Väghållaransvar – vem ansvarar för vägen?
Väghållning handlar om byggande och drift av väg. Staten, via Trafikverket, eller kommuner, vägföreningar/samfällighetsföreningar eller enskilda fastighetsägare är väghållare för olika typer av vägar.
Fördelningen av väghållaransvar ser i korthet ut så här:
- Staten genom Trafikverket, ansvarar för de allmänna vägarna. Undantaget är de allmänna vägar som ingår i kommunal väghållning.
- Kommunerna förvaltar kommunala gator och vägar.
- Enskilda vägar förvaltas av vägföreningar/samfällighetsföreningar eller av enskild fastighetsägare.
En renodlad ansvarsfördelning enligt ovan, bedöms leda till en mer effektiv och rationell väghållning, större tydlighet i ansvarsfördelning samt en mer rättvis kostnadsfördelning mellan kommuner och medborgare.
Vad innebär väghållaransvar?
Väghållning handlar om byggande och drift av väg. Beroende på vilken typ av väg det är finns det olika väghållare som ansvarar för vägen och flera lagstiftningar som reglerar byggande och drift. I länsstyrelsernas kungörelse om vägar framgår vilka vägar som ingår i det allmänna vägnätet.
Vid väghållning ska tillbörlig hänsyn tas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljö. En estetisk utformning skall eftersträvas.
En väg ska hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder.
Trafikverket har ansvar att säkerställa att väghållaransvar överensstämmer med väglagen och att anpassa vägsystemet efter samhällets trafikbehov.
Se väghållare på karta
I NVDB på karta kan du se vilka vägar som ingår i statligt, kommunalt respektive enskilt väghållaransvar.
Zooma in i kartbilden till ett läge där vägarna blir synliga. Sedan väljer du att visa "Väghållare" i menyn under rubriken "Datorprodukter".
De röda linjerna markerar vägar som ingår i statligt väghållaransvar, de blå linjerna är gator som kommunen ansvarar för och gröna linjer markerar de vägar som ingår i enskilt väghållaransvar.
(NVDB står för Nationell Vägdatabas.)
Trafikverkets regioner är väghållningsmyndigheter
Trafikverkets regioner är väghållningsmyndigheter som utreder väghållaransvar samt ansöker om förändrat väghållaransvar hos Trafikverkets centrala funktion Juridik och planprövning.
Beslut om förändrat väghållaransvar av det allmänna vägnätet tas av Trafikverkets centrala funktion Juridik och Planprövning. Undantaget är när en kommun för första gången beslutas bli väghållare för en allmän väg, vilket enligt väglagen beslutas av regeringen.
Förutsättningarna för förändring av en allmän väg till enskild och av en enskild väg till allmän regleras i 21 och 25 § väglagen (1971:948).
Process för ett förändringsärende
Ibland behöver vägrätten (det vill säga vem som bör vara väghållare för vägen i fråga) av olika skäl förändras. Så här ser processen för förändring av allmän väg till enskild väg eller till kommunal gata ut.
1. Ärendet initieras vanligtvis av berörd väghållningsmyndighet (vanligtvis Trafikverkets region, men kan även vara en av regeringen utpekad kommun), ibland av en extern aktör.
- En utredning om indragning av vägrätt påbörjas om något tyder på att en allmän vägs funktion har förändrats eller annat som tyder på att vägen inte längre uppfyller kraven för allmän samfärdsel (allmän samfärdsel = vägen behövs för allmän trafik och utgör inte främst nytta för de som bor eller verkar vid vägen).
- Om vägen är belägen i tätort kan indragningen av vägrätt bli aktuell att utredas när vägens funktion gör att vägen är lämplig att ingå i kommunal väghållning som gata (med stöd av plan- och bygglagen).
2. Utredningshandlingar (utrednings-PM med tillhörande karta och eventuella andra kompletterande handlingar) tas fram av väghållningsmyndigheten.
3. Utredningshandlingarna skickas för synpunkter (samråd) hos berörda fastighetsägare, kommun och eventuella andra som berörs av förslaget. Ärendet annonseras i Post- och Inrikes-tidningar och vid behov i lokaltidning.
- I de fall vägen är helt belägen på detaljplanelagd mark med kommunalt huvudmannaskap innebär en eventuell förändring att vägen blir en kommunal gata och samråd sker enbart med den berörda kommunen och eventuella myndigheter.
4. Inkomna synpunkter sammanställs och bemöts.
- Synpunkterna kan föranleda att utredningshandlingarna behöver justeras eller omarbetas. Beroende på omfattningen av uppdateringen kan ett nytt samråd vara aktuellt (punkt 3).
- Om synpunkterna visar att vägen fortsatt behövs som allmän väg avbryts utredningsarbetet.
5. Förslag till indragning av vägrätt skickas till beslut till Trafikverkets centrala funktion Juridik och planprövning. I samband med detta skickas ärendet på kommunikation hos de som inkommit med synpunkter under samrådsskedet. Eventuella ytterligare synpunkter kan då skickas till Trafikverkets centrala funktion Juridik och planprövning.
- Beslutet är överklagningsbart. Överklaganden ställs till Trafikverkets funktion Juridik och planprövning och hanteras och beslutas av regeringen.
