Beslut om massor i Norrbotniabanan – fokus ligger på lösningar

Under arbetet med att bygga sträckan Umeå–Dåva visade det sig att mängden sulfidjord som behövde hanteras var större än väntat. För att tillfälligt hantera jorden mellanlagrades jordmassor i så kallade "baljor", vilket är grävda gropar som täcktes över med morän för att minimera miljöpåverkan, i väntan på beslut om slutlig hantering.

På en tillfällig upplagsyta vid Dåva skapades fem sådana baljor. När groparna skulle tömmas meddelade entreprenören att en av dem inte hade använts för mellanlagring av sulfidjord, eftersom behovet aldrig uppstod. Gropen återfylldes istället med andra massor från närområdet för att återställa ytan. 

– Vi tog då prover på massorna för att säkerställa att det inte var sulfidjord. Nio av tio prover visade svavelhalter under gränsvärdena för sulfidjord, medan ett prov visade något förhöjda värden enligt det gränsvärde som vi jobbade efter vid tillfället. De aktuella massorna kördes därför till deponi, säger Johanna Öhgren, miljöspecialist på Trafikverket. 

Syftet med massorna avgör om det är avfall 

Umeå kommun har via ett föreläggande krävt att ytterligare massor i denna grop ska tas bort. Trafikverket överklagade detta till länsstyrelsen som avslog kommunens föreläggande, med hänvisning till att det inte bedöms rimligt att ta bort massorna då de inte utgör någon risk för miljön. Nu har Mark- och miljödomstolen gått på kommunens linje och anser att massorna ska klassas som avfall och tas bort. 

– Massor som inte har ett tydligt syfte klassas som avfall, och vi har inte lyckats beskriva syftet med massorna på ett tillräckligt bra sätt. Eftersom vi bedömer förutsättningarna för att det här ska lyftas i en högre instans som väldigt små, väljer vi att inte överklaga. Vi förstår att vi inte lycktas förklara vår syn på saken på ett bra sätt. Fokus ligger nu på att hitta en praktisk lösning i dialog med kommunen för att återställa området, säger Richard Österbacka, chef enhet Syd på Norrbotniabanan, Trafikverket.