Ostlänken, en ny dubbelspårig järnväg 2000-års kontinuitet på en och samma plats
Vid Rogsta norr om Nyköping finns en fornlämning som ligger i en stilla pastoral. Under forntiden var detta en hektisk boplats för att sedan omvandlas till minnesplats där avlidna anförvanter begravdes.
Runt 700 fornlämning berörs på något sätt av Ostlänken. Det är allt från enstaka kolningsanläggningar i skogsmarker till stora yttäckande boplatser eller gravfält. Vid arkeologiska undersökningar visar det sig ofta att en enskild fornlämning kan bestå av flera olika typer av lämningar. Inte sällan spänner de dessutom över flera förhistoriska tidsperioder.
Sommaren 2024 har Arkeologerna vid Statens historiska museer genomfört en arkeologisk förundersökning av gravfältet vid Rogsta. Ytan är 33 000 m2 vilket gör lämningen till det största gravfältet inom Ostlänkens markanspråk. Sedan tidigare var ett 60-tal gravhögar och stensättningar kända men även boplatslämningar.
Förundersökningens mål var att skapa en bättre bild av lämningarnas karaktär och omfattning inför kommande undersökning, då hela lämningen dokumenteras och tas bort. Resultaten från Rogsta är ännu preliminära men visar på omfattande aktiviteter med en kontinuitet på minst 2000 år.
Hus vid havet
För cirka 3000 år sedan, under yngre bronsålder, gick Östersjöns vikar hela vägen in till Rogsta. Dagens åkerytor runt höjden låg då under vatten. Från denna tid hittas huslämningar men också spår efter daglig matlagningen i form av djurben och fragment efter kokkärl i keramik. Inom boplatsen hittas också hantverksytor. Stora mängder eldpåverkad sten – så kallad skärvsten – tillsammans med smältdeglar och slagg visar på behovet av eld och värmekällor i samband med metallhantverk. En bronsnål som använts för att hålla samman en klädedräkt är ett särskilt spännande fynd då den verkar ha sin exakta kopia sex mil norrut från en undersökning i Hallunda, Botkyrka kommun.
Manifesta gravar
Gravarna vid Rogsta dateras i dagsläget dels till äldre järnålder, cirka 200-talet, dels till vendel-, vikingatid, cirka 700–800-talet. Förutom de tidigare kända gravarna har ytterligare ett tiotal hittats. När de anlades var det meningen att gravarna skulle synas i landskapet. Det finns regelrätta gravhögar av jord/torv, som täcker mindre stensättningar. Det förekommer också gravar som anlagts kring centralt placerade stenblock. Vid undersökningen hittas rester efter kremeringar men också metallfynd. Ett av de mer intressanta gravfynden är ett sköldhantagsbeslag. På handtaget syns ett ansikte. Kan det vara Oden – den enögde allfadern som offrade sitt öga för att kunna se allt som händer i världen?