6. Beslut vinner laga kraft.
- Om beslutet innebär att vägen förändras till enskild väg, ansöker och bekostar Trafikverket om anläggningsförrättning hos Lantmäteriet, med målsättning att en gemensamhetsanläggning bildas som ny väghållare för vägen.
- Berör indragningen enbart en till två fastigheter ansöks anläggningsförrättning om så behövs.
7. Om beslutet innebär att vägrätten dras in, ska ett besiktningsmöte hållas mellan Trafikverket och den blivande väghållaren.
- Trafikverket bekostar nödvändiga underhållsåtgärder om det visar sig att vägen är i eftersatt underhåll.
Översyn kommunala väghållningsområdesgränser
Trafikverket ser kontinuerligt över kommunala väghållningsområdesgränser i samarbete med kommunerna.
Inom ett kommunalt väghållningsområde har kommunen väghållaransvaret enligt väglagen (1971:948). Idag är drygt 200 av landets 290 kommuner egna väghållare enligt väglagen.
Syftet med översyn är att upprätthålla en samhällsekonomisk och rationell fördelning av väghållningen utifrån gällande lagstiftning. Väghållningsområdet bör omfatta;
- Planlagt område i tätorten.
- Områden i och intill tätorten som planeras för exploatering inom de närmaste åren (3-5 år).
- Planlagda områden i tätortens närhet bör prövas utifrån önskemål om rationell väghållning.
Frågor och svar om väghållare
Vägnätet består av
- allmänna vägar
- kommunala gator
- enskilda vägar
Allmän väg
Allmän väg definieras enligt väglagen (1971:948) enligt följande;
Allmän väg är, förutom väg som anläggs enligt denna lag eller enligt lagen förändras till allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som eller förändrats till allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålls av staten eller en kommun.
Stat eller kommun är väghållare för allmänna vägar. Regeringen kan besluta att en kommun ska vara väghållare för allmänna vägar inom kommunen eller vissa delar eller vägar inom kommunen.
Kommunal gata
Inom tätorter med detaljplan finns gator som utgör allmän plats. Här ansvarar normalt kommunen för väghållningen.
Ensilkd väg
Enskild väg är väg som inte är allmän eller gata. Väghållare för enskilda vägar är de fastigheter som har nytta av vägarna. För förvaltningen av dessa svarar ofta någon form av organisation, samfällighetsförening eller delägarförvaltning, som omfattar berörda fastighetsägare. Delar av det enskilda vägnätet kan under vissa villkor få bidrag till väghållningen från stat och/eller kommun.
Trafikverket har tagit fram kriterier för när det är aktuellt att inleda en utredning om förändrat väghållaransvar. Kriterierna är konkretiseringar av vad lagstiftningen anger måste gälla för att ansvaret för en väg ska kunna förändras. Kriterierna är inte bindande i den prövning som sker på Trafikverkets centrala funktion Juridik och planprövning när förslag om förändring inkommer från en väghållningsmyndighet (Trafikverkets region).
De beslutade kriterierna gäller:
- Utredning av förändring av enskild väg till allmän
- Utredning av indragning av väg från allmänt underhåll
- Utredning av avgränsning av kommunalt väghållningsområde
I kriterierna behandlas bland annat frågan om vägens funktion som förbindelseled, det omkringliggande allmänna vägnätets täthet samt frågan om behovet av en allmän väg till viktigare allmän inrättning. Exempel på viktigare allmänna inrättningar är järnvägsstation, sjukhus med akutmottagning och begravningsplats i allmänt bruk.
Effektiv och rättssäker handläggning
Trafikverket har under senare år arbetat med att se över gällande rutiner och arbetssätt kring utredning av förändrat väghållaransvar i syfte att skapa ett effektivt och rättssäkert arbete.
Helhetssyn bidrar till rätt avgränsat vägnät
Övervägandet om en väg behövs för det allmänna eller inte, bör grundas på en helhetssyn med målsättningen att åstadkomma en samhällsekonomisk och rationell väghållning. Lagstiftning och trafikpolitiska mål beslutade av riksdagen styr Trafikverkets verksamhet.
Drift och underhåll av väg innefattar åtgärder som:
- säkerställer att trafiken kan komma fram, t ex snöplogning, halkbekämpning, reparation av mindre skador samt hyvling och dammbindning på grusvägar (servicearbeten),
- bibehåller vägens standard genom smärre åtgärder, t ex förnyelse av slitlager och vägmarkeringar samt dikning (underhållsarbeten),
- förbättrar vägens standard genom smärre åtgärder, t ex beläggning av grusväg, förstärkning av bärigheten och punktåtgärder för att öka trafiksäkerheten (förbättringsarbeten),
- håller vägen ren, såsom sopning, borttagande av skräp och smuts samt ogräsbekämpning (renhållning),
- eller på annat sätt håller vägen i ett för samfärdseln tillfredsställande skick.
Laggrunden för väghållning regleras i huvudsak i följande tre lagar
- Väghållning av allmänna vägar, enligt Väglagen 1971:948
- Gatuhållning, enligt Plan- och bygglagen 2010:900
- Väghållning av enskilda vägar, enligt Anläggningslagen 1973:1149.