvetenskapliga publikationer, filmer och föredrag.

Att sprida kunskap om kulturmiljöer är en viktig del av vårt arbete med att ta till vara och förmedla de värden som finns i landskapet. Genom att presentera resultaten på ett lättillgängligt sätt som i en interaktiv karta kan fler ta del av den nya kunskapen – inte minst närboende, skolor och andra som är nyfikna på sin lokala historia. Kulturarvet är en gemensam resurs, och kunskapen som kommer fram genom arkeologiska undersökningar ska kunna nå långt utanför forskarvärlden.

Interaktiv karta – ett modernt sätt att berätta om kulturmiljöer

En interaktiv karta är ett pedagogiskt redskap som gör det möjligt att förena geografisk information med bilder och berättelser. Den interaktiva formen hjälper läsaren att utforska innehållet i egen takt och upptäcka sambanden mellan platser, fynd och historiska tolkningar.